Svart te (Kina)
Från Rilpedia
Svart te (kinesiska 黑茶, pinyin hēichá) är en kinesisk kategori för efterfermenterade teer och inte detsamma som det vi avser med "svart te" (det vanliga, oxiderade, teet kallas på kinesiska "rött").
Framställning
Svarta teer produceras främst i provinserna Sichuan, Yunnan och Hubei. Efter plockning upphettas bladen för att oxidation inte ska påbörjas varefter de rullas, torkas och slutligen pressas sammman i tekakor, teklumpar, tebrickor eller teskålar. En mindre del svart te säljs också som löste.
Det som skiljer kinesiska svarta teer, från de gröna är att de tillåts fermentera efter torkningen, en process som sätter igång av sig själv i ett varmt och fuktigt klimat. Till skillnad från oxidation (vilket inom tenäringen traditionellt kallats fermentering) är detta en mycket komplex historia som inkluderar både kemiska och biologiska processer. Beroende på i vilket klimat teet förvaras tar processen olika lång tid, men vanligen aldrig kortare än några år. Teet kan också drickas tidigt och smakar då likt ett grönt te.
De flesta svarta teer anses hålla låg kvalitet och har historiskt framför allt spelat en stor roll som handelvara med icke-kinesiska folkslag i västra och nordvästra Kina. Från Songdynastin fanns en officiell policy att byta svart te mot hästar och handelsvägen blev känd som te-häst-vägen. Tibetanskt smörte framställs fortfarande som regel med svart te och även i Centralasien är det mycket vanligt.
Idag är pu'er den i särklass mest kända sorten av svart te, men till skillnad från andra svarta teer har pu'er idag status som ett mycket högkvalitativt te, men priser därefter. Svarta teer anser vara bra för matsmältningen och de flesta "skönhetsteer" och "bantningsteer" är gjorda av svart te.
