Specifik immunterapi

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Hyposensibilisering. (Diskutera)

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Specifik immunterapi innebär att man tillför stigande doser av det allergen som patienten är allergisk mot åt denne, och därigenom åstadkommer minskad känslighet för allergenet.

Olika benämningar

Specifik immunterapi kallas också för hyposensibilisering och allergivaccination, men enligt Svenska föreningen för Allergologi bör behandlingsformen benämnas specifik immunterapi.^[1]

Finns vetenskapliga bevis för effekt?

Ända sedan 1949 har det publicerats undersökningar som har visat att Specifik immunterapi har effekt. Det är numera bevisat att Specifik immunterapi vid luftvägsallergi och vid bi- & getingallergi kan förväntas minska symtomen; minska behovet av symtomlindrande läkemedel; minska känsligheten för allergen i huden; minska känsligheten i ögonens-, näsans- och bronkerns slemhinna; minska den specifika och ospecifika bronkiella hyperreaktiviteten; minska såväl den snabballergiska som den sena reaktionen i huden; förebygga uppkomst av astmabesvär vid allergisk rinokonjunktivit; förhindra anafylaktisk chock (bi- & getingstick) samt ge långtidseffekt.

Vilka allergen har bevisligen effekt?

Pollen (björk, 3-lövträd, timotej m.fl gräsarter), djurepitel/hår (katt och hund), dammkvalster (D. pteronyssinus, D. farinae), insektsgift (bi och geting). Den kliniska effekten av Specifik immunterapi med gråbo och häst är inte visade i kontrollerade studier. Detta betyder inte nödvändigtvis att effekt saknas, endast att studier med tillräckligt många patienter ännu inte utförts.

För vilka patienter övervägs Specifik immunterapi?

Patienter vars symtom till väsentlig del orsakas av en IgE-förmedlad allergi - om elimination av allergenet inte är möjligt och resultatet av andra behandlingsmetoder är otillfredsställande eller medför icke acceptabla biverkningar - är lämpliga för Specifik immunterapi. Hyposensibilisering mot pälsdjur som patienten har i hemmet görs inte. Svår pollenallergi, framförallt om den utöver rinokonjunktivit orsakar astma, är en viktig indikation. En absolut indikation är anafylaktisk reaktion p.g.a. insektsallergi (bi eller geting).

Tillgängliga standardiserade allergen

Lövträdspollen, gräspollen, gråbopollen, husdammskvalster, hund, katt, häst, bi och getinggift.

Hur går behandlingen till?

Allergen ges som subkutana [lat. under huden] injektioner i stigande dos, med 1-2 veckors intervall, till underhållsdos uppnåtts. Därefter ges underhållsdos med 6-8 veckors itnervall i flera år. Start av hyposensibilisering samt uppdosering sker på specialistmottagning. Vid pollenallergi utan inslag av astma kan underhållsbehandlingen ske på vårdcentral. Patienten skall observeras minst 30 minuter efter varje injektion.

Finns det risker?

Eftersom man injicerar det som patienten är allergisk för, kan allergiska reaktioner uppkomma. Genom att följa de riktlinjer för försiktighetsåtgärder som finns^[1], är riskerna för patienten nu obetydliga.

Alternativa immunterapimetoder

Det som skrivits ovan gäller traditionell Specifik immunterapi med subkutana injektioner. Det finns även andra metoder, bl.a. sublingual [lat. under tungan] immunterapi, där allergenet droppas i munnen.

Källor

1. ↑ ^{1,0 1,1} ”Specifik immunterapi - Rekommendationer för läkare och sjuksköterskor”. Svenska Föreningen för Allergologi. mars 2000. http://www.sffa.nu/Webbsidor/Diverse/Specifik%20Immunterapi.pdf. Läst 2009-04-18.