Kontrollstämpel

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Ansvarsstämpel)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Kontrollstämpel avser stämpel inslagen i föremål av ädelmetall som garant för att den legering som föremålet är tillverkad av uppfyller i lag angivna kriterier.

Innehåll

Sverige

Långt tillbaka har i Sverige funnits föreskrifter om att föremål av ädel metall skulle åsättas en märkning som garanterade metallens äkthet. Redan 1485 stadgades att guldsmedsmästarna skulle sätta sina initialer eller sitt bomärke på föremålet som bevis. 1596 utvidgades detta i städerna Vadstena och Linköping med att föremålen dessutom skulle förses med stadens stämpel. Efter hand spreds kravet om stadsstämpel till hela Sverige.

I Stockholm användes först stadens krona som stämpel, men 1689 ändrades detta till bilden av stadens skyddshelgon, S:t Erik.Den stadsstämpeln för Stockholm används än idag.

Kontrollen av varans äkthet gjordes av skråets ålderman eller någon annan av skrået utsedd betrodd mästare. Denne måste dessutom godkännas av stadens myndigheter. För undersökningen av metallhalten, proberingenskavdes med en gravstickel några spån bort från föremålet på något undanskymt ställe. Spånen analyserades sen med olika metoder, så att halten kunde bestämmas. Skavspåren syns som en våglinje eller sågtandlinje, en eller annan centimeter lång. Denna linje kallas åldermannaranka. Om någon probering lämnade in ett föremål med för låg halt av den ädla metallen, slogs föremålet sönder. Vid uppenbart medvetet fusk förverkades föremålet, och fuskaren kunde ådra sig straff. Underhaltiga importerade föremål, måste utföras ur riket.

Enligt en kunglig stadga 1752—12—07 övertog staten ansvaret för kontrollen, och då ersattes åldermannarankan med riksstämpeln Tre kronor  inom en trekantig ram med starkt rundade hörn, den s k kattfoten. Om man utesluter falsarium bör alltså ett föremål av ädel metall och försett med åldermannaranka, men utan kattfot, vara tillverkat senast 1752.

I Stockholm bestämdes 1689 att de ädla föremålen skulle förses med en tredje stämpel visande en bokstav, som angav tillverkningsåret, årsbokstaven. Man började med A, fortsatte med nästa år o s v. Detta bruk spred sig snabbt till andra städer, som också började med A, men med ett annat begynnelseår. När hela alfabetet var förbrukat började man om från A, men tillfogade i den andra serien en tvåa efter bokstaven. (A1, B1  o s v förekommer alltså inte.) Kronologin blev således olika för olika städer, och det är därför inte helt enkelt att bestämma åldern för föremål märkta med de tidigare bokstäverna i alfabetet. För Stockholm finns dock vissa ledtrådar. När man började med A 1689 använde man versaler i skrivstil t o m Z. I andra serien övergick man till gemena bokstäver i frakturstil.

Äldre bestämmelser

I Sverige gällde att 1 karat guld kan indelas i 12 grän (singularis gran), vilket innebär att rent guld motsvarar 24 x 12 = 288 grän. För silver räknas med att 1 lod motsvarar 18 grän; rent silver har då lödigheten 16 x 18 = 288 grän. Rent guld och rent silver får med detta räknesätt samma antal grän (288) trots att 1 gran guld inte innebär samma finhalt som 1 gran silver. Förvirrande, men kanske praktiskt i något sammanhang.

I andra länder än Sverige förekom i äldre tider en mängd olika underindelningar av karat och lod, samma förvirring som det var för längdmått, volymer, vikter, myntslag etc. Detta gör att det är en grannlaga uppgift att bedöma litteraturuppgifter och att göra rättvisa jämförelser av finhalter hos föremål med ursprung från olika länder.

För guld gällde åren 1664—1834 enligt Kungl Myntordningen , bekräftat av 1752 års Control-Stadga,  tre standardklasser för kvaliteten:

  • dukatguld 23 karat 5±1 grän (281/288 = 976 ‰), resten silver. (Dukat var ett mynt som präglades fram till 1868; 1 dukat var värd 8 kronor)
  • pistolettguld 20 karat 4 grän, (244/288 = 847 ‰) (pistol är namnet på ett gammalt mynt)
  • kronguld 18 karat 4 grän, (220/288 = 764 ‰)

Enligt K  Commerce-collegii Circulaire 1758—11—05 kunde dock för "kontrollhaltigt och stämpeltillåtligt dukatguld" mot dubbel stämpelavgift dispens ges för halter ner till 23 karat 3 grän (279/288 = 967 ‰).

För att bringa ordning i denna oreda tog staten 1754 över kontrollstämlingen av guld, silver och tenn, och kattfoten, som består av lilla riksvapnet Tre Kronor i en trepassformad sköld infördes som opartisk kontrollstämpel. 1759 infördes årsbeteckningen, och Statens tillsynsmyndighet i dessa frågor, Kungl Kommerskollegium föreskrev att f o m 1759 skulle sammanlagt 5 instämplingar göras i följande ordning:

  • Tillverkarens namn (får vara i förkortad form)
  • Kattfoten
  • För guldföremål halten i karat, t ex 23K
  • Stämpel med symbol för tillverkningsorten
  • Årsstämpel med samma bokstavsserier enhetligt inom hela landet med A = 1759.

Bokstaven J används inte p g a förväxlingsrisk med I. (För övrigt har vissa tider och ansetts vara samma bokstav.) Bokstäverna W, Å, Ä och Ö används inte heller. Samma system för årsmärkning används fortfarande i Sverige och gäller såväl för föremål tillverkade här som för i landet sålda importerade föremål av ädel metall. I landsorten skulle stämpelbara föremål inlämnas till ortens rådman.

Genom stadgan 1752 inrättades Kontrollverket lydande under finansdepartementet, med uppgift att övervaka probering och stämpling av guld-, silver- och tennföremål. Till dess det nya ämbetsverket hunnit inrättas skulle Kommerskollegium fortsätta den tillsyn av kontrollstämplingen man sen tidigare hade ansvar för. Kontrollverkets föreståndaren, kontrolldirektören, jämte en kontrollör och en assistent skulle utses av Kungl Maj:t. (1829—1876 var Kontrollverket förenat med Kungliga Myntverket, som senare blev Mynt- och justerngsverket.)

Samma årsmärkningssystem används för tennföremål. För föremål av platina, guld och silver används latinska alfabetets versaler för årsbokstaven, för tennföremål frakturstil.

En stämpel NS  betyder nysilver, vilket innebär att föremålet är tillverkat av oädel metall, men försilvrat med äkta silver. Detta nysilver ska inte förväxlas med den legering som också kallas nysilver. Tidigare kunde föremålet ha tillverkats av mässing, vilket gör att det lyser gult på slitna ställen där försilvringen nötts bort. För sådana föremål, som kommer i kontakt med mat, t ex bordsbestick, är synlig mässing direkt olämplig ur hälsosynpunkt, då mässingens korrosionsprodukter är mer eller mindre giftiga. Bättre kvalitet erhålls om grundmaterialet är av "vit metall", t ex legeringen alpacka, vilket ord då ofta stämplas in efter NS-stämpeln. Eftersom undermetallen är vit syns inte avskavda ställen så tydligt, och för alpacka finns inga betänkligheter ur hälsosynpunkt.

Som motsats till nysilver kallas ibland föremål av gediget äkta silver gammalt silver. 

Nyare bestämmelser

1974 kom en ny lag, som reglerar kontrollstämplingen, varvid viss anpassning gjordes till internationella föreskrifter. Karatstämpeln ersattes med halten uttryckt i promille, vilket innebär att exv följande likheter med viss avrundning gäller:

  • 18 karat = 750 ‰ (exakt)
  • 20 karat = 833 ‰ avrundat till 840 ‰
  • 23 karat = 958 ‰ avrundat till 975 ‰

I de två sista fallen blir det alltså en viss kvalitetshöjning jämfört med tidigare mått.

För silver blir den nya undre gränsen 830 ‰, s k verksilver,  vilket är nära lika den tidigare undre gränsen 131/4 lod, som avrundat motsvarar 828 ‰. Detta är en internationell anpassning för att underlätta import. En ny gräns 925 ‰ har tillkommit för sterling silver. Dessa halter, angivna med siffror, stämplas omedelbart efter S-stämpeln. [Ifrågasatt uppgift]

Den internationella anpassningen har också inneburit att sedan 1988—07—01 får finhalter ända ner till drygt 14 karat (585 ‰) kallas äkta guld. [Ifrågasatt uppgift]

Not I litteraturen förekommer en del förvirrande uppgifter om undre gränsen för silvers finhalt: Det enligt förordning fastställda värdet 13 lod 4 grän kan ha avrundats på olika vis, t ex till 13 1/4 eller 13 lod jämnt.

För platinaföremål ersätts S-stämpeln med P,  även här på en sexkantig sköld. En standardhalt för platina är 950 ‰. Platina har stämplats på detta sätt i Sverige sedan 1925.

Sedan 1975 godtas i Sverige den internationella vågstämpeln som ersättning för kattfoten. Vågstämpeln utgörs av en symbol i form av en stiliserad balansvåg, som omger de siffror, som anger halten i promille.

Ortsmärket sätts numera omedelbart efter tillverkarstämpeln.

Kontrollstämpling är obligatorisk för guldföremål som väger mer än 1 g. För silverföremål gällde tidigare gränsen 15 g; numera är kontrollstämpling av silverföremål frivillig. Kontrollen överfördes från Mynt- och justeringsverket till Statens Provningsanstalt  (1993 privatiserad och omdöpt till Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB eller dess auktoriserade ombud, som kallas proberare [Ifrågasatt uppgift]

Tillverkarstämpeln skall vara registrerad i särskild ordning, och denna jämte finhaltstämpeln är obligatoriska. Ortmärke och årsstämpel ska finnas i mån av plats. För att få erforderliga kontrollstämplar har tillverkaren att, så länge registreringen ska gälla, till Staten årligen betala en kontrollavgift enligt fasställd taxa, vilket naturligtvis blir inbakat i priset för den vara som slutligen säljs. [Ifrågasatt uppgift]

Av praktiska skäl kan de obligatoriska stämplarna inte sättas på varje del, som ingår i ett ädelmetallföremål, t ex varje länk som ingår i en halskedja. Det räcker då att de obligatoriska stämplarna finns på ett ställe, t ex på en halskedjas spänne. Tillverkaren garanterar då med sin stämpel, ansvarsstämpeln  att alla ingående delar uppfyller kraven enligt den stämpling som finns på bara ett ställe. Tillverkaren slår in bara en del av de obligatoriska stämplarna, och proberaren slår in resten efter godkänt prov.

Proberarna går mycket omsorgsfullt tillväga. Exempelvis har det hänt att ett silverarbete underkänts därför att enbart sprinten i ett gångjärnförsett lock inte höll samma halt som resten av föremålet.

Årsbokstäver

Årsbokstäver fr o m 1759 för föremål av platina, guld, silver och tenn
  2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
A 1759 1783 1807 1831 1855 1879 1903 1927 1951 1975 1999
B 1760 1784 1808 1832 1856 1880 1904 1928 1952 1976 2000
C 1761 1785 1809 1833 1857 1881 1905 1929 1953 1977 2001
D 1762 1786 1810 1834 1858 1882 1906 1930 1954 1978 2002
E 1763 1787 1811 1835 1859 1883 1907 1931 1955 1979 2003
F 1764 1788 1812 1836 1860 1884 1908 1932 1956 1980 2004
G 1765 1789 1813 1837 1861 1885 1909 1933 1957 1981 2005
H 1766 1790 1814 1838 1862 1886 1910 1934 1958 1982 2006
I 1767 1791 1815 1839 1863 1887 1911 1935 1959 1983 2007
K 1768 1792 1816 1840 1864 1888 1912 1936 1960 1984 2008
L 1769 1793 1817 1841 1865 1889 1913 1937 1961 1985 2009
M 1770 1794 1818 1842 1866 1890 1914 1938 1962 1986 2010
N 1771 1795 1819 1843 1867 1891 1915 1939 1963 1987 2011
O 1772 1796 1820 1844 1868 1892 1916 1940 1964 1988 2012
P 1773 1797 1821 1845 1869 1893 1917 1941 1965 1989 2013
Q 1774 1798 1822 1846 1870 1894 1918 1942 1966 1990 2014
R 1775 1799 1823 1847 1871 1895 1919 1943 1967 1991 2015
S 1776 1800 1824 1848 1872 1896 1920 1944 1968 1992 2016
T 1777 1801 1825 1849 1873 1897 1921 1945 1969 1993 2017
U 1778 1802 1826 1850 1874 1898 1922 1946 1970 1994 2018
V 1779 1803 1827 1851 1874 1899 1923 1947 1971 1995 2019
X 1780 1804 1828 1852 1876 1900 1924 1948 1972 1996 2020
Y 1781 1805 1829 1853 1877 1901 1925 1949 1973 1997 2021
Z 1782 1806 1830 1854 1878 1902 1926 1950 1974 1998 2022

Exempel:

  • M = 1770
  • E3 = 1811
  • 2006 = H11



Renhetskrav

De ädla metallerna är i ren form så mjuka att de vanligtvis inte duger i tekniska sammanhang. Genom mindre tillsatser av olika legeringsämnen förbättras de mekaniska egenskaperna, så att metallen duger för tillverkning av diverse föremål. Om tillsatserna håller sig inom bestämda gränser, får den ädla metallen, som genom tillsatserna blivit en legering, fortfarande kallas äkta. I Sverige gäller följande minsta halter för äkta vara enligt Lag (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten:

Guld: 375 tusendelar (motsvarar 9 karat)
Platina: 850 tusendelar
Silver: 800 tusendelar

Förgyllning innebär att ett föremål där grundmaterialet inte är guld, på galvanisk väg överdras med ett tunt lager guld (elektroplätering). Ett något tjockare guldöverdrag, som kan anbringas även på icke-galvanisk väg, kallas gulddoublé Sådana föremål får inte förses med kontrollstämpel för guld. Är grundmaterialet silver av godkänd halt, som sedan förgyllts, kan föremålet stämplas som kontrollerat silver.

Tennstämpling

Tenn är inte ädelmetall, men kvalitetsstämplas ändå enligt gammal tradition. Myndighetskrav på metallens finhet saknas när det gäller bruksföremål i tenn, och därför är gränserna för tennhalten i olika kvalitetsklasser flytande. När det gäller rent tekniska tillämpningar, t ex lödtenn, är läget ett annat. För denna tillämpning finns av industrin utarbetade detaljerade bestämmelser för sammansättningen i tennlegeringar för olika tillämpningar.

Storbritannien

Allt sedan mitten på 1200-talet hallstämplades silver i Storbritannien. I äldsta tider måste silverföremålen sändas till London för att där stämplas med ett leopardhuvud, Leopard's Head.  1423 bemyndigades sju andra städer att kontrollera och stämpla silverföremål, och efter hand fick allt fler städer samma rättighet. Man har uppskattat att ändå bortåt 90 % av gammalt engelskt silver stämplats med Leopard's head i London. Några vanliga stadsstämplar:

Ibland har en stadsstämpel från provinsen kombinerats med Londons Leopard's Head.

1545 införde Londons guldsmeder en stämpling med ett gående lejon som garanti att silverhalten var lika hög som på silvermynten (coin silver),  vilket innebar ca 90 % silver, resten koppar.

1697 kom en förordning, som krävde ännu högre silverhalt än coin silver, och i det sammanhanget ersatte man Leopard's Head och det gående lejonet med ett lejonhuvud plus symbolen Britannia, en behjälmad kvinna som bär en sköld och en treudd. Denna silverkvalitet kallas Britannia silver.  1999 ändrades hallmärkningsreglerna, och i samband därmed fastställdes att Britanniasilver skall hålla minst silverhalten 958 ‰.

Tyskland

I Tyskland har kontrollen av silver pågått längst, och började 1548. Kontrollstämpling av guld kom till först senare. 1667 kom en förordning att äkta silver skulle ha en halt av minst 13 lod, och guldföremål skulle hålla minst 18 karat för att få kallas äkta. I Tyskland, som ju alltid intill vår tid bestått av ett antal delstater (en federation), hanterades kontrollstämplingen på olika sätt i de skilda delstaterna. Men 1888 bestämdes att kontrollstämplingen skulle vara enhetlig i hela tyska riket på följande sätt:

  • Rikskronan
  • för guld en solskiva runt kronan; för silver en månskära (menisk) vid sidan av kronan
  • legeringens halt, angiven i promille. Minimum för guld 585 ‰ (motsvarar lite drygt 14 karat), för silver 800 ‰ (motsvarar 12,8 lod)
  • smedjans eller smedens initialer

Utöver dessa obligatoriska stämplingar kan det förekomma stadsstämplar, som antingen kan vara stadens initial eller en typisk detalj hämtad från stadens vapen som symbol för tillverkningsorten. Några vanliga stämplingar är:

  • En hand = Antwerpen [1]
  • En pinjekotte = Augsburg
  • D = Dresden
  • En örn = Frankfurt a M
  • L = Leipzig
  • Ett lindebarn = München
  • N = Nürnberg
  • En sköld = Wien [2]

Frankrike

I Frankrike kom på 1500-talet hårda regler beträffande guld- och silverhanteringen. En förordning 1543 reglerade guld- och silversmeders verksamhet samt godkända metall-legeringar.

Kontrollstämplingen skulle göras enligt följande:

  • Stämpel med mästarens initialer
  • Ovanför mästarstämpeln en krönt fransk lilja flankerad av två små punkter.
  • Ett av mästaren valt attribut, exempelvis ett ankare, en fågel, ett hjärta, ett klöverblad, en stjärna, o s v.

Särskilt landsbygden visar stor rikedom på varierande stämpling.

Se även

Bibliografi och referenser

  • Kerstin Key: Praktiska fritidsnöjen och hobbies
  • Gustaf Upmark: Guld- och silversmeder i Sverige 1520—1850 , beskriver bland mycket annat mästarstämplar på svenskt silver.
  • O H Dumrath: Fröléens Konversationslexikon, Kontrollverket
  • [1] Sven Rinman: Bergwerkslexicon, Dukat
  • [2] Sveriges Provnings- och forskningsanstalt: Ädla metaller
  • [3] Meyers Konversationslexikon: Feinhalt

Noter

  1. Antwerpen ligger visserligen i Belgien, men detta land har en gång ingått i Tysk-romerska riket.
  2. Wien ligger visserligen i Österrike, men detta land har en gång ingått i Tysk-romerska riket.

Externa länkar

Personliga verktyg