Vera Nilsson (konstnär)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Solen, detalj av fresken Sagan om solen och stormen. Foto: Bengt Oberger
Stormen, detalj av freskenSagan om solen och stormen. Foto: Bengt Oberger

Vera Amalia Märta Nilsson, född 1 juni 1888 i Jönköping, död 13 maj 1979, var en svensk bildkonstnär.

Nilsson studerade på Valand och särskilt för Carl Wilhelmson och dessutom på egen hand i Paris. Vera Nilsson tillhör tillsammans med Sigrid Hjertén Sveriges kvinnliga konstnärspionjärer. De var båda födda på 1880-talet, de utbildade sig och var verksamma i en tid då det inte var vanligt att kvinnor uttryckte sig i samhället.

Nilssons måleri kännetecknas av en tung och robust teknik; hon har målat landskap, särskilt då från Öland, men också kärleksfulla barnporträtt. Många av hennes kända målningar föreställer den egna dottern Catharina, kallad Ginga.

Under en resa till Afrika gjorde hon många skisser, som visar upp vilken talangfull tecknare hon var. Resan gjorde ett stort intryck på henne, och många av hennes bilder och målningar har därför ofta inslag från Afrika och denna resa.

Hon fick många offentliga uppdrag, bland annat att utsmycka T-Centralen i Stockholm, och fresker i Västertorpskolan i Stockholm och i Djurgårdsskolan i Eskilstuna.

Med sin konst och sina bilder engagerade hon sig för de i samhället som hade det svårast.

Vera Nilsson är representerad vid bland annat Nationalmuseum, Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Gripsholm och i Hamburg. Hon är även representerad på två svenska frimärken från 1988, en serie "Svenska konstnärer i Paris".

Innehåll

Offentliga verk

  • Målningen (på duk) Penning contra liv (1938), 400 x 594 cm, Skövde Konstmuseum
  • Fresken "Sagan om solen och stormen" (1951) i trapphallen i Västertorps skola, Stockholm
  • Fresken "Händer" (1954) i Djurgårdsskolan, Eskilstuna
  • Mosaikpelaren "Det Klara som trots allt inte försvinner" (1957) i tunnelbanestationen T-Centralen, Stockholm
  • Altartavlan "De tre vise männen" (1966-67) i Nacksta kyrka, Sundsvall

Litteratur

  • Göran M. Silfverstolpe: Vera Nilsson. Stockholm: Sveriges allmänna konstförening, Stockholm 1986, SAK, 0317-2515; 95
  • Vera Nilsson: Blad ur skissböcker 1911-1979, urval av Catharina Nilsson, Öppna ögon, Stockholm 1983, ISBN 91-85906-16-6
  • Cecilia Widenheim (red): I förvillelsens tid: Kring Vera Nilssons skissböcker, Moderna Museetes utställningskatalog, 0347-9196: 308, Stockholm 2001

Se även

Externa länkar

Källor

  • Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
Personliga verktyg