Från Rilpedia

Hjalmar Fredrik Eugén Procopé, född i Helsingfors 28 april 1868, död i Borgå 24 september 1927, finlandssvensk journalist, poet och pjäsförfattare.

Hans far, Berndt Feodor Georg Procopé, var generallöjtnant i ryska armén i Finland med tjänstgöring i Helsingfors och Vasa. Hjalmar Procopés mor var Agathe Louise von Knorring. Skolgången avverkade Hjalmar Procopé i Vasa och i Helsingfors där han inackorderades som 15-åring. Efter att 1897 ha promoverats till magister i historia valde han mellan att bli lärare eller journalist. Han trodde att lärarbanan skulle medföra disciplinära problem och satsade därför på att bli tidningsredaktör. Som tidningsredaktör verkade Hjalmar Procopé i Björneborg där han efterträdde Karl August Tavaststjerna. Han var senare tidningsredaktör i Vasa, Tammerfors och Helsingfors.

År 1900, då han arbetade på Tammerfors Nyheter, gjorde han sin litterära debut med Dikter. Den följdes av ytterligare åtta diktsamlingar

1905 var hans genombrottsår med både teaterpjäsen Belsazars gästabud (som sattes upp första gången 1906 med specialskriven pausmusik av hans vän Jean Sibelius), den uppmärksammade lyriksamlingen Mot öknen och pjäsen Åskvädret. Han beslöt sig då för att bli författare på heltid, med undantag för en liten tjänst som litterär rådgivare vid Svenska Teatern i Helsingfors 1909-1915. Välkomna sidoinkomster var de statliga författarstipendierna som han tilldelades 1907, 1909 och 1913-1914.

Ett av Hjalmar Procopés mest kända verk är kantaten Vid frågornas port som var ett beställningsarbete för Helsingfors universitets promoveringar 1907. Kantaten ingår i den prisbelönta diktsamlingen Röda skyar 1907.

Röda skyar följdes av diktsamlingarna Vers och Visa, 1909 och Drömskeppet - Unilaiva 1910, som har dikter parallellt på svenska och finska i översättning av Eino Leino. Samma år utkom även diktsamlingen Oväder.

1910-talet var ett produktivt årtionde för Hjalmar Procopé. Han utgav lyriksamlingarna Under stjärnorna 1913, folklustspelet Galgfåglar 1914, diktsamlingen I sanden 1915 och folklustspelet Tvillingarna från Borgå 1916.

Han blev den förste innehavaren av författarbostaden Diktarhemmet i Borgå. När bokförläggaren Holger Schildt och hans hustru Mathilda skänkte sitt hem till Finlands svenska författarförening 1921, skrev de uttryckligen i gåvobrevet att huset skulle “av föreningen besittas med full äganderätt, med villkor att gården iståndsättes till ett svenskt författarhem och att dess första innehavare blir skalden, filosofie magister Hjalmar Procopé”.

Efter flyttningen till Diktarhemmet utkom diktsamlingen Diktarhemmet 1924, tillägnad Holger Schildt, och 1927 dog Procopé där.

Hjalmar Procopé var känd som en glad, cigarrökande och drickande sällskapsbroder, som hade det legendariska Esplanadkapellet i Helsingfors som sitt andra hem.

Bibliografi

• Dikter, diktsamling 1900
• Belsazars gästabud, teaterpjäs, 1905
• Mot öknen, diktsamling, 1905
• Åskvädret, teaterpjäs 1905
• Röda skyar, diktsamling, 1907
• Vers och visa, diktsamling, 1909
• Drömskeppet – Unilaiva, tvåspråkig diktsamling 1910
• Oväder, diktsamling, 1910
• Under stjärnorna, diktsamling, 1913
• Galgfåglar, teaterpjäs (folklustspel), 1914
• I sanden, diktsamling, 1915
• Inspektorn på Siltala, teaterpjäs, 1915
• Tvillingarna från Borgå, teaterpjäs (folklustspel), 1916
• Medaljongen, teaterpjäs, 1922
• Diktarhemmet, diktsamling, 1924

Kuriosa

• 1912 spelade han Goethe i den finska stumfilmen Margaretaa ajetaan takaa, regisserad av K.E. Stålberg.
• Han har även skrivit nubbevisan Jag tar en sup, som bl.a. ingår i Teknologföreningens vid Tekniska högskolan, Helsingfors universitet sångbok (länk nedan).

Externa länkar

• Movie Database om hans filmroll - länkad 11 februari 2006
• Nubbevisan "Jag tar en sup" på Tekniska Högskolan i Helsingfors webbsajt - länkad 11 februari 2006