Vinga
Från Rilpedia
Vinga är en fyrö i Göteborgs skärgård i Kattegatt. Ön tillhör Styrsö församling i Göteborgs kommun, och är Göteborgs västligaste plats, cirka tio sjömil från stadens centrum. Ön är cirka en kilometer i väst- östlig riktning och cirka en halv kilometer i nord-sydlig. Svenska staten äger Vinga sedan 1934, med registerbeteckningen Vinga 1:1. Vinga fyrs position är latitud 57° 38´ nord, longitud 11° 36´ ost. Vinga är ett naturreservat sedan 23 mars 1987.
Innehåll |
Etymologi
Öns namns betydelse är omtvistad. En rad mer eller mindre fantasieggande förklaringar har givits, men den troligaste är nog ändå den som härleder ordet till verbet "hvinge" i den äldre danskan. Detta betyder dels "sno, vrida" dels "rasa, larma". Vinga skulle då vara holmen där vindarna rasar och vågorna skummar och yr. Namnet har stavats på olika sätt: fornsvenskt Hwynggae 1496, Wiinge 1532, Huingen 1603 och Wingarne i lotsarnas lönereglemente 1749.
Geografi
Den flacka klippön är formad som ett U, genom att den smala havsviken Gattulven sträcker sig långt in från västsidan av ön och möter Midsommarviken, vilka så sent som på 1700-talet bildade ett sund mellan Vinga och Gattulven. Landhöjningen har därefter skapat de båda vikarna. Strax söder om ön ligger den mindre Koholmen och i de smala sund som bildas mellan dess båda öar ligger vingas lilla hamn. Vingas yta uppgår till 0,3 kvadratkilometer, och dess högsta punkt ligger 20 meter över havet.
Geologi
Vingas berggrund är till största delen uppbyggd av porfyrit, som är en finkornig, mörk bergart med ljusa korn av bland annat fältspat.
Historik
Man har hittat en skafthålsyxa på ön vilket vittnar om att det funnits människor på ön sedan minst 4 000 år tillbaka. Skriftliga källor gör också gällande att ön sedan mycket lång tid tillbaka ska ha varit svensk.
På en slät berghäll intill gamla utkiken kan man urskilja årtalen; 1581, 1617 och 1630. En annan inskription lyder; "Hvinge hör Danmark til", den fanns här redan 1603.
Den "göteborgska lokalhistoriens fader" rådmannen Eric Cederbourg beskrev Vinga 1739 som "den största och aldrasidsta Skiär här i Skiärgården, hwaräst öpna Wästerhafvet tager sin begynnelse; på hwilken Öö eller skiär, för de siöfarandes nytta och underrättelse skull, ett fyrkantigt högt torn med korswircke af massive Furu-master af Stadsens medel är upbygdt, med tvenne utkik".[1]
Vinga fyr och båk
Det första fasta byggnadsverk på ön var ett sjömärke i trä, en så kallad båk, som restes 1606. 1646 byggdes en stuga åt den förste båkvaktaren Torkel Smed. Den faluröda pyramidformade båk som idag finns på Vinga byggdes 1857 och hade sin föregångare i en liknande pyramidformat trätorn, byggd 1720 med utkik och med en förgylld trätunna på toppen. Dagens båk har de ungefärliga måtten 11 x 11 meter som bas och en höjd på 24 meter.
Vingas första fyrtorn stod klart hösten 1841 för att redan 1854 få ytterligare ett fyrtorn. Det andra fyrtornet byggdes eftersom den första fyren hade ett fast vitt sken precis som bland annat Nidingens och Skagens fyrar vilket ledde till navigationsförväxlingar. Den nya fyren visade ett fast vitt sken med blänk var tredje minut. Dessa båda fyrar användes fram till 1890 då det nuvarande fyrtornet togs i bruk vilket ligger ungefär mitt emellan där de båda äldre fyrarna stod. Den nuvarande fyren är cirka 29 meter hög och är byggd i porfyrit som kommer från ön. Fyren har vitt sken med två täta blänk varje halv minut och den blev elektrifierad i början av 1949. Basen till den första fyren finns kvar, den byggdes om till lotsutkik.
Fyrmästare 1841-1974
Förteckning över fyrmästare på Vinga fyr fram till 1974, då fyren automatiserades och avbemannades.
- Ludvig Larsson 1841-1866
- August Almqvist 1866-1879
- Martin Pettersson 1879-1889
- Carl Gunnar Taube 1889-1905
- Carl Ludvig Olén 1905-1932
- Gustaf Adolf Hult 1932-1935
- Carl Frithiof Holm 1936-1942
- Torsten Jacob Waldner 1942-1951
- Carl Arbo 1951-1961
- Sven Dahlholm 1961-1964
- Björn Holmström 1 april 1964-31 juli 1974
Evert Taube och Vinga
Evert Taube växte upp på Vinga, där hans far Carl Gunnar var fyrmästare.
Externa länkar
Källor
Noter
- ↑ Göteborg på Karl XII:s tid, Sören Skarback, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1994 ISBN 91 7029 154 3 s. 172
Litteratur
- Göteborg, III:e uppl. red. Richard Holmström & Stig Roth & Arvid Flygare, Allhems Förlag, Malmö 1960
- Göteborg förr och nu, Göteborgs Hembygdsförbund. Vinga fyr- och lotsplats, Alf Hermansson 1988 s.6-8
- Vinga - ön mitt i världen, Jonny Söderlund, Warne Förlag, Partille 2001 ISBN 91-86425-17-X
|
||||||||
