Blyertspenna
Från Rilpedia
Blyertspenna, eller rättare; grafitpenna, är världens kanske billigaste och bästa skriv- och teckningsredskap. Namnet blyerts bygger på missuppfattningen att det mineraliserade kol, vilket grafit är, skulle vara en blyhaltig malm. I själva verket är det grafit uppblandad med en speciell lera som pressats till en stiftform. Ordet kommer från tyskans Bleiertz (blyjord).
Innan blyertspennan uppfanns var det vanligt med bly- eller silverstift som skrivredskap. Den första grafiten upptäcktes i Cumberland i norra England i mitten av 1500-talet. Den engelska grafiten kunde inte försörja en marknad som längtade efter skrivredskap som var lättare att hantera än den kladdiga och besvärliga fjäderpennan som var vanligast på den tiden. I Nürnberg i Tyskland uppfanns ett sätt att mala den sämre tyska grafiten och blanda den med olika tillsatser. Detta gav en billigare penna av något sämre kvalitet än den engelska. Den var dock en succé och penntillverkningen fortsätter än i dag i Nürnberg. Faber-Castell, Staedtler, Lyra och Stabilo är välkända tyska märken.
I slutet av 1700-talet uppfann den franske ingenjören Nicolas-Jacques Conté ett sätt att förädla och blanda grafiten, smälta och gjuta den i tunna stänger, så att en högklassig penna av dagens kvalitet kunde framställas. Han lät limma grafitstiften i kantiga trähylsor för att de sköra stiften inte skulle brytas. Genom att blanda större eller mindre mängd lera i grafiten kunde Conté också reglera grafitens svärta. Blyertspennornas svärta eller hårdhetsgrad betecknas med en skala från 9B, som är den svartaste (mjukaste) grafiten, till 9H som är den ljusaste (hårdaste). HB är medelvärdet och den vanligaste pennan.
Blyertspennan har demokratiserat skrivandet och tecknandet då det är ett mycket billigt skrivredskap.
Grafiten går lätt att avlägsna från papperet med radergummi av kautschuk eller plast. Många blyertspennor är försedda med en metallhylsa med ett radergummi. Moderna stiftpennor med påfyllningsmagasin för mycket tunna blyertsstift har ökat denna pennas användningsområde och popularitet.
Eftersom cederträ är det bästa träslaget för den traditionella blyertspennans hylsa har en del miljöproblem uppstått. Cederskogarna har avverkats så att återväxten hotats. Därför driver de större penntillverkarna återplanteringsprojekt och miljömedvetna skolor och företag runt om i världen köper bara miljömärkta, ”cedersäkra”, pennor.
Litteratur
- Ingemar Lundkvist: Pennan, Byggförlaget
