Stenantilop

Från Rilpedia

Version från den 22 maj 2009 kl. 17.09 av Pieter Kuiper (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Stenantilop
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
En stenantilopsbock i Etosha National Park. Foto av Susann Eurich.
En stenantilopsbock i Etosha National Park.
Foto av Susann Eurich.
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning: Idisslare
Ruminantia
Familj: Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj: Gasellantiloper
Antilopinae
Släkte: Raphicerus
Art: Stenantilop
R. campestris
Vetenskapligt namn
§Raphicerus campestris
Auktor: Thunberg, 1811
Stenantilopens utbredningsområde runt år 1970Karta av Mehmet Karatay
Stenantilopens utbredningsområde runt år 1970
Karta av Mehmet Karatay
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Stenantilop kallas också för steenbok (Raphicerus campestris) är en antilop art som tillhör familjen småantiloper och man hittar den främst i södra och östra Afrika. Dess utbredningsområde sträcker sig i från Angola, Zambia, Moçambique, Kenya och Tanzania.

Innehåll

Utseende

Stenantilopen har en mankhöjd på mellan 45 och 60 centimeter och den kan väga mellan 10 och 15 kilo. Deras päls är räd aktigt brungul, med vit mage och de har en vit ring runt ögonen. Ryggen är rak och den har stora öron och svart nos. Det är bara hanen som har horn. Hornen är upprättstående, släta och kan bli mellan 9 och 19 centimeter långa.

Levnadssätt

Socialt beteende

En Stenantilopshona
Foto av Thomas Schoch

.

Stenantilopen trivs bäst på gräs-, busk- och träd savanner. Steniga slätter och torra halvöknar går också bra. Den är ett djur som är aktivt under dagen och nätter när det är fullmåne. De hävdar revir som de markerar med spillning och doftmarkeringar. Antiloperna är ensam levande och träffar bara andra stenantiloper när det parningssäsong. I stenantilopernas diet ingår gräs, skott, lökar, rötter, löv och örter. Eftersom den lever i ganska torra miljöer har den lärt sig att klara sig utan vatten långa perioder.

Fortplantning

En stenantilopshona är dräktig i ungefär 6 månader och hon brukar få en kalv två gånger om året. Två veckor efter det att kalven föds börjar den att äta fast föda. Kalven är helt avvand vid drygt 3 månaders ålder. En honkalv blir könsmogen mellan 6 och 7 månaders ålder medan en hankalv blir könsmogen när den är runt 9 månader gammal.

Predatorer

Det är de stora och medelstora rovdjuren som i huvudsak jagar stenantiloper. Om den märker ett rovdjur ligger den helt stilla och trycker. Om rovdjuret märker antilopen ändå, så rusar den upp i absolut sista sekunden och flyr zick-zackande över savannen. Eller de kan också ta sin tillflykt i någon jordhåla som något jordsvin har grävt ut. Om en stenantilop får leva och ha hälsan kan den leva i upp emot 10 år.

Källor

  • Giuseppe Ardito: Djurens underbara värld, Band 6, Bokorama, Höganäs 1983, Ursula Falkengren-Grerup (övers.). ISBN 91-7024-054-X. 
  • David W. MacDonald: Jordens djur, Band 4 – Hovdjuren, Bonnier Fakta, Stockholm 1984, Lennart Dahl & Maud Dahl (övers.). ISBN 91-34-50353-6. 

Noter

  1. Raphicerus campestrisIUCN:s rödlista, auktor: Antelope Specialist Group 2008, besökt 23 februari 2009.
Personliga verktyg