Sydlig hårnosvombat

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

?Sydlig hårnosvombat Status i världen: Livskraftig (lc)
arten Lasiorhinus latifrons
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Underklass:	Pungdjur Marsupialia
Ordning:	Fåframtandade pungdjur Diprotodontia
Familj:	Vombater Vombatidae
Släkte:	Lasiorhinus
Art:	Sydlig hårnosvombat L. latifrons
Vetenskapligt namn
§Lasiorhinus latifrons Auktor: Owen, 1845
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Sydlig hårnosvombat (Lasiorhinus latifrons) är ett pungdjur i familjen vombater (Vombatidae).

Utseende

Med en längd av 75 till 95 cm och en vikt av 19 till 32 kg är denna art den minsta i familjen vombater. Som alla vombater kännetecknas den av en björnliknande kroppsbyggnad. Extremiteterna är korta och kraftiga och försett med klor som hjälper djuret när det gräver. Huvudet är stort och brett och ögonen är små, men öronen är däremot långa och slutar i en spets. I motsats till de andra arterna i familjen är pälsen mjuk och silkeslen. Pälsens färg är grå eller gråbrun.

Utbredning och habitat

Levnadsområdet ligger i regioner där nederbördsmängden är mindre än avdunstningen. Arten förekommer i södra och sydöstra Australien, till exempel i Nullarboröknen. I delstaten New South Wales upptäcktes en mindre population först i slutet av 1990-talet.

Habitatet utgörs av gräsmarker och öppna skogar. Markytan ska vara tillräcklig fast för att möjliggöra byggandet av en jordgrotta.

Levnadssätt

Sydliga hårnosvombater är aktiva på natten och vilar under dagen i sina lyor där atmosfären är kylare och fuktigare än den heta ytterluften. Under dessa vilopauser sänks kroppens temperatur och ämnesomsättning för att spara energi och vatten. Denna art är mer social än nakennosvombaten. Ibland lever 5 till 10 individer av olika kön i samma tunnelsystem.

På natten letar dessa djur efter föda som består huvudsaklig av gräs (särskild fjädergräs), örter, rötter och bark. Som vattenkälla tjänstgör den fasta födan, regn och dagg. Det finns inga uppgifter om individer som dricker från vattendrag.

Fortplantning

Fortplantningen är anpassad till vegetationsperioden. Vanligtvis födds ett ungdjur mellan september och november. Dräktigheten varar i 20 till 22 dagar och ungdjuret tillbringar sex till nio månader i moderns pung. Efter ungefär ett år slutar honan att ge di och efter två eller tre år är ungarna könsmogna. De flesta ungar dör under sina första år. Det antas att ungar av sydlig hårnosvombat behöver tre år med bra tillgång till föda för att överleva. Däremot är medellivslängden jämförelsevis hög. Individer i fångenskap blev upp till 24 år gamla.

Hot

Artens utbredningsområde minskade efter att europeiska invandrare kom till Australien men inte så mycket som för arten nordlig hårnosvombat. Hotet består av omvandlingen av deras territorium till betesmark, konkurrensen med inte infödda djurarter och ibland även jakt. De blev jagade på grund av pälsen och för att de ibland förstör stängsel när de gräver. Utbredningsområdet är delat i flera skilda avsnitt men trots allt är beståndet jämförelsevis stort. Populationen uppskattas till 300 000 individer.

Källor

Artikeln är helt eller delvis en översättning av motsvarande artikel på tyskspråkiga Wikipedia.