Skuldebrev

Från Rilpedia

Version från den 31 maj 2009 kl. 19.49 av 85.230.112.23 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Ett skuldebrev är en skriftlig utfästelse att betala en penningsumma eller ett skriftlig erkännande av en penningskuld. Exempel på skuldebrev är en revers, ett förlagsbevis eller en obligation men även bankböcker och kuponger för utbetalning av ränta eller aktieutdelning är i lagens mening skuldebrev.

I Sverige regleras skuldebrev av Lag (1936:81) om skuldebrev.

Innehåll

Översikt

Skuldebreven indelas i enkla respektive löpande skuldebrev.

Ett enkelt skuldebrev är ställt till viss person. Det kan alltså inte överlåtas (Genom denuntiation som är ett meddelande till gäldenären så godtas en överlåtelse, Vanligt genom factoring företag), utan fungerar främst som bevis på att gäldenären har lånat pengar av borgenären.[1] Reglerna om enkla skuldebrev tillämpas analogt på så kallade enkla fordringar där det finns en skuld men inget skuldebrev[2], till exempel fakturafordringar.

Löpande skuldebrev kan överlåtas till andra. Det finns två varianter. Ett innehavarskuldebrev är ställt till innehavaren och kan överlåtas till vem som helst. Den som är innehavare på förfallodagen har rätt att motta betalningen. Ett orderskuldebrev är ställt till en given person eller order och överlåts genom att personen genom påteckning på skuldbrevet överlåter det på annan. Utsätts inget namn är det överlåtet på innehavaren (se blanco-indossament).

Har fler personer undertecknat skuldebrevet, är de solidariskt ansvariga för att innehavaren får betalt.[3]

Ränta

Borgenären kräver normalt att gäldenären även ska betala ränta på skulden. Bestämmelser om hur ränta ska beräknas måste finnas i skuldebrevet. För lån till konsumenter finns kompletterande bestämmelser i Konsumentkreditlagen (1992:830), bland annat att den effektiva räntan måste anges.

Om gäldenären betalar för sent ska han dessutom betala dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635),om inte annat har avtalats. Lagen innehåller ingen exakt gräns för hur hög räntan får vara, så länge det inte är ocker. Oskäligt höga räntor kan även bli ogiltiga under åberopande av 36 § avtalslagen (1915:218).

Se även

Referenser

Noter

  1. 3 kap. lagen (1936:81) om skuldebrev
  2. Agrell, Anders; Åke Malmström, Tore Sigeman: Civilrätt, Liber Ekonomi, Malmö 1997, 15:2, sid. 173. ISBN 91-47-04028-9. 
  3. 2 § lagen (1936:81) om skuldebrev.

Tryckta källor

  • Agrell, Anders; Åke Malmström, Tore Sigeman: Civilrätt, Liber Ekonomi, Malmö 1997, 15:2, sid. 166-176. ISBN 91-47-04028-9. 
Personliga verktyg