Vilhelm Ekelund

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
En ung Vilhelm Ekelund (1880-1949).

Otto Vilhelm Ekelund, född 14 oktober 1880 i Stehag, Skåne, död 3 september 1949 i Saltsjöbaden, svensk poet, författare och aforistiker.

Ekelund bodde i Berlin från 1908 där han levde i "landsflykt" efter att ha dömts till en månads fängelsestraff för att ha varit i slagsmål med en länsman. Mellan åren 1912-1921 bodde han i Danmark. 1921 återvände han till Sverige. Ekelund var poetiskt inspirerad av Ola Hansson som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. Ekelund tillhörde, precis som Ola Hansson, en symbolistisk riktning inom lyriken. I Swedenborgs anda lät han själstillstånd och attityder speglas av växter. Detta gällde främst hans hemtrakter i Skåne, Ringsjöbygden, ur vilken han hämtade mycket inspiration. I städerna fängslades Ekelund däremot av det ideellt mänskliga som han där uppfattade i kontrast till socialt elände. Upplevelsen av stadsliv förde Ekelund i riktning mot det personligt tragiska och målet i hans litterära produktion blev att gestalta "det mänskliga". Ekelunds första diktsamling, Vårbris, är skriven i bunden vers. Syner präglas dock av formell förnyelse. Rent allmänt brukar man säga att hans poesi kännetecknas av ett "förtätat" språk.

1910 gav Ekelund ut prosaböckerna Antikt ideal samt Böcker och vandringar, 1912 Båge och lyra. Dessa böcker beredde vägen för Ekelunds polemiska och musikaliska poesi samt en kulturkritik och personlighetsfilosofi. Inledningsvis utgjorde Friedrich Nietzsche en inspirationskälla, därefter persisk mystik och Tao tö king översatt av Eric Hermelin.

Ekelunds senare böcker utgavs av Vilhelm Ekelundsamfundet, som bildats av några av Ekelunds vänner. Detta för att författaren skulle kunna verka friare från dagsmarknad och kritikers värderingar.

Ekelund var också sporadiskt verksam som översättare och översatte bland annat Giacomo Leopardi och Francesco Petrarca.

Ekelund tilldelades Frödingstipendiet 1926.

Bibliografi

  • Vårbris 1900
  • Syner 1901
  • Melodier i skymning 1902
  • Elegier 1903
  • In Candidum 1905
  • Ur den grekiska anthologien 1906
  • Hafvets stjärna 1906
  • Grekisk bukett 1906
  • Dithyramber i aftonglans 1906
  • Antikt ideal 1909
  • Böcker och vandringar 1910
  • Båge och lyra 1912
  • Valda dikter 1913
  • Tyska utsikter 1913
  • Nordiskt och klassiskt 1914
  • Veri similia 1916
  • Metron 1918
  • Attiskt i fågelperspektiv 1919
  • Dikter 1921
  • Sak och sken 1922
  • På hafsstranden 1922
  • 100 jakthistorier och lite till 1923 (under pseudonym, Nanok II)
  • Böcker och vandringar 1923
  • Väst-östligt 1925
  • Lefnadsstämning 1925
  • Passioner emellan 1927
  • Spår och tecken 1930
  • Lyra och hades 1930
  • Valda sidor och essays 1908-1930, 1933
  • Det andra ljuset 1935
  • Elpidi 1939
  • Concordia animi 1942
  • Atticism - humanism 1943
  • Plus salis 1945
  • Dikter 1951
  • Prosa 1952
  • Nya vakten 1953
  • Ars Magna 1955
  • Saltet och Helichrysus 1956
  • In silvis cum libro 1957
  • Skoltal 1961 (urval av aforismer)
  • Själens tillflykt 1962 (dikter i urval)
  • Campus et dies 1963
  • Agenda 1966 (dagbok)
  • Brev 1896-1916, 1968
  • Brev 1917-1949, 1970
  • Hjärtats vaggvisor 1970 (efterlämnade dikter)
  • Hemkomst och flykt 1972 (självbiografiska anteckningar)
  • Ur en scholaris' verkstad 1974
  • Hjärtats väg 1974 (dikter i urval)
  • Aforismer och sentenser 1980
  • Den ensammes stämningar 1984 (artiklar och dikter 1898-1910)
  • Samlade dikter I 2004
  • Samlade dikter II 2004

Priser och utmärkelser

Externa länkar


Personliga verktyg