Från Rilpedia

En chaussé betecknar en omsorgsfullt byggd landsväg. Ursprungligen åsyftades de vägar som konstruerats på romerskbyggda vallar i Gallien. Dessa vägar hade bankar, gravar eller diken på sidorna som skydd mot översvämningar och fungerade även som vägar över sankmarker. Ordet chaussé är ett franskt lånord (chaussée) och kommer från medeltidslatinets via calciata. Det betyder en väg som antingen är murad med kalk eller där vägbanan är byggd av calx, kalk, kalksten, (på franska chaux).

Ordet började under 1800-talets förra hälft till följd av kontinental påverkan användas i Norden om de bredare och mer välordnade vägar i anslutning till städerna som då började anläggas. Sveriges första egentliga chaussé byggdes på 1840-talet mellan Malmö och Lund under ledning av Carl Gottreich Beijer. Ordet förekommer än idag i gatunamnen i några tyska städer, exempelvis Hamburg (Elbchaussee, Eimsbüttler Chaussee) och Berlin (Potsdamer Chaussee, Buckower Chaussee) samt i Kristianstad (Näsbychaussén) och Helsingfors (Gamla Chaussén). I sistnämnda stad hette Mannerheimvägen tidigare Västra Chausséen medan Tavastvägen hette Östra Chausséen. Vid Oslo invigdes 1846 Ljabruchaussén (nu Mosseveien).