Från Rilpedia

?Älggräs
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Växtriket Plantae
Division:	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision:	Gömfröväxter Angiospermae
Klass:	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning:	Rosales
Familj:	Rosväxter Rosaceae
Släkte:	Älggräs Filipendula
Art:	Älggräs F. ulmaria
Vetenskapligt namn
§Filipendula ulmaria Auktor: L.
Synonymer
se text
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Älggräs (Filipendula ulmaria L.) växer i stora bestånd på fuktiga skogsängar, på försumpade ställen i skogarna (alkärren), vid skuggrika stränder och håller sig envist kvar i de diken, som går genom åkrar och gärden. Älggräsets utbredningsområde omfattar hela Skandinavien och Finland samt nästan hela Europa och Sibirien.

Älggräset är en ganska högväxt (omkring 1-1,5 meter) art och blommar vanligen inte förrän efter midsommar. Den har starkt doftande gräddvita blommor som växer i breda knippen. Dessa lockar stora mängder av insekter. Men blommorna saknar nektar, så det är bara pollen som insekterna får med sig.

Om bladen av älggräs gnuggas så avger de en stark och angenäm doft som påminner om rödklöverns blomdoft. Dessa blad har för sin väldofts skull använts i ett flertal olika sammanhang. Bland annat för att locka svärmande bisamhällen in i en bikupa genom att man gnidit insidan av den med dess blad. Förr spred man gärna ut blad av älggräs på golvet vid högtidliga sammanhang. Älggräset har också använts för smaksättning av öl och mjöd, antingen genom att karen gneds med bladen, eller att de tillsattes som krydda. Därav förklaras växtens gamla namn rarört, karsöta (kassöta), mjödört, ölgräs med mera. Bladen innehåller också salicylsyra och har använts som ett smärtstillande och febernedsättande naturläkemedel.

Artens växtlokaler har föranlett namnen kallgräs och algräs (Uppland, Roslagen: Spiræa ulmaria). I Finland, Österbotten aligräs, på Gotland brakä. ^[1] Växten har även kallats älgört.

Två underarter identifierade:

• ssp. ulmaria
• ssp. denudata

Innehåll 1 Förväxlingsarter 2 Synonymer 2.1 subsp. ulmaria 2.2 subsp. denudata(J.Presl & C.Presl) Schübler & G.Martens, 1834 3 Källor 4 Externa länkar

Förväxlingsarter

Älggräs, Filipendula ulmaria, och brudbröd, Filipendula vulgaris är snarlika, och förväxlas därför ibland med varandra.

Synonymer

subsp. ulmaria

• Filipendula ulmaria subsp. nivea (Wallr.) Hayek, 1909
• Filipendula ulmaria var. glauca (Schultz) Asch. & Graebn.
• Spiraea odorata Gray, 1821 nom. illeg.
• Spiraea palustris Salisb., 1796 nom. illeg.
• Spiraea ulmaria subsp. discolor (W.D.J.Koch) Arcang.
• Spiraea ulmaria var. glauca Wallr., 1822
• Spiraea ulmaria var. nivea Wallr., 1822
• Spiraea ulmaria var. tomentosa (Gaudin) Cariot & St.-Lag., 1889
• Spiraea unguiculata Dulac, 1867 nom. illeg.
• Ulmaria glauca (Wallr.) Fourr., 1868
• Ulmaria obtusiloba Opiz, 1852
• Ulmaria palustris Moench, 1794
• Ulmaria pentapetala Gilib., 1782 nom. inval.
• Ulmaria spiraea-ulmaria Hill, 1868

subsp. denudata
(J.Presl & C.Presl) Schübler & G.Martens, 1834

• Ulmaria denudata Opiz, 1852
• Spiraea ulmaria var. unicolor Rouy & E.G.Camus, 1900
• Spiraea ulmaria var. glabrescens Rouy & E.G.Camus, 1900
• Spiraea glauca Schultz, 1806
• Spiraea ulmaria subsp. denudata Arcang., 1882
• Spiraea ulmaria var. denudata (J.Presl & C.Presl) Cariot & St.-Lag., 1889
• Spiraea ulmaria var. denudata (J.Presl & C.Presl) Maxim.
• Spiraea denudata J.Presl & C.Presl, 1819, Fl. Cech. : 101]
• Filipendula ulmaria subsp. denudata (J.Presl & C.Presl) Hayek, 1909
• Filipendula denudata (J.Presl & C.Presl) Fritsch, 1889

Källor

1. ↑ [1] Johan Ernst Rietz: Svenskt Dialektlexikon (1862—1867), facsimilupplaga C W K Gleerups, Lund 1962

Externa länkar

• Den virtuella floran - Älggräs
• Bilder ur Nordens flora
• Wikimedia Commons har media som rör Älggräs
  Bilder & media