Från Rilpedia

Otukt, ej acceptabelt sexuellt beteende, oftast i den snävare meningen av sexuellt umgänge (dock ej parafilt sådant) utanför äktenskapet. Uttrycket förekom i det svenska lagspråket fram till 1984, vid vilken tidpunkt en revision av sjätte kapitlet brottsbalken ägde rum.

Nedanstående är en historisk – till stora delar oredigerad – text där otuktsbegreppet delvis innefattar handlingsmönster som idag anses fullständigt normala. Därtill innehåller texten inaktuella beskrivningar av lagstiftning och straffpåföljder, samt värdeladdade begrepp (exempelvis ordet "onaturlig") som inte längre används på samma sätt.

I det juridiska uttrycket "öva otukt" innefattades inte bara olovligt sexuellt umgänge mellan man och kvinna i egentlig mening – så kallat lägersmål – utan även andra otillåtna åtgärder med annans kropp, som avsåg att uppväcka eller tillfredsställa sexuell drift hos den handlande, och som i sexuellt avseende i motsvarande grad var ägnade att såra anständighetskänslan hos den drabbade. Dylika gärningar var dock inte alltid straffbara.

Frånsett straffbuden för hor och våldtäkt inträdde under modern tid straff för otukt vanligen endast om någon försvårande omständighet därjämte var för handen, såsom då visst släktskapsförhållande förelåg mellan parterna (se blodskam); vid så kallad "onaturlig otukt" (sodomi, pederasti), varvid straffbarheten vanligen begränsades till åtgärder mellan personer av samma kön, ofta endast till påstådd otukt mellan män; eller då gärningen förövades med minderårig eller förståndssvag person eller innefattade missbruk av någon särskild vårdnadsplikt.

Det äldre från mosaiska lagen hämtade straffbruket för otukt med djur har i allmänhet försvunnit ur nyare lagstiftning, och endast ett fåtal lagar bestraffar ännu ett okvalificerat övande av otukt, där det innefattar heterosexuellt samlag – förr kallat lönskaläge. I övrigt har det funnits en stark tendens till avkriminalisering av området, emellertid har det samtidigt funnits en rörelse i riktning mot att ändå i den nutida lagstiftningen sträva till utvidgat straffskydd för vissa fall, såsom då otukts övande, utan att innefatta missbruk av någon åliggande vårdnadsplikt, likväl innefattar missbruk av tjänsteställning; vidare i allmänhet då tvång medelst hot kommit till användning för gärningens förövande, utan att den är att hänföra till våldtäkt. Slutligen är att märka, att straff i vissa strafflagar är utsatt för kvinna, som yrkesmässigt ägnar sig åt otuktsövande i form av prostitution.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).