J 30
Från Rilpedia
| J 30 | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | Nattjakt |
| Besättning | 2 |
| I aktiv tjänst | 1948-1954 |
| Ursprungsmodell | De Havilland DH 98 Mosquito NF. Mk XIX |
| Tillverkare | De Havilland |
| Data | |
| Längd | 12,68 m |
| Spännvidd | 16,52 m |
| Höjd | 4,65 m |
| Tomvikt | 6 496 kg |
| Max startvikt | 9 550 kg |
| Motor | 2 st Rolls-Royce Merlin 25 |
| Motoreffekt | 1 655 hk |
| Prestanda | |
| Max hastighet | 600 km/h |
| Räckvidd med max bränsle | 3 148 km |
| Beväpning | |
| Kanoner / kulsprutor | 4 x 20 mm akan |
J 30, J 30 Mosquito, var ett svenskt jaktflygplan i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet.
1945 års försvarskommitté rekommenderade att Flygvapnet skulle utrusta en flottilj för nattjakt. Först planerades en modifiering av Saab 18, men då andra världskriget var över fanns det stora överskottslager att tillgå och inköp av begagnade flygplan blev billigare än modifieringskostnaden.
60 De Havilland DH 98 Mosquito kom till Sverige 1948 som nattjaktplan. Flygplanen, som benämndes J 30, var utrustade med en amerikansk spaningsradar som möjliggjorde för piloterna att själva leta upp fiender. Alla flygplanen placerades på F 1 Hässlö i Västerås som ersättning för B 3 vilka var föråldrade.
Fram till 1953 havererade totalt 23 flygplan. Flygvapnet misstänkte att roderfladder var orsaken till haverierna medan piloterna ansåg att flygplanen inte höll för påfrestningarna. (Flygvapengeneralen Björn Bjuggren skriver i sina memoarer att några av planen havererade när den vipparm som svängde nosradarskärmen fram och tillbaka lossnade och börja dunka rytmiskt mot noskonen. Slagfrekvensen var sådan att planet kom i självsvängning och sprack.)
J 30 efterträddes av den jetdrivna J 33 Venom och blev sålunda det sista propellerjaktplanet i Flygvapnet.
