Värmeledningsförmåga

Från Rilpedia

Version från den 26 mars 2009 kl. 14.35 av 83.248.60.154 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Linear Heat flow.svg

Värmeledningsförmåga är en materialkonstant som beskriver hur bra värmeledare ett ämne är.

Värmeflödet Q (mängden värmeenergi som passerar på en tidsenhet) genom en stav eller en plåt är proportionellt mot tvärsnittsarea A och mot temperaturskillnaden mellan den kalla och den varma sidan ΔT och omvänt proportionellt mot stavens längd (eller plåtens tjocklek) x:

Q = \kappa \  \frac{A \times \Delta T}{x}.

I denna formel är κ värmeledningsförmågan. Den mäts i SI-enheten W·m-1·K-1 (watt per meter och kelvin)

I metaller beskriver Wiedemann-Franz-lagen proportionaliteten mellan värmeledningsförmåga och elektrisk ledningsförmåga. De flesta elektriska isolatorer är också värmeisolerande. Det finns dock undantag, såsom diamant som har hög värmeledningsförmåga, mellan 1000 och 2600 W·m-1·K-1 (högre än koppar). Aluminiumoxid (safir) är ett annat exempel på ett hårt, isolerande, material med hög ledningsförmåga.


Värmeledningsförmåga hos några vanliga ämnen
Ämne Värmeledningsförmåga
W·m-1·K-1
Silver 427
Koppar 398
Guld 315
Aluminium 204
Mässing 111
Platina 70
Invar 16
Vismut 8,5
Glas 1
Vatten 0,6
Luft 0,026
Ull 0,05

Värmeledningsförmågan ändras med temperaturen. För de flesta ämnen minskar den något med stigande temperatur. Kan även bero på trycket (vid låga tryck).

Värmekonduktivitet i byggsektorn

För byggnadsmaterial anges isoleringsförmågan som värmekonduktivitet. I detta sammanhang betecknas storheten med λ och kallas därför ofta lambdavärde.

Se även

Personliga verktyg