Richard Pipes

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Richard Pipes, Warszawa (Polen), 20 oktober 2004

Richard Edgar Pipes, född 11 juli 1923 i Cieszyn i Polen, men sedan 1940 bosatt i USA. Pipes är amerikansk historiker specialiserad på Ryssland och professor vid Harvard University. Pipes är författare till 21 böcker. Han är far till Mellanöstern-experten Daniel Pipes.

Biografi

Richard Pipes har studerat vid Cornell University and sedan vid Harvard University där han också undervisat mellan 1950 och 1996. Pipes var chef för Harvard's Russian Research Center åren 1968-73 och 1981-1982 var han medlem i National Security Council som chef för East European and Soviet Affairs, under president Ronald Reagan.

Under 1970-talet var Pipes en ledande kritiker av avspänningen, som han beskrev som "inspirerad av intellektuell lättja och baserad på okunskap om en fiende och därför ofrånkomligt orimlig".^[1]

Verk om Rysk historia

Pipes har skrivit många böcker om Rysk historia, däribland Russia under the Old Regime (1974), The Russian Revolution (1990) och Russia Under the Bolshevik Regime (1994). Han har ofta intervjuats i massmedia om sovjetisk historia och om utrikespolitik som berört supermakterna.

Pipes är känd för sin tes om Rysslands olikhet i förhållande till väst. Det innebär bland annat att Sovjetunionens tillkomst kan spåras till den väg som valdes av 1400-talets Moskva. Denna stat skilde sig, enligt Pipes, från det övriga Europa därigenom att det inte fanns något begrepp om privat egendom, utan allt betraktades som storfurstens/tsarens egendom. Detta skall ha garanterat att Ryssland för alltid förblev en autokratisk stat med värderingar som i grunden skiljer sig från den västerländsk kulturens.

Pipes har hävdat att denna "patrimonialism" hos det kejserliga Ryssland började falla sönder när ryska ledare försökte modernisera i slutet av 1800-talet, utan att göra något för att förändra det ryska samhällets "patrimoniala" struktur. Enligt Pipes lämnade denna väg som Ryssland tog under århundradena landet särskilt sårbart för ett kommunistiskt maktövertagande 1917. Pipes har starkt kritiserat den radikala intelligentians värderingar i det sena kejsardömets Ryssland för vad han ser som deras oresonabla fanatism och oförmåga att acceptera verkligheten.

Den ryske författaren Alexander Solsjenitsyn hävdade att Pipes gav "den polska versionen av rysk historia". Pipes i sin tur har ofta anklagat Solsjenitsyn för antisemitism^[2] - en anklagelse som han dock anser att denne rentvått sig ifrån genom publikationen av Tvåhundra år tillsammans.^[3][4]

Kritiken från vänster av Pipes tolkning av händelserna 1917 - framförd av socialhistoriker som Lynne Viola och Sheila Fitzpatrick - har fokuserat på sociala krafter och hävdat att Pipes ensidigt betonat de intellektuella aktörernas betydelse. Pipes i sin tur har kritiserat Viola och Fitzpatrick för generaliseringar och implicit för att försvara sovjetterrorn. Edward Acton har riktat skarp kritik mot Pipes och hävdat att dennes tolkningar inte står sig mot rönen från "en generation som ägnat sig åt socialhistoria". Han ansåg också att Pipes idéer är en "attack mot upplysningen".^[5]

Bibliografi

• The Formation of the Soviet Union, Communism and Nationalism, 1917-1923 (1954)
• The Russian Intelligentsia (1961)
• Social Democracy and the St. Petersburg Labor Movement, 1885-1897 (1963)
• med Peter Struve, Liberal on the Left (1970)
• Russia Under the Old Regime (1974)
• Soviet Strategy in Europe (1976)
• med Peter Struve, Liberal on the Right, 1905-1944 (1980)
• U.S.-Soviet Relations in the Era of Détente: a Tragedy of Errors (1981)
• Survival is Not Enough: Soviet Realities and America's Future (1984)
• Russia Observed: Collected Essays on Russian and Soviet History (1989)
• The Russian Revolution (1990)
• Russia Under the Bolshevik Regime: 1919-1924 (1993)
• Communism, the Vanished Specter (1994)
• A Concise History of the Russian Revolution (1995)
• The Three "Whys" of the Russian Revolution (1995)
• The Unknown Lenin: From the Secret Archive (1996)
• Property and Freedom (1999)
• Communism: A History (2001)
• Vixi: Memoirs of a Non-Belonger (2003)
• The Degaev Affair: Terror and Treason in Tsarist Russia (2003)
• Russian Conservatism and Its Critics (2006)

Referenser

1. ↑ Lori Lyn Bogle: "Pipes, Richard", s. 922 i Kelly Boyd (red.): The Encyclopedia of Historians and Historical Writing band 2, London 1999, Fitzroy Dearborn Publishing.
2. ↑ Thomas, D.M. Alexander Solzhenitsyn New York 1998, St. Martin's Press, ISBN 0-312-18036-5 page 490.
3. ↑ Richard Pipes: "Solzhenitsyn and the Jews, revisited: Alone Together" The New Republic November 25, 2002.
4. ↑ Richard Pipes: Solzhenitsyn's Troubled Prophetic Mission The Moscow Times August 7, 2008. Även i The St. Petersburg Times August 8, 2008.[1]
5. ↑ Edward Acton: "The Revolution and its historians" s. 12-15, i Edward Acton, Vladimir Cherniaev, William Rosenberg (ed.): Critical Companion to the Russian Revolution, 1914-1921 . Indiana University Press