Svarta örns orden (Preussen)
Från Rilpedia
Svarta örns orden (tyska Orden des schwarzen Adlers), var konungariket Preussens förnämsta orden.
Orden instiftades av Fredrik I av Preussen vid dennes kröning den 18 januari 1701 och bestod av en enda klass. Ordens stormästare var konungen av Preussen, och de alla prinsar inom det kungliga huset föddes som riddare av densamma. I övrigt förlänades den endast åt utländska furstar och dessas förnämsta dignitärer samt åt inländska militära och civila ämbetsmän av minst generallöjtnants rang. En ytterligare förutsättning för erhållande var att personen redan tidigare var riddare av Röda örns ordens första klass. En person som tilldelades Svarta örns orden erhöll i och med detta automatiskt även ärftligt preussiskt adelskap.
Ordenstecknet var ett blåemaljerat, åttauddigt kors (så kallat malteserkors) med statsvapnets svarta krönta örn i de fyra mellanrummen mellan armarna samt initialerna F. R. (= Fridericus Rex) på mittskölden. Det bars i orangefärgat band över vänstra axeln (en ovanlighet; de flesta ordensband bärs över höger axel). Till detta bars även på bröstet en åttauddig kraschan ("plaque") med en svart örn i orangefärgat fält och devisen Suum cuique (latin: åt var och en vad honom tillkommer). Inhemska och utländska prinsar av blodet fick Svarta Örnen med en ordenskedja, som bestod av svarta preussiska örnar och instiftaren Fredrik I:s initialer "FR", omgivna av fyra gyllene kungakronor.
Sedan den preussiska monarkins fall 1918 har orden endast inofficiellt tilldelats medlemmar inom den preussiska kungafamiljen som så kallad husorden.
Siste svenske innehavaren var konung Gustav VI Adolf.
Källor
- K.J. S. Kleberg (red.), Kungl.svenska riddarordnarna, 1 - 2, Stockholm 1935
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
