Sabel

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För sabel som gren inom fäktsporten, se sabel (sportfäktning).

Fransk 1800-talssabel
Sabelfäste, 1800-tal
Huggare för franska flottan, 1800-talet

Sabel (ytterst ett ord av ungerskt ursprung, att skära - "szabni"[källa behövs]) är ett blankvapen (huggvapen), från början med krökt, oftast eneggad klinga och asymmetriskt fäste. På flera sabelmodeller är parerstången utvecklad till en skålformig parerplåt som täcker en stor del av handen.

Sabeln har sitt ursprung i Asien på 400-talet och vandrade till Europa med härjande mongoler och tatarer på 1300-talet. Troligen kan den hänföras till den kinesiska dao (svärd), som uppstod under Shangdynastin.[källa behövs]

Under första hälften av 1500-talet var turkarna beväpnade med sablar liksom de av den turkiska kulturen influerade folken i östra Europa. Efter turkarnas erövring av större delen av Ungern 1526 syns sablar och sabelliknande vapen ha blivit vanligare i Centraleuropa och mot slutet av seklet var sabeln det vanligaste sidovapnet i östra Europa. I Ryssland, Polen och Ungern formades snart nationella typer av vapnet. Ur den ungerska modellen som även användes i Polen, utvecklades den typ av kavallerisabel som senare kom att användas i övriga Europa.

Sabeln började användas i stora delar av Europa1700-talet och ersatte den raka värjan (pallaschen) vid det lätta kavalleriet. Vid seklets början fördes sablar bland annat av de österrikiska staternas husarer och i andra europeiska länder började man att beväpna det lätta kavalleriet efter ungerskt mönster. Så till exempel uppsattes husarförband 1721 i Preussen utrustade med sabel av ungersk modell. Infanteriet i Preussen ersatte redan 1715 värjorna med korta sablar så kallade "huggare" och liknande vapen infördes vid infanteriet i de flesta av Europas länder vid mitten av 1700-talet.

I Sverige uppsattes husarer under det pommerska kriget vilka försågs med en sabelmodell som visar på ungerskt ursprung och som fastställdes 1759. Mot slutet av seklet omorganiserades vissa kavalleriregementen till lätt kavalleri vilka liksom dragonerna utrustades med husarsablar. Infanteriet, manskapet vid artilleriet och flottans officerare beväpnades samtidigt med huggare av preussisk typ.

Sabel har sedan 1800-talet varit en gemensam benämning på alla i militärt bruk varande längre sidovapen, vare sig dessa har krökt eller rak klinga. Sabel används i dag som militärt ceremoniellt vapen samt inom fäktsporten.

Sabeltyper

Se även

Källor

Blanka vapen och skyddsvapen, J.Alm (1932)


Personliga verktyg