Sankta Katarina kyrkoruin
Från Rilpedia
S:ta Katarina eller S:ta Karin ruin i Visby byggdes av franciskanerorden som grundade Sveriges första fransiskankonvent i Visby 1233. När kyrkan var som mest färdig på 1400-talet så var den en mäktig treskeppig hallkyrka med brett mittskepp och smalare sidoskepp. Mellan skeppen gick två rader med åttkantiga pelare och i taket gick röda tegelvalv. Kyrkan hade många och höga fönster med spröjsar, i koret var glaset dominerande över stenväggen och troligtvis var alla fönster i kyrkan målade som tillsammans med de antagligen också målade väggarna måste ha gett ett imponerande intryck. Den största portern som ledde in i kyrkan fanns på västsidan i den fanns en relief av Kristi uppståndelse. Portalen som leder in till sakristian är prydd med en relief av en ros. Golvet var täkt av kalkstensplattor och gravhällar då det var en ära att bli begrav inne i kyrkan. Golvet intill koret ligger ett par trappsteg högre än övriga kyrkan.
S:ta Katarina hade många skyddshelgon, dessa var: S:ta Katarin av Alexandria, S:ta Maria Magdalena vars relik fanns inmurat i högaltaret, S:t Franciskus, S:t Ludwig, S:ta Klara och S:t Antonius. Alla dessa hade troligtvis var sitt altare var dessa har varit belägna i kyrkan är dock ett frågetecken. Ett helgonaltare var i alla fall beläget i kryptan i kyrkan sydöstra del där ben.
Byggnadshistoria
Första utformningen av S:ta Karin stod färdig runt 1250 e.kr, denna kyrkas sydmur och västparti ingår i den nuvarande kyrkan. Kyrkan var långsmal, enskeppig med ett avsmalnande kor, fönsterna var höga, smala och rundbågiga, ett av dessa fönster kan ännu ses i västpartiet av kyrkan dock nästan helt igenmurat. Den fick S:ta Katarina av Alexandria som sin främsta skyddspatron. Kyrkan placerades mitt i staden vid en öppen plats som började utvecklas till ett torg för den lokala handeln. Denna plats brukar vara för den mest förnäma av kyrkorna i staden, vilket var bra för franciskanerna då de var en predikarorden. Franciskanerna blev snabbt populära i staden och behövde därför utöka sin kyrka.
Kyrkorna på Gotland byggdes vanligtvis ut genom att en ny större del byggdes omkring kyrkan, detta ledde ofta till de underliga utseendena på de Gotländska landsortskyrkorna, dessa har ofta enorma gotiska kor och långhus tillsammans med relativt små romanska torn. En klassisk gotländsk utbyggnad var inte möjligt eftersom det inte fanns plats söder och väster om kyrkan, istället byggdes kyrkan ut mot nordöst. Kyrkan planerades som en stor treskeppig hallkyrka med en rak altarvägg, de bärande pelarna var glest placerade mellan de vida gotiska fönsterna. Den nya kyrkan var byggdes så att det blev ett stort gudstjänstrum, detta skulle utrymme för stora folkmassor att samlas och känna gemenskap, detta var mycket medvetet eftersom franciskanerna var en predikarordern. Byggnationen pågick ända fram till mitten av 1300-talet då den på grund av någon kris, möjligtvis Valdemar Atterdags erövring av ön och staden 1361, avstannade. Under 1300-talets senare hälft återupptogs arbetet med kyrkan och ett nytt kor planerades. 1374 köpte Albert Ostinch mark öster om kyrkan och två år senare lade biskop Nils grundstenen till det femsidiga koret som än i dag står bevarat. Koret stod färdigt 1388 och invigdes 1391 av ärkebiskop Henrik. Efter koret så påbörjades en ombyggnad av valsystemet som inte var tillräckligt för kyrkan, pelarna byggdes om till åttkantiga och placerades mycket närmare varandra, tegelvalv byggdes, dessa valv var antagligen inte vitputsade som de övriga väggarna utan läts visas upp eftersom tegel var en importvara som tydde på välstånd. 1402 rasade sex av de äldre valven i långhuset, detta försenade invigningen och det behövdes ytterligare fyra år innan den vikarierande biskopen av Riga 1412 kunde inviga kyrkan.
S:ta Katarina kyrka blev aldrig helt färdig, under 1400-talet lades istället pengar på konventsbyggnaderna. År 1403 blev sommarmatsalen färdig. 1409 arbetade man med den södra sovsalen. 1419 byggdes ett hus på den östra sidan. 1442 blev ett nytt bibliotek till. Alla dessa byggnader ligger på sydsidan av kyrkan. En sal var här försedd med värmeanläggning (hypocaust). Det finns ingen motsvarighet till denna kyrka på Gotland. Den närmaste förebilden kan hittas i Baltikum och Polen.
Externa länkar
|
||||||||
