Andalusier
Från Rilpedia
| Andalusier | |
 Andalusier på den tyska hästutställningen Equitana 2005 |
|
| Ursprung | Spanien |
|---|---|
| Utbredning | Hela världen |
| Egenskaper | |
| Typ | Varmblodshäst |
| Mankhöjd | 155–162 cm |
| Färg | Gråskimmel, brunskimmel, brun, svart, fux |
| Användning | Ridning, dressyr |
Andalusier är en hästras som ursprungligen kommer från Spanien. Mankhöjden är omkring 155–165 centimeter. Skimmel och brun är dominerande färger, men alla färger accepteras. Fuxfärgen var inte godkänd mellan år 1970-2002 eftersom man trodde att fuxfärgen kom från iblandning av arabhästar och man var orolig för inkorsning.
Det är en av de äldsta framavlade hästraserna i världen för närvarande. Namnet Andalusier är dock något förvirrande och innefattar egentligen inte en egen hästras utan hästar som är födda i Andalusien. En av de renrasiga hästar som ingår i begreppet andalusier är hästrasen Pura Raza Española (P.R.E.) och även Kartusierhästen.
Innehåll |
Historia
Andalusierns föregångare den spanska hästen dominerade den spanska hästaveln från 1100-talet till 1600-talet och näst efter det arabiska fullblodet är de spanska hästarna de hästar som har stått till grund för de flesta av världens hästraser. Eftersom nästan alla sjöfarare hade med sig spanska hästar på färderna över Atlanten har den kommit att bidra till de flesta av de amerikanska hästraserna. Man tror att de spanska hästarna utvecklades med hjälp av orientaliska hästar som togs till Spanien via norra Afrika under morernas invasion på 700-talet, där de sedan blandades med lokala stammar. Bland annat Berberhästen lär ha gett rasen dess ädla, majestätiska utseende. När stuterierna i södra Spanien började avla hästarna mer systematiskt dök begreppet Andalusier upp, men Andalusiern kan vara mycket äldre än den spanska hästen.
Det finns idag tre olika teorier om hur Andalusiern uppstod. Den första och mest troliga är att Andalusiern, likt den spanska hästen, utvecklades ur de berberhästar och araber som fördes från norra Afrika till iberiska halvön av de invaderande morerna under 700-talet f.Kr. Där korsades den med inhemska spanska och portugisiska hästar. Detta var även utgångspunkten för den spanska hästen och teorin stöds av att många hästar som bevisat influerades av den spanska hästen visar liknande drag med Andalusiern.
En annan teori är att Andalusiern är en ättling till numidiska ston som existerade för 2000 år sedan och som skeppades till Spanien av den kartanske generalen Hasdrubal. Slutligen finns även en teori om att Andalusiern skulle vara så pass gammal som ras att den härstammar från en gammal särart vid namn "equus ibericus", som var förfadern till Berberhästen. Oavsett vilket man väljer att tro på så är Andaluiern en mycket gammal ras.
Den andalusiska hästen var mycket populär bland de europeiska hovstallarna som dressyrhäst. Ludvig XIV:s överhovstallsmästare Jacques de Solleysel skrev i sitt verk Le Parfait Maréchal, som utkom 1664 i Paris, att den andalusiska hästen var utomordentligt skön och mest värd av alla hästar att stå modell för konstnärerna eller tjäna som livhäst åt konungen. Solleysel menade också att andalusierna var oöverträffliga stridshästar. Munkarna som bedrev avel i de kartusiska klostren var dock motståndare mot den franska ridstilen och när denna blev populär hotade munkarna med att bannlysa alla som hade ”glömt bort den spanska ridstilen som gett kyrkan och landet sådan ära”. Dessa hästar kallades efter detta andalusiska kartusier. Stuteriet bedrivs där än idag men användes under en tid mest som ett slags pensionat för gamla och sjuka hästar och ingen försäljning av hästar förekom.
Under Napoleons invadering under början av 1800-talet lyckades man gömma undan många andalusiska hästar från arméerna som var ute efter de förstklassiga hästarna. Trots detta försvann ändå många av de större släktena. De flesta av dagens andalusier härstammar därför efter zapaterohästarna från stuteriet som ägdes av familjen Zapatero, då denna familj effektivt hade lyckats gömma sina hästar från fransmännen. År 1815 när fransmännen drog ut ur Spanien igen såldes dessa hästar till uppfödarna för höga priser.
Från början var zapaterohingstarna svarta eller fuxar men efter första världskriget började man avla på två hingstar som var skimlar och deras starka arvsanlag ledde till att skimmelfärgerna blev dominerande och är så än idag. Sedan ett par år godkänns även fuxfärgen hos hästarna.
Rasens första stambok skrevs så sent som 1928. Andalusien är ett område i södra Spanien, men för länge sedan kallades nästan hela landet för Andalus, därav beteckningen andalusier. I många länder används fortfarande beteckningen andalusier, trots att de spanska hästuppfödarnas egen organisation slutade göra det redan 1912. Då ersattes beteckningen med P.R.E. PRE ingår dock under begreppet Andalusier, bland annat tillsammans med Kartusierhästen.
P.R.E.
P.R.E. betyder ren spansk ras (Pura Raza Española) och används förutom i Spanien även i flera andra länder som beteckning för en av de renrasiga hästar som ingår i begreppet andalusiska hästen, mycket tack vare den marknadsföring för rasen som gjorts från spanskt håll. Det är en av de två spanska hästraserna och den är mycket nära besläktad med lusitaniern.
Egenskaper
Andalusiern är en medelstor, pampig häst med en mankhöjd på ca 155-165 cm. Andalusierna är en mycket populär hästras som är älskad för sina fina rörelser och det vänliga lynnet. Trots detta är rasen inte speciellt livskraftigt utan i motsats till sin popularitet så finns det ganska få Andalusier i världen.
De är utmärkta ridhästar och har lätta för att jobba i form med böjd nacke, höjd rygg och samlade rörelser. Många andalusier tränas även i spansk skritt med riktigt höga frambenslyft. Man och svans på andalusierhästar är oftast långa, tjocka och vågiga. Andalusierna är oftast skimmelfärgade eller bruna, men även svart och fux är tillåtet. Trots det genetiska arvet är Andalusier-hästar aldrig skäckfärgade eller tigrerade (prickiga), även om dessa färger var mycket populära hos de spanska hästarna. De flesta andalusierhästar är otroligt snälla, arbetsvilliga och ivriga att göra sin ryttare till lags. Det orientaliska blodet kan göra att hästarna är lite livliga och känsliga och med mycket framåtanda.
Andalusiernas arv från de Berberhästar som var det största inflytandet på dem har visat sig genom huvudet som ska ha rak eller utåtbuktande nosprofil. Ögonen ska vara stora och uttrycka vänlighet och intelligens. Benen är starka och välformade och halsen är lättböjlig och muskulös och naturligt rundad. De höga benrörelserna kommer från hundratals år av uppfödning i stenig terräng och de fina rörelserna har gjort hästarna älskade som ridhästar och dressyrhästar.
Se även
- Spansk häst
- Kartusier
- Spansk Jennet
- Spansk jennethäst
- Paso fino
- Peruansk pasohäst
- Lusitano
- Spansk mustang
Källor
- Aftonbladets artikel om Andalusiern
- Om PRE hästen
- Andalusier hos Breeds of Livestock (en)
- Elwyn Hartley Edwards: Bengt Gustafson: Bonniers stora hästlexikon, Bonnier, Stockholm 2003, Alf Agdler (övers.). ISBN 91-34-51920-3.
