Från Rilpedia

Gerhard Theodor Rooth född i Surahammar den 13 oktober 1896, avled den 24 juni 1983 på Staten Island i New York.

Gerry som han kallades bland sina vänner, kom till New York 1919 för att lära sig språket. Han återvände dock till Surahammar efter ett år, men flyttade för gott till USA 1923. Samma år gifte han sig med svenskättade Florence Miner. Han utbildade sig till journalist på Columbia University åren 1923 och 1924. Från 1923 var han Idrottsbladets amerikakorrespondent och 1925 började han som sportjournalist och blev sedermera sportredaktör vid den svenskamerikanska tidningen Nordstjernan Svea i New York. Mellan 1914 och 1919 vaktade han Surahammars IF:s mål i fotboll, han återkom en kort sejour 1922. Han fortsatte med fotbollsspelet även under sina år i USA. Bland annat så spelade han i Viking Athletic Football Club, med vilka han 1927 gjorde en skandinavienturné och gästade naturligtvis sin gamla födelseort Surahammar. Där fick man dock se sig besegrade med 6-2. Gerry blev Nordstjernan trogen under 50 år varav 30, 1953-1973, som ägare och chefredaktör. Gerry var också på 1930-talet färdledare för amerikanska friidrottstrupper som gästade det gamla landet. 1933 och 1934 var också dessa storfräsare på besök i Surahammar, men 1935 kom starkare krafter emellan och Surahammar ansågs vara ett för litet ställe för sådana idrottsnoblesser. Men Gerry fortsatte att komma tillbaka till Surahammar, så fort han hade vägarna förbi. I en intervju 1960 sa han ”jag känner mig som ålen, den går ut i havet men kommer alltid tillbaka” För det mesta så var det i samband med olympiska spelen som han for förbi Surahammar. Sitt första olympiska spel upplevde Gerry i Stockholm 1912 och med början i Los Angeles 1932 var han med om samtliga tio olympiska spel fram till 1976. I 20 år var Gerry ordförande i Svenska centralförbundet i New York som omfattade ett 100-tal svensk-amerikanska föreningar i östra USA. Under andra världskriget första svåra år bidrog han som föreningsledare, skribent och talare till att hålla modet uppe hos svenskamerikaner i östra USA. Flera år efteråt berättade deltagare gärna om en stor midsommarfest 1941 nära Boston där Gerry var det främsta dragplåstret. Man hade räknat med att cirkaa 3 000 deltagare, det kom 12 000. När sedan Gerry talade skrattade och grät dessa 12 000 om vartannat. Gerrys anseende som promotor och ceremonimästare vid festliga tillfällen medförde att han anlitades i samband med svenska turnéer i USA. Som exempel kan nämnas Edvard Perssons synnerligen framgångsrika rundresa 1946, då svenskamerikaner till trängsel fyllde konsertlokaler från New York till San Francisco och Hollywood, samt en turné med SAS:s manskör 1959 i östra USA. Under årens lopp fick hundratals för att inte säga tusentals besökare från Sverige del av hans hjälpsamhet – journalister, idrottsmän, filmstjärnor och andra artister, till och med vanliga turister. Sådana från Västmanland fick för övrigt nära nog obegränsad hjälp, i varje fall om dom kom från Surahammar. 1972 samma år som Nordstjernan fyllde 100 år utsågs Gerhard Rooth till ”Årets svenskamerikan” han mottogs på Arlanda av SAS:s manskör som där hyllade honom.