Sergej Witte

Från Rilpedia

Version från den 23 maj 2009 kl. 23.39 av LaaknorBot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Greve Sergej Juljevitj Witte (Сергей Юльевич Витте) (29 juni, 1849, Tbilisi, – 13 mars, 1915, Sankt Petersburg), även känd som Sergius Witte, var en inflytelserik politiker som ledde den omfattande industrialiseringen av Tsarryssland. Han var även författaren till Oktobermanifestet från 1905, vilket var en föregångare till Rysslands första konstitution (från 1906) och ordförande för det ryska ministerrådet (Premiärminister).

Porträtt av Witte målat av Ilja Repin.

Wittes familj var på faderns sida förryskade tyska lutheraner, medan moderns sida härstammade från den ryska adeln. Sergei Wittes morfar var Andrej Michailovitj Fadejev, guvernör över Saratov och medlem i det kaukasiska riksrådet, hans mormor var furstinnan Helene Dolgoruki, och den mystiska Helena Blavatskij var hans kusin. Fadern hette Julius Witte och modern Katerina Fadejev. Han föddes i Tbilisi och växte upp i morföräldrarnas hus i den kaukasiska delen av Ryssland. Han utexaminerades från Novorossijsk universitetet i Odessa med en examen i matematik. Därefter arbetade han den största delen av 1870- och 1880-talet inom den privata företagsvärlden, särskilt då med administrationen och ledningen av diverse järnvägslinjer i Ryssland.

Inverkan på den ryska ekonomin

Witte tjänstgjorde som direktör över de ryska järnvägarna, en post underställd finansdepartementet, 18891891, och som transportminister (1892), som vilken han satte igång ett ambitiöst program för järnvägsbyggnation, varför han även övervakade bygget av den Transsibiriska järnvägen.

Han utsågs till finansminister 1892, en post han höll till 1903. Under hans ämbetstid genomgick Ryssland en exempellös period av ekonomisk tillväxt. Witte uppmuntrade investeringar av utländskt kapital i Ryssland, och för att underlätta detta införde han 1897 guldmyntfot i Ryssland.

Han utsågs till finansminister 1892, en post han höll till 1903. Under hans ämbetstid genomgick Ryssland en exempellös period av ekonomisk tillväxt. Witte uppmuntrade investeringar av utländskt kapital i Ryssland, och för att underlätta detta införde han 1897 guldmyntfot i Ryssland. Witte främjde även expansionen av den ryska industrin, vilket resulterade in en mycket snabb tillväxt inom industrisektorns andel av ekonomin, och särskilt då metall-, olje-, and Transportsektorerna. För att ytterligare förbättra ekonomin och för att attrahera utländska investerare förespråkade Witte en viss inskränkning av autokratin.

Witte blev 1903 befordrad till den relativt maktlösa posten som ordförande för det ryska ministerrådet, en post han höll till 1905. I ett försök att hålla igång moderniseringen av den ryska ekonomin lät Witte sammankalla den Speciella konferensen om jordbrukets behov. Denna konferens skulle bereda rekommendationer för framtida reformer och tillhandahålla den fakta som behövdes för att berättiga dessa. Trots ansträngningarna förbättrades inte böndernas situation och missnöjet bland dem växte stadigt.

Inverkan på den ryska politiken

Witte återvände till förgrunden 1905 då han kallades av tsaren för att förhandla fram ett slut på det Rysk-Japanska kriget. Han reste med friherre Roman Rosen Förenta staterna, där fredssamtal hölls, och förhandlade på ett briljant sätt å Rysslands vägnar. Trots att hon förlorade stort på slagfältet (till exempel Slaget vid Tsushima), var Rysslands förluster i freden ytterst små.

Efter denna framgång återvände Witte till den beslutande delen av regeringen för att hjälpa till vi oroligheterna som följde efter kriget och den “Blodiga söndagen”. Han utsågs till ordförande för det nyinrättade ministerrådet, en post som närmast motsvarar den som premiärminister, 1905. Under den ryska revolutionen 1905, förespråkade Witte skapandet av ett valt parlament, ombildandet av enväldet till en konstitutionell monarki, och fastställandet av vissa grundläggande rättigheter, vilka skulle baseras på Oktobermanifestet. Många av hans reformer genomfördes, men det räckte inte för att stoppa oroligheterna. Detta, tillsammans med den överväldigande segern för de socialistiska partierna i det första dumavalet, tvingade Witte att avgå från sin ordförandepost i ministerrådet.

Witte Smeknamn: Han själv ansåg sig vara en härskare, en gudagåva från tsar Wendel. Utifrån dem beståndsdelarna kom han under en natt på sitt Alias. A.Wittler.


Witte fortsatte att vara aktiv inom politiken som medlem av riksrådet, men han gavs aldrig mer en administrativ roll i regeringen. Strax innan utbrottet av första världskriget verkade han för att Ryssland skulle hålla sig utanför konflikten. Hans varning att Europa skulle gå katastrofen till mötes om Ryssland gick med förbigicks helt obeaktad och han dog strax efteråt.

Referenser


Företrädare:
Ivan Vysjnegradskij
Rysk finansminister
18921902
Efterträdare:
Eduard Pleske
Företrädare:
Ivan Durnovo
Rysslands premiärminister
19035 maj 1906
Efterträdare:
Ivan Goremykin
Personliga verktyg