Jan Ullrich
Från Rilpedia
 |
|
| Personlig information | |
|---|---|
| Namn | Jan Ullrich |
| Smeknamn | Ulle, Der Kaiser |
| Född | 2 december 1973 |
| Hemland | Mall:Landsdata Tyskland Tyskland |
| Stallinformation | |
| Nuvarande stall | Avslutad karriär |
| Disciplin | Landsväg |
| Roll | Cyklist |
| Amatörstall | |
| 1987 1987–1989 1991 1992–1994 |
SG Dynamo Rostock SC Dynamo Berlin SC Berlin RG Hamburg |
| Proffsstall | |
| 1995–2002 2003 2003 2004–2006 |
Team Telekom Team Coast Team Bianchi T-Mobile Team |
| Väsentliga vinster | |
| Tour de France (1997), 7 etapper Vuelta a España (1999), 2 etapper Giro d'Italia, 1 etapp Världsmästerskapen - tempolopp (1999, 2001) Olympiska spelen - linjelopp (2000) Schweiz runt (2004, 2006) |
|
| Senast uppdaterad: | |
| 17 november 2008 | |
Jan Ullrich, född 2 december 1973 i Rostock, Tyskland, var en professionell cyklist som vann Tour de France 1997, Vuelta a España 1999, cykel-VM:s tempolopp två gånger. Under sin karriär tog han en guldmedalj i de Olympiska sommarspelen 2000 i linjelopp och bronsmedalj i tempolopp under samma tävling. Han blev den första tyska cyklisten att vinna det franska etapploppet Tour de France. Han slutade två i tävlingen fem gånger under sin karriär och blev fyra i tävlingen två gånger. Han blev tvåa bakom Marco Pantani en gång och de andra gångerna bakom sin store rival Lance Armstrong.
Tysken fick inte delta i Tour de France 2006 på grund av dopningsrykten.[1] Han avslutade karriären i slutet av februari 2007.[2]
Innehåll |
Början
Tysken vann amatörernas linjelopp under världsmästerskap i Oslo 1993. Året därpå blev han professionell med Telekom. Han slutade trea i världsmästerskapens tempolopp i Sydney samma år efter Chris Boardman och italienaren Andrea Chiurato. Ullrich blev tysk tempoloppsmästare 1995 och slutade i topp 10 på Schweiz runt samma år. Som 21-åring ville han delta i Tour de France, men stallets ägare Walter Godefroot tyckte att det var för tidigt. I stället fick han köra det mindre tyska loppet Hofbrau Cup, och slutade på tredje plats. Senare samma år startade Jan Ullrich i Vuelta a España men var tvungen att avbryta loppet efter etapp 12.
1996-1998
Han slog igenom som hjälpryttare till dansken Bjarne Riis. Dansken vann Tour de France 1996, men har sedan berättat att han missbrukade EPO under det året, och Jan Ullrich slutade tvåa i tävlingen och tog också en etappseger. Han gav upp sin plats till de Olympiska sommarspelen 1996 för att få köra Tour de France det året.
Året därpå var Bjarne Riis medhjälpare till Jan Ullrich. Tidigare under året hade han vunnit Schweiz runt och de tyska nationsmästerskapen i linjelopp och inför Tour de France 1997 sågs han som en favorit till segern. Jan Ullrich vann sin första och enda Tour de France. Vid tidpunkten blev han den yngsta att vinna Tour de France sedan 1947. Två veckor efter Tour de France vann han HEW Cyclassics. Ytterligare två veckor senare slutade Ullrich tvåa efter Davide Rebellin i en spurt på GP Suisse.
Jan Ullrich ville vinna Tour de France 1998. Han tog den gula ledartröjan efter etapp 7, ett tempolopp, men senare under tävlingen var italienaren Marco Pantani snabbare i bergen och han vann också hela tävlingen. Ullrich vann dock etapp 16 genom en spurt som var tvungen att avgöras via målfotot. Ullrich tog sig in på tredje plats i tävlingen och på den sista etappen, ett tempolopp, vann han och slutade därmed tvåa i tävlingen. Tour de France 1998 var kantat med dopningsproblem och dopningsrykten.
1999-2001
Under Tyskland runt 1999 skadade Ullrich sig och kunde inte tävla i Tour de France 1999, tävlingen vanns av Lance Armstrong, som efter det skulle ta ytterligare sex segrar i tävlingen. Men året var inte vinstlöst. I stället för en seger i Tour de France vann Jan Ullrich både Vuelta a España (1999), framför Igor Gonzalez de Galdeano och Roberto Heras, och världsmästerskapen, framför Michael Andersson och Chris Boardman.
Ullrich, Marco Pantani och Lance Armstrong tävlade emot varandra på Tour de France 2000. Armstrong vann tävlingen. Jan Ullrich cyklade därefter det spanska etapploppet Vuelta a España men under en av presskonferenserna på en ledig dag berättade tysken att han tänkte åka hem för att träna inför de Olympiska sommarspelen 2000 i Sydney. Efter att varit i en tremannautbrytning med Telekom-stallkamraterna Andreas Klöden och Aleksandr Vinokurov i Sydney, tog Ullrich guld framför Vinokurov, som tog silver, och Klöden, som tog brons. Ullrich tog silver i tempoloppet när han förlorade med en liten marginal mot ryssen Vjatjeslav Jekimov, men före trean Lance Armstrong.
Under säsongen 2001 vann tysken världsmästerskapens tempolopp.
2002
2002 var inget bra år för 1997 års Tour de France-vinnare då han först drabbades av knäproblem[3] och i maj 2002 blev Ullrich av med körkortet efter att ha kört rattfull och paradoxalt krockat med ett cykelställ.[4] I juni 2002 blev Ullrich av med sin kontrakt med Team Telekom efter att ett blodprov visat att Ullrich hade tagit amfetamin,[5] som han hade blivit erbjuden på en nattklubb.[6] Han hade då inte tävlat sedan januari på grund av en knäskada, och den tyska cykelunionen kom överens om att drogen inte var för att kunna prestera bättre, och tysken var därmed bara tvungen att avtjänade ett sex månader långt straff för det.[7]
2003-2005
I januari 2003 blev Ullrich medlem av Team Coast[8], men på grund av finansiell problem var stallet tvunget att lägga ned, och i stället bildades Team Bianchi och Ullrich blev medlem. Jan Ullrich var inte någon av de största favoriterna inför Tour de France 2003 på grund av sina tidigare skador och skandaler. Under den första veckan blev han sjuk och var nära att lämna tävlingen men kom tillbaka, samtidigt som Armstrong hade problem i värmen. I slutändan var Ullrich 61 sekunder bakom Lance Armstrong, vilket var den minsta vinstmarginalen under alla sina sjua segrar i det franska etapploppet.
Inför säsongen 2004 återvände Jan Ullrich till Team Telekom, nu T-Mobile Team. Han vann Schweiz runt. I Tour de France 2004 slutade han fyra, med nästan nio minuter till vinnaren Lance Armstrong. Andreas Klöden slutade tvåa medan Ivan Basso blev trea.
Ullrich blev lagkapten till Tour de France 2005, men innan dess slutade han trea bakom Aitor González och Michael Rogers i Schweiz runt.
Dagen innan Tour de France skulle börja var tysken ute och tränade tillsammans med sina lagkamrater när stallbilen plötsligt stannade. Ullrich slog sönder bakrutan och hamnade i baksätet. Nästa dag var Ullrich uppe på cykeln igen. Senare under tävlingen ramlade han och gjorde illa revbenen och det var svårt för honom att följa med i Armstrong och Bassos tempo. I stället för att vinna ville han nu sluta före dansken Michael Rasmussen, som låg på tredje plats. På den näst sista etappen hade Rasmussen ordentlig otur och lyckades vurpa två gånger, få en punktering och byta cykel fyra gånger innan han kom i mål. Ullrich övertog därför tredje platsen framför dansken.
2006
Under säsongen 2006 vann han Schweiz runt. Men det viktigaste målet var Tour de France 2006, trots att han återigen hade skadat knäet. Efter att amerikanen Lance Armstrong hade avslutat sin karriär efter Tour de France 2005 ville Ullrich försöka vinna Tour de France 2006. Hans största motståndare skulle bli italienaren Ivan Basso, som tidigare det året hade vunnit Giro d'Italia. Inför starten av tävlingen blev dock båda cyklisterna utpekade i dopinghärvan Operación Puerto. Jan Ullrich blev sparkad från T-Mobile i juli 2006 efter händelsen.[9], där han själv förnekar all inblandning. Den 26 februari 2007 meddelade Ullrich på en presskonferens att han avslutar sin aktiva cykelkarriär.[2] Han blev därefter rådgivare för det österrikiska Professional Continental-stallet Volksbank. Den 4 april kom resultatet av ett DNA-test som visade att blodet som fanns i vissa av de påsar på Eufemiano Fuentes kontor som hade beslagtagits under utredningen verkligen var Ullrichs.[10]
Övrigt
Hans förkärlek till onyttig mat gjorde att han ofta var överviktig under vintrarna och veckorna innan Tour de France bar han fortfarande runt på viktökningen som satt i sen vintern. Det hela bidrog till att många supportrar misstrodde att han skulle kunna vinna Tour de France två gånger [källa behövs].
| Företrädare: Bjarne Riis |
Vinnare av Tour de France 1997 |
Efterträdare: Marco Pantani |
| Företrädare: Pascal Richard |
Vinnare av Olympiska spelens linjelopp 2000 |
Efterträdare: Paolo Bettini |
Stall
- 1995-2002 Deutsche Telekom
- 2003 Team Coast (till och med maj)
- 2003 Team Bianchi (från och med maj)
- 2004- 21 juli 2006 T-Mobile
Referenser
- ↑ Tour in turmoil as Basso and Ullrich ejected, Jun. 30, 2006, velonews.com
- ↑ 2,0 2,1 Jan Ullrich retires, Cycling News Flash, February 26, 2007, cyclingnews.com
- ↑ Ullrich concedes in Battle of Jan's Knee, News for May 8, 2002, cyclingnews.com
- ↑ Ullrich's blood alcohol level more than 1.4 g/L, News for May 6, 2002, cyclingnews.com
- ↑ Ullrich tests non-negative for amphetamines, News flash for July 4, 2002, cyclingnews.com
- ↑ Ullrich foregoes B test: "It was a stupidity", News flash for July 6, 2002, cyclingnews.com
- ↑ Ullrich given six months suspension, News for July 24, 2002, cyclingnews.com
- ↑ Ullrich moves to Coast, 15 January, 2003, BBC Sport
- ↑ Ullrich, Sevilla and Pevenage suspended, Latest Cycling News for June 30, 2006, cyclingnews.com
- ↑ Puerto blood confirmed to be Ullrich's, Cycling News Flash, April 4, 2007, cyclingnews.com
Externa länkar
- Officiell webbplats
- Wikimedia Commons har media som rör Jan Ullrich
