Sven Jerring

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Sven Jerring (mitten) och Gunder Hägg (höger) kontrollerar tiderna efter Häggs världsrekordlopp på distansen två engelska mil den 3 juli 1942.

Sven Jerring, född Sven Alfred Teodor Jonsson den 8 december 1895 i Malung i Dalarna, död 27 april 1979, var en svensk radioman som under närmare 50 år verkade som som programledare, hallåman och sportjournalist i AB Radiotjänst och Sveriges Radio.

Jerring var gift 1929-37 med bokillustratören Yvonne Millde och från 1972 med Barbro Wessel.

Innehåll

Biografi

Skulptur av K.G. Bejemark "Sven Jerring intervjuar Gunder Hägg", finns utanför radiohuset i Stockholm. Foto: Holger Ellgaard

Sven Jerring föddes i Malung, men familjen flyttade runt mycket i Jerrings barndom. När han fyllde elva bosatte sig familjen i Vadstena. Den unge Jerring sägs ha varit tyst, tillbakadragen och ganska inbunden och ägnade sig mer åt läsande än åt lek.

Efter studentexamen och militärtjänstgöring fick han en tillfällig tjänst vid svenska beskickningen i Petrograd, nuvarande S:t Petersburg. Under hans tjänstgöring inträffade den ryska oktoberrevolutionen.

Efter återkomsten från Petrograd blev Sven Jerring frilansjournalist och skrev i Vadstena Läns Tidning och därefter, 1921, i konkurrenten Östgöta-Bladet under signaturen Jerker Ring.

År 1923 började Sven Jerring på Åhlén & Åkerlunds förlag där han bland annat arbetade på Allt för Alla. Samma år blev började han arbeta på förlagets radioprogram och debuterade i radio den 2 december 1923.[1]

När Radiotjänst (numera Sveriges Radio) startade den 1 januari 1925, blev Jerring bolagets förste programledare och hallåman. Han blev med tiden radions populäraste personlighet och Farbror Sven med hela svenska folket. Hans skickliga reportage och sakkunniga idrottsreferat var många och han refererade Vasaloppet varje år. Klassiskt är referatet från Japans 3-2-seger över Sverige i Berlin-OS 1936 (Japaner, japaner, från sig vilt slående japaner... japaner som hoppar, japaner som fläker sig, japaner som gör allt för att rädda segern åt Nippon...).

Han refererade också avslutningen av samma spel och då kunde man på hans tonläge höra att han kände på sig att det var ofärdsår som skulle komma. Det var ett missmod och samtidigt fruktan i rösten när han sa: "Jag blickar upp mot ljustavlan och där står det att nästa spel ska hållas i Helsingfors 1940 men vi får väl se hur det blir med den saken".

Programmet Barnens brevlåda, som premiärsändes redan under Radiotjänsts första verksamhetsår 1925, är ett av de mest långlivade programmen i radions historia. När Jerring, som här kallades Farbror Sven, sände sin sista brevlåda den 11 juni 1972 hade det sänts 1 785 gånger. Det var då världens äldsta radioprogram.[2]

Sven Jerring var en av pionjärerna inom radiomediet och bidrog både till att utveckla mediet och radiomedarbetarnas arbetssätt. Under sin långa yrkeskarriär kom han att betyda mycket för dem som tog över, till exempel Lennart Hyland, Bertil Perrolf och många andra av senare tiders radiopersonligheter.

Jerringfonden och Jerringpriset

Till Sven Jerrings 60-årsdag 1955 gjordes en insamling bland vänner och kollegor. Av dessa pengar skapade han "Stiftelsen Sven Jerrings Fond för fysiskt och psykiskt missgynnade barn", i dagligt tal kallad Jerringfonden, som sedan dess, via ytterligare gåvor, testamentsförordnanden och kapitalförvaltning, vuxit så mycket att stiftelsen årligen kan dela ut omkring fem miljoner kronor i anslag, stipendier och forskningspengar.[3]

Sven Jerring har givit namn åt Radiosportens Jerringpris, där svenska folket utser vinnaren i en omröstning.

Se även

Externa länkar


Källor

  1. Nils-Olof Franzén, Sven Jerring; Ett stycke radiohistoria, sid 98, Bonniers 1988, ISBN 91-0-047540-8
  2. Nils-Olof Franzén, Sven Jerring; Ett stycke radiohistoria, sid 395, Bonniers 1988, ISBN 91-0-047540-8
  3. Jerringfondens ändamål
Personliga verktyg
På andra språk