Decauvillespår
Från Rilpedia
Decauvillebana är ett system för lätt flyttbar smalspårjärnväg. Konstruerad av den franske ingenjören Paul Decauville redan 1876, men kom inte i ropet förrän han demonstrerat den vid världsutställningen i Paris 1889. Utförd som byggsats med moduler där rälerna var permanent monterade på syllarna. Spårvidderna varierade mellan 400 mm och 600 mm. Modulerna förekom i längder 5, 3 och 1,25 m. (En källa anger 2 … 6 m.)
Innehåll |
Metrisk spårvidd
När man i Sverige pratar om decauvillejärnvägar menar man i allmänhet permanenta eller tillfälliga banor med spårvidden 600 mm. Decauville tillämpade det moderna metersystemet vid måttsättningen, till skillnad från de flesta andra järnvägssystemen vid denna tid, som var måttsatta i engelska feet och inches.
De färdiga rälsbitarna för provisoriska banor är jämförbara med de rälslängder som används på en modelljärnväg. Ursprungligen var rälsen utförd som en profil av pressad plåt där rälerna sammanhölls av sliprar av en plåtprofil för att hålla nere vikten. På permanenta banor användes däremot ganska ofta vanlig järnvägsräls med låg rälsprofil samt traditionella sliprar av trä.
Tillfälliga järnvägar
Systemet används för industrispår, t ex inom större brädgårdar, stenbrott och vid tillfälliga transporter vid schaktningsarbeten, vid torvbrytning, i gruvor o d. Har även använts militärt för byggnadsarbeten i fält, samt anläggningsarbeten i samband med järnvägsbyggen. Vagnarna kunde dras av små ånglok, men hästar, oxar och människor kunde också svara för framdrivningen. Senare har även mindre diesellok och ellok förekommit på sådana här banor. När det gäller ellok har mestadels rört sig om ackumulatorlok.
Permanenta banor
Mer permanent kan denna spårtyp någon gång förekomma från någon industri till en närbelägen utskeppningshamn. I något enstaka fall har decauvillebanor byggts även för allmän trafik. Linjen Helsingborg-Råå-Ramlösa samt Munkedals Järnväg är några sådana exempel på permanenta decauvillebanor i vårt land. Munkedals Järnväg blev under 1950-talet breddad till 1435 mm, men under senare år har en museijärnvägsförening tagit över en kort bit som man återställt till 600 mm och sommartid bedriver trafik på.
I dag är decauvillebanor sällsynta.
600 mm museijärnvägar i Sverige
- Böda Skogsjärnväg
- Ohsabanan
- Risten-Lakviks Järnväg
- Sollentuna Enskilda Järnväg (nedlagd)
- Östra Södermanlands Järnväg
- Munkedals Järnväg
Entusiastbanor
- Möja Jernväg är en mycket kort 600 mm bana, privatägd belägen på Möja i Stockholms skärgård
- I Lagan i södra Småland ligger Norregårdsbanan med ett 20-tal vagnar
