Versalisering

Från Rilpedia

Version från den 30 maj 2009 kl. 19.41 av Lavallen (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Se Rilpedia:Namngivning för versalisering på Wikipedia.

Versalisering handlar om hur versaler används, det vill säga stora bokstäver. Reglerna skiljer sig åt mellan olika språk.

Innehåll

Versalisering i engelskan

Substantiv och egennamn

Följande ord och ordgrupper skrivs med inledande versal:

  • pronomenet I (sv: jag),
  • egennamn, även God (sv: Gud), the Lord (sv: Herren) med flera,
  • namn på veckodagar och månader,
  • titlar på personer, till exempel Mister Smith,
  • och nationaliteter och språk.

Rubriker och titlar

I rubriker och titlar i engelskan används stor begynnelsebokstav alltid för första och sista ordet samt för alla ord som ingår i rubriken utom artiklar, konjunktioner, prepositioner med färre än fem bokstäver och as om det följs av ett substantiv. Följande ord ska till exempel normalt inte skrivas med stor bokstav i en titel: the, to, at, for, of, in, by, from, with, and eller but.

Prepositioner som är en del av vanligt förekommande predikatsuttryck såsom Go On, Come On och Show Up versaliseras dock.

Akronymer

Bruket är olika i brittisk engelska och amerikansk engelska. Exempel: "voltage standing wave ratio" blir v.s.w.r. i England men VSWR i USA.

Versalisering i svenskan

I början av meningar

I svenskan används versaler i början av en mening. Undantag är om meningen börjar med ett egennamn eller en förkortning som inleds med gemen bokstav, till exempel af Chapman eller pH-värde. I sådant fall rekommenderas skribenten att formulera om meningen.

Efter kolon används stor bokstav om det efterföljande är en självständig mening, eller flera meningar.

Jag sade: Visst är det vackert!

Kolon följs av liten bokstav i följade fall: vid uppräkningar, vid kortare exemplifiering eller förklaring, för osjälvständiga meningar.

I egennamn

I början av egennamn, både personliga och opersonliga, används stor bokstav. Detta gäller även sammansättningar med egennamn, till exempel Guillouromaner, dock inte sådana som slutat vara tillfälliga sammansättningar, till exempel falukorv. Ord som bildats ur egennamn har ingen stor bokstav: marxism, amerikansk.

  • Vanlighetsprincipen: I vissa kategorier av egennamn finns ett antal namnbärare som är så vanliga och välkända att det är överflödigt att markera dem med versal. Så är fallet med astronomi, myndigheter och politiska partier. När det gäller t ex statens affärsdrivande verk har bruket varit vacklande. Somliga verk har fastställt att deras namn (inuti en mening) skall skrivas med versal begynnelsebokstav, andra verk har bestämt gemen begynnelsebokstav för samma situation.
  • Platser: Geografiska egennamn inklusive byggnader har stor bokstav, såsom Stockholm och Göteborg, Stureplan eller Roxen, Nationalmuseum och Colosseum. Fjärran Östern har stor bokstav i båda orden, men är ett undantag eftersom väderstreck när de används som geografiska platser, som Södern och Norden, skrivs med stor bokstav. Om väderstrecket är beskrivande har det liten bokstav, till exempel södra Sverige. Å andra sidan skrivs det med stor bokstav, men själva området med liten, om ordet är sammansatt, till exempel Nordafrika eller Sönderjylland. Göta kanal är ett exempel på ett flerordigt geografiskt egennamn med liten bokstav i andra ordet.
  • Språk: skrivs med gemener, ex: svenska och tyska. Däremot används inledande versal i programspråk, ex: Lisp och Python.
  • Astronomi: Vad gäller himlakroppar och astronomiska objekt skrivs solen, jorden, månen och universum normalt med gemener, medan de övriga, såsom Venus, Tellus, Triton, Aldebaran och Andromedagalaxen, stavas med versal.
  • Rubriker och titlar: Rubriker och titlar skall i svenskan skrivas som en vanlig mening med första ordet inlett med en versal bokstav, övriga gemena om inte föregående undantag gäller (till exempel om ett egennamn ingår i rubriken).
  • Vetenskapliga artbeteckningar: Vetenskapliga artbeteckningar ärver latinets språkegenskaper. Således heter det Anemone nemorosa när man skriver det vetenskapliga namnet på vitsippan i en svensk text.
  • Företag och organisationer: Företagsnamn och namn på organisationer skrivs enligt svensk språkstandard med inledande versal för namn. Ofta avviker företag i sin egen kommunikation från detta av marknadsföringsskäl. Ikea brukar skrivas IKEA i företagets egna skrifter men bör skrivas Ikea i andra slags texter. När namnet består av flera ord följer man normalt företagets eller organisationens egen praxis, till exempel Rädda Barnen, Nordiska Kompaniet.
  • Myndigheter: Ett flertal myndigheter skrivs med inledande gemen. Undantag är bland andra Socialstyrelsen och Statens kulturråd, som får en versal. Ett klurigt fall är Posten (Postverket) kontra posten (postkontoret). Lokala myndigheter som Kulturnämnden i Borås får stora bokstäver. Följande myndigheter och instanser skrivs med inledande gemen:
  • Politiska partier: Partier som för tillfället är representerade i Sveriges riksdag (till exempel Kristdemokraterna) har tidigare skrivits med gemener, medan lokala, historiska eller icke-etablerade partier som Kirunapartiet och Ny demokrati skrivits med versal. Sedan början av 2009 rekommenderar Språkrådet att alla partinamn skrivs med inledande versal[1], vilket dock har mötts av stark kritik[källa behövs].
  • Religioner: Religioner och livsåskådningar stavas med gemen bokstav, till exempel islam, buddhism, marxism och falungong. Vissa rörelser, bland annat humanism och scientologi, beskriver sig själva med versal (Humanism, Scientologi), men detta avviker från standard och bör undvikas.
  • Religiösa skrifter: Heliga skrifter inom någon religion räknas som boktitlar och får stor bokstav, såsom Koranen eller Bibeln. Dock heter det "en bibel" när man talar om enstaka exemplar.
  • Förintelsen: När man med Förintelsen avser nazisternas mord på olika människogrupper under andra världskriget så är det ett egennamn och stavas således med versal, till skillnad från "förintelsen" som är vilken förintelse som helst i bestämd form.
  • Månader och dagar: Månader, allmänna helgdagar och veckodagar skrivs med gemena bokstäver, som februari, annandag påsk och söndag. För speciella högtidsdagar finns ingen standard; såväl Alla hjärtans dag som alla hjärtans dag är accepterat.
  • Grundämnen: Grundämnen är sakord och skrivs alltså med gemener hur ovanliga de än är - guld, gallium och gadolinium. Däremot skrivs alltid den kemiska beteckningen med versal begynnelsebokstav, t ex Fe (järn), Au (guld) oberoende av var i meningen ordet förekommer.
  • Personnamn: påbörjas normalt med versaler. Efternamnsprefixen af och von skrivs däremot alltid med gemen, även om de står först i en mening. För utländska namnprefix som de och de la råder olika standarder för olika länder och namn; man låter namnets bärare bestämma versaliseringen.
  • Durtonarter: Durtonarter stavas traditionellt med inledande versal, F-dur, medan molltonarter stavas med gemener, d-moll.
  • Pronomen: Av respekt skrivs stundom de personliga pronomenen du och ni med versal, framför allt i brev. Detta bruk är dock diskuterat, och det är inte alla som uppskattar att bli tilltalad med versal.
  • Gud: Pronomen som syftar på Gud kan inledas med versal, till exempel Gud skulle kunna stanna jorden om Han ville, Tillkomme Ditt rike. Detta gäller även Gud då det syftar på guden i monoteistiska religioner. Exempel: Min gud är Gud.


Förkortningar

Uttrycksförkortningar som d.v.s. och m.a.o. stavas som vanliga ord - alltså normalt med gemener, men med inledande versaler i början av en mening. (Huruvida det i de visade exemplen och analoga fall skall vara punkter, och om det ska vara blanksteg eller inte mellan bokstäverna är kontroversiellt. Ibland inkonsekvent till och med inom en och samma regelsamling).

Det finns inga heltäckande och allmänt vedertagna regler för versalisering av förkortningar, men följande riktlinjer finns med vissa undantag:

  • Akronymer som är tillfälliga eller av fackspråkskaraktär stavas av hävd med versaler för att särskilja dem från vanliga ord: BO, DOS, ISBN.
  • Akronymer som om de skrevs med gemener skulle kunna förväxlas med ett vanligt ord skrivs genomgående med versaler: IT, USA, UV.
  • Akronymer som har fått fotfäste i språket normaliseras oftast till gemener: tv, cd, adhd. I allmänhet är det dock accepterat att versalisera dem. Undantag är akronymer som är läses som normala ord: hiv, laser, prao, radar.
  • När det gäller FN:s hundratals organ är läget förvirrat. Man kan dock urskilja en tendens, att sådant som är uttalbart skrivs med versal begynnelseboksav och resten av förkortningen med gemener: Unesco, Unicef. Förkortningar som är svåra att uttala som ord skrivs med versaler rakt igenom: UNDP, UNHCR, CCIR.

SI-enheter

SI-enheter skrivs gement när de skrivs ut, till exempel meter, newton och farad. Förkortningarna inleds med versal för enheter som namngetts efter personer - newton blir N, farad (av Faraday) blir F. Ett undantag är liter som inom bland annat sjukvård förkortas L för att undvika förväxling med siffran 1.

Prefixförkortningar som innebär någonting som är mindre än den definierade enheten skrivs ut med gemener (m för milli, h för hekto, μ för mikro, etc). Förkortningar som innebär någonting som är större än den definierade enheten förkortas med versal (M för mega, G för giga, T för tera, etc.). En inkonsekvens till grundregeln är k (kilo), som egentligen borde förkortas K. I vissa språk kan man dock ibland se kilo förkortat med versal.

Se även

Källor

  1. http://www.sprakradet.se/kapitel7-11-skrivregler#item100600
Personliga verktyg