Trosrörelsen
Från Rilpedia
| Denna artikel är en del i serien Kristendom |
|
 |
|
|
Skrifter |
|
|
Personer |
|
|
Tro |
|
|
Sakrament |
|
|
Dagligt liv |
|
|
Helgdagar |
|
|
Reformationen |
|
|
Riktningar |
|
|
Övriga |
|
 Kristendom |
|
Trosrörelsen (efter engelska Faith Movement, ibland Word of Faith) är en rörelse inom kristendomen med ursprung i USA. Livets Ord i Uppsala är den i Sverige mest kända församlingen inom rörelsen.
Innehåll |
Teologi och samfundsidentitet
Trosrörelsen är en del av den karismatiskt kristna rörelsen och betonar därmed den Helige Andes aktivitet i nutiden. Trosrörelsen kombinerar detta med en evangelikal eller fundamentalistisk bibelsyn, en baptistisk dopsyn och ett bejakande av apostoliskt ledarskap. När det gäller helande anser man inte bara att man kan be till Gud för att denne ska bota en sjukdom, utan också att man kan tilltala sjukdomen i Jesu namn och befalla den att lämna den sjuke.
Sjukdomar betraktas inom trosrörelsen som konsekvens av individens synd, enligt en bokstavlig tolkning av Bibeln, medan man inom flertalet andra protestantiska inriktningar (även de som inte tror på läran om arvssynd) betraktar sjukdom och död som konsekvens av att världens skadades vid Adams syndafall.
Vad gäller teologi är Trosrörelsen en mångfasetterad rörelse. Då rörelsen ej är organiserad finns inga centralt antagna lärosatser. I likhet med andra nyare kristna rörelser kännetecknas trosrörelsen av en stark kongregationalism, vilket gör varje församling självständig i lärofrågor. Trosrörelsen bibelsyn kan karaktäriseras som traditionell i bemärkelsen att man ser bibeln som Guds Ord och den enda giltiga auktoriteten för kristen tro. I likhet med andra kristna kyrkor ställer Trosrörelsen sig bakom innehållet i de 3 fornkyrkliga trosbekännelserna. Rörelsen har dock beskyllts för att stå för Framgångsteologi och JDS-lära, så som dessa läror tydligt formulerats av dess ledande företrädare, bland andra Kenneth Hagin och Kenneth Copeland. I Sverige har dock dessa läror på senare tid avsevärt tonats ner. Trots uppmaningar från andra frikyrkorörelser och pastorer har dock den i särklass mest tongivande predikanden inom rörelsen, Ulf Ekman, aldrig tagit avstånd från dessa läror utan framför modifierade varianter av dem bland annat i boken Doktriner - den kristna trons grundvalar.
Bland andra kristna samfund står man, vad gäller uttryck och kultur, närmast pingströrelsen och vissa pingstförsamlingar har tagit intryck av trosrörelsen, medan andra har tagit avstånd från den. Teologiskt har trosrörelsen vuxit fram ur den karismatiska rörelsen från 1960-talet och 1970 talet, för att senare inkorporera framgångsteologin. Men på senare år har man börjat leta sig tillbaka till rötterna och den historiska kyrkan allt mer, dvs att hämta inspiration från klosterliv. Den mest tongivande inom rörelsen, Ulf Ekman, har betonat detta starkt de senaste åren.
Organisation
Rörelsens organisation avviker från andra kyrkor. Flera av församlingarna i Sverige är organiserade som stiftelser istället för föreningar eller trossamfund. Till skillnad från en en förening eller ett trossamfund så har inte en stiftelse medlemmar, i ordets juridiska mening. En stiftelse styrs istället av en styrelse eller förvaltare i enlighet med de riktlinjer som anges i det förordnande som upprättades när stiftelsen bildades, vilket är en direkt konsekvens av teologin om apostoliskt ledarskap. Det sammanhållande organet i Sverige är föreningen Trosrörelsens predikantorganisation i Norden. Som namnet säger är det pastorerna som är medlemmar. Det är denna förening som sedan 1995 har hand om rörelsens vigselrätt. Ulf Ekman är dess ordförande.
Kritik
Hjälporganisationen för människor som drabbats av sekter, FRI (Föreningen Rädda Individen), menar att trosrörelsen är en sekt.[1] Den värdekonservativa kristna tidningen Världen Idag, där Ulf Ekman är styrelseordförande, har i gengäld visat på vissa sektliknande tendenser hos just Föreningen Rädda Individen.[källa behövs]
Sedan en tid har trosrörelsen gjort närmanden till övriga svenska kristna kyrkor och också blivit accepterad i vissa delar av frikyrkligheten. 2006 antogs Livets Ord som observatör i Uppsala Kristna Råd.[2]
Den svenska trosrörelsen har även kritiserats för proselytism då man till en början hade sin främsta tillväxt genom att personer som redan var medlemmar i andra samfund, såsom Örebromissionen (numera en del av Evangeliska Frikyrkan) och pingströrelsen, övergick till trosrörelsen, ofta som en konsekvens av de deltagit i bibelskolan hos Livets Ord. De senaste tiotalet år har dock förhållandena normaliserats och flödet av medlemmar mellan samfunden är jämförbart med förhållandena i övriga frikyrkosverige.
