Slaget om Saipan

Från Rilpedia

Version från den 24 maj 2009 kl. 07.16 av LaaknorBot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Slaget vid Saipan
Del av andra världskriget
Marine infantrymen on Saipan.jpg
Amerikanska soldater under strider i en brinnande by vid Saipan
Datum 15 juni 1944 - 9 juli 1944
Plats Saipan, Nordmarianerna
Utfall Amerikansk seger
Stridande
US flag 48 stars.svg
USA
Flag of Japan (bordered).svg
Japan
Befälhavare
US flag 48 stars.svg Richmond K. Turner
US flag 48 stars.svg Holland Smith
Flag of Japan (bordered).svg Yoshitsugu Saito
Naval Ensign of Japan.svg Chuichi Nagumo
Styrka
71,000 31,000
Förluster
2,949 döda
10,364 sårade
24,000 dödade i strid
5,000 begick självmord
921 tillfångatagna

Slaget vid Saipan var ett stort slag under andra världskriget mellan amerikanska och japanska styrkor. Slaget som ägde rum 15 juni till 9 juli 1944 stod på ön Saipan belägen i Marianerna, Stilla havet.

Slaget och efterverkningarna

Efter de mycket stora japanska framgångarna i inledningen av Stilla havskriget hade ett jämviktsläge inträtt under hösten 1942 och som varade fram till våren 1943 då initiativet övergick till de allierade som till största delen utgjordes av amerikanska styrkor. Under hösten 1943 fram till försommaren 1943 återerövrade amerikanerna efter hårda och mycket blodiga strider Salomonöarna (slaget om Guadalcanal), Gilbertöarna, Marshallöarna, samt sydöstra hörnet av Nya Guinea.

Det militära läget började nu bli bekymmersamt för Japan. Nästa stora ögrupp som stod i vägen för de allierade var Marianerna med huvudöarna Saipan och Guam. Ögruppen var mycket viktig för de allierade att återerövra. Med Marianerna i allierade händer skulle en fortsatt offensiv mot Filippinerna vara kraftigt underlättad. För det andra skulle de japanska huvudöarna vara inom räckhåll för amerikanskt bombflyg.

Den japanska garnisonen på Saipan som omfattade ca 31 000 man leddes av generallötjant Yoshitsugu Saito. USA satte in över 70 000 man i slaget som leddes av generallöjtnat Holland Smith. Redan 13 juni, två dagar före landstigningen inledde amerikanska slagskepp ett våldsamt bombardemang av ön, totalt avfyrades 165 000 tunga granater innan själva landstigningen inleddes på morgonen 15 juni. Den japanska flottan som fortfarande utgjorde ett stort hot mot de allierade sjöstridskrafterna ingrep nu för att undsätta öns försvarare. Det följande slaget vid Filippinska sjön slutade emellertid med amerikansk seger och stora förluster för japanerna.

Försvararna på Saipan hade därmed inga möjligheter att få förstärkningar och slaget var dämed i praktiken avgjort men då den japanska moraluppfattningen förbjöd kapitulation blev striderna mycket hårda och blodiga. Amerikanarna fick kämpa för varje kvadratmeter av ön där den bergiga terrängen underlättade för försvarna. Först den 9 juli var slaget över.

Av den drygt 30 000 man starka japanska garnisionen överlevde inte ens 1000. 21 000 dödades i strid och ytterligare 8000 begick självmord hellre än att ge sig som fångar. Bland dem som begick självmord fanns Yoshitsugu Saito själv. Även hundratals civila japaner begick självmord. USA förlorade 3500 man stupade soldater och 13 160 sårade.

Efter Saipans erövring föll snart resterande öar i Marianerna och i slutet av oktober 1944 inleddes invasionen av Filippinerna. Med Saipan, Guam och Tinian som huvudbaser inledde USA på hösten 1944 en våldsam bomboffensiv mot Japans huvudöar som i intensitet var i paritet med de allierades bomboffensiv mot Tyskland. I Japan avgick premiärministern Hideki Tojo efter Saipans fall.

Se även

Personliga verktyg