Dick Helander
Från Rilpedia
Dick Adolf Viktor Helander, född 23 juni 1896 i Nyköping, död 14 augusti 1978 i Göteborg, var en svensk biskop i Strängnäs stift (1952-1954) och professor.
Innehåll |
Biografi
Helander var son till konsul Adolf Helander och Helfrid Helander, född Virgin. Han tog studenten i Örebro. Dick Helander gifte sig 1924 med Anna Maria Eugenia, född Pettersson 20 september 1900 i Stockholm, död 24 oktober 1986 i Göteborg.[1] Hon var en av de första kvinnorna i Sverige att avlägga teologie kandidatexamen.
Efter studier i Uppsala och Göteborg blev Dick Helander filosofie kandidat 1918 och teologie kandidat 1920. Fortsatta studier ledde fram till en teologie licenciatexamen 1923. Samma år disputerade Helander på en avhandling om medeltidsmystikern Johann Tauler. 1926 blev han filosofie licenciat.
Dick Helander prästvigdes den 20 maj 1923 för Lunds stift. Han innehade ett flertal förordnanden i Lund med omnejd. 1931 blev han docent i praktisk teologi med kyrkorätt vid Lunds universitet. 1936 utsågs han till föreståndare för Ersta diakonianstalt i Stockholm. Åren 1941 till 1952 var han professor i praktisk teologi med kyrkorätt vid Uppsala universitet. 1939 till 1955 var Helander extra ordinarie hovpredikant. Han var 1942-1952 inspektor vid Södermanlands-Nerikes nation.
I december 1952 utnämndes Dick Helander till biskop i Strängnäs stift. Han tillträdde den 1 januari 1953 och vigdes till biskop i mars 1953. I samband med biskopsvalet hade ett stort antal anonyma brev sänts till stiftets präster. I dessa brev förordades Helander som biskop medan andra kandidater beskrevs i delvis smädliga ordalag. Helander misstänktes för att ligga bakom de anonyma breven. Enligt polisutredningen var breven skrivna på skrivmaskiner, som endast han haft tillgång till. Han åtalades och dömdes mot sitt nekande den 22 december 1953 av Uppsala rådhusrätt till avsättning från biskopstjänsten. Domen överklagades. Svea hovrätt fastställde 1954 den fällande domen. Ett överklagande till Högsta domstolen 1954 togs inte upp till prövning och avsättningsdomen vann laga kraft. 1961 beviljades resning och en ny rättegång följde. I juli 1964 fastställde Högsta domstolen den fällande domen, men eftersom Helander uppnått pensionsålder kunde han inte avsättas. HD upphävde de tidigare avsättningsdomarna och utdömde ett bötesstraff.
Det ärekränkande i de anonyma breven ansågs bland annat vara att en av medkandidaterna i biskopsvalet, professor Hjalmar Lindroth, kallades för "intrigör". Den man som polisanmälde breven var en präst i Strängnäs stift, Eric Segelberg, vilken i breven kallades för "stiftets gossen Ruda".
Domen mot Helander byggde på ett antal indicier, bland annat en språkundersökning där Helanders språk jämfördes med språket i de anonyma breven. Denna undersökning mötte kritik för sin bristande statistiska metod. Ett annat indicium var de fingeravtryck från Helander som återfanns på de anonyma breven. Bland sammanlagt omkring 600 insamlade brev med kuvert återfanns tre stycken fingeravtryck som ansågs härhöra från Helander.
I början av 2000-talet utfördes på Rudbeckslaboratoriet i Uppsala en DNA-analys av de anonyma breven. Denna analys visar att någon annan än Dick Helander slickat igen kuverten till de brev som ingår i undersökningen. Om denna bevisning funnits tillgänglig i samband med de tidigare rättegångarna, hade domen med stor sannolikhet kunnat bli friande [2].
Bibliografi
- Bönbok - Stora bedjares böner
- Nattvardsbok
- Handbok vid jordfästning
- Handbok för kyrkliga förrättningar
- Den liturgiska utvecklingen i Sverige 1811-1894
- Svensk psalmhistoria (1946)
- Herdabrev till Strängnäs stift (1953)
- I domkyrkans skugga (1955)
- Oskyldigt dömd (1957)
Se även
Referenser
Noter
- ↑ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
- ↑ "DNA kunde ha friat dömd biskop", Advokaten nr 8 2003
Tryckta källor
- Dick Helander: Svensk psalmhistoria.
- Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-rom), Sveriges Släktforskarförbund
Externa länkar
| Företrädare: Jöran Sahlgren |
Inspektor vid Södermanlands-Nerikes nation 1942 - 1952 |
Efterträdare: Stig Claesson (kemist) |
