Radio

Från Rilpedia

Version från den 8 maj 2009 kl. 09.25 av 83.146.213.66 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För andra betydelser, se Radio (olika betydelser).
En transistorradio.

Radio är trådlös överföring av signaler genom modulering av elektromagnetiska vågor med frekvenser lägre än ljusets.

Utsändning av radio sker vanligtvis från en sändare som sprider signalerna jämt åt all håll och där mottagning kan ske inom det område som täcks av radiovågorna. Området kan utökas med hjälpa av reläsändare (slavsändare) som fångar upp signalerna och skickar dem förstärkta vidare. Radioöverföring kan också ske riktat mellan två fasta punkter via det som kallas radiolänkar.

När utsändningen sker med avsikt att nå många mottagare samtidigt kallas det rundradio. Radio mellan två stationer som båda är både sändare och mottagare kallas kommunikationsradio.

Innehåll

Historia

En äldre modell av radio.

Redan 1864 förutsåg James Clerk Maxwell de elektromagnetiska vågornas existens och kunde formulera dem matematiskt. 1888 visade Heinrich Hertz hur dessa kunde genereras, och 1890 kunde vågorna detekteras på längre avstånd. Radion tros i allmänhet vara uppfunnen av Guglielmo Marconi. Vissa anser att Aleksandr Popov hann före, men Marconi gjorde den första demonstrationen av trådlös telegrafi på ett större avstånd år 1896. Nikola Tesla ifrågasatte Marconis patent på trådlös radio och efter hans död fastslogs det slutligen att det var Nikola Tesla som uppfann radion.

Marconi använde gnistsändare (eng. spark transmitter) som genom en snabb följd av gnisturladdningar skapade korta radiovågspulser ungefär som man med snabbt upprepade knäppningar på en gitarrsträng kan upprätthålla en ton. Gnistsändaren kunde bara användas för telegrafi. Den avgav mycket orena signaler, vilket innebar att en sändare störde på många frekvenser. Därför förbjöds gnistsändare när bättre och renare tekniker blev tillgängliga.

Valdemar Poulsens ljusbågssändare (eng. arc transmitter) underhöll en kontinuerlig elektrisk ljusbåge i gas som samtidigt genererade en jämn radiofrekvent svängning på upp till 200 kHz. Höga effekter kunde uppnås och sändarna kunde förmedla tal och musik. Tekniken användes främst under 1910-talet.

Alexandersons och Fessendens roterande högfrekvensgenerator (eng. high frequency alternator) hade ett roterande hjul som ömsom släppte igenom, ömsom hindrade ett magnetfält ungefär som ett roterande vagnshjul med tjocka ekrar kan släppa igenom eller hindra ljus att passera. Generatorn kunde leverera höga effekter och frekvenser på upp till 100 kHz av mycket hög renhet, väl lämpade för talöverföring. Idag finns en enda fungerande anläggning kvar och den finns i Grimeton i Halland och står på UNESCO:s världsarvslista.

Den första rörbestyckade sändaren (eng. vacuum tube transmitter) byggdes redan 1913, men tekniken mognade på 1920-talet och ersatte efterhand alla tidigare typer av sändare.

För radioöverföring av tal och musik är modulation en process för att i en sändare få en bärvåg att variera i takt med meddelandesignalen. För att ta emot signalen erfordras demodulering av sändarens modulerade bärvåg. En mottagningsanläggning för radio består i sitt enklaste utförande av en antenn med avstämningsanordning, en detektor och en hörtelefon . Ett exempel på en av de tidigaste radiomottagarna är kristallmottagaren. På 1920-talet började man använda mottagare med elektronrör och högtalare. Med förbättrad teknik som till exempel olika moduleringsförfaranden och moderna komponenter har sedan dess olika typer av radiomottagare utvecklats

1947 uppfanns transistorn, som inte bara revolutionerade utvecklingen av radiomottagare utan hela elektronikutvecklingen. Transistorerna var i sin barndom opålitliga, de gick lätt sönder och kunde inte hantera höga frekvenser. Det dröjde dock ännu en tid innan man kunde göra transistorer för så höga effekter som krävdes för televisionsapparater och mindre sändare. För kraftfulla sändare används fortfarande elektronrör.

Radion användes bland annat för underhållning under andra världskriget. Här intervjuas Frank Sinatra.

Tillämpningar

Radio som massmedium

Huvudartikel: Radio (medium)

Rundradion är en amerikansk idé från 1920 då Westinghouse Corporation började sina försökssändningar i Pittsburgh. I England började Marconibolaget sina första rundradiosändningar 1922 och i Sverige startade Svenska radio ab sina sändningar 1923. Radion blev snabbt ett massmedium, på grund av sin snabbhet och lättillgänglighet. Antalet program var i början väldigt begränsat, med sändningar enbart på vissa dagar, och en enda kanal. Senare kom flera kanaler och längre sändningstider. I Sverige var det inte förrän Fotbolls-VM 1958 som antalet tv-apparater kunde tävla med antalet radioapparater. Då spådde många att radion skulle bli en antikvitet, eftersom allt fler fick tillgång till rörliga bilder hemma, men bruket av radio har fortsatt. I Sverige fick Sveriges Radio närmast monopol på sändningsrätter, och i början av 1960-talet blev det därför stort rabalder om de första svenska kommersiella radiokanalerna, Radio Syd och Radio Nord, började sända illegalt. I början på 1990-talet fick dock fler reklamradiostationer, som Rix FM, NRJ och Mix Megapol sina sändningstillstånd.

Under 1980-talet var det populärt att spela in låtar från radio för att uppdatera sin musiksamling utan att köpa albumen och singlarna. Detta gjorde att en överenskommelse mellan musikindustrin och radioindustrin träffades där kompositörerna erhöll ersättning för att musiken sändes.

Under 1990-talet så har det vuxit fram en ny distributionskanal för radio genom internet med webbradio och podradio. Vilket har lett till tusentals nya radiostationer varav många specialkanaler med snävt innehåll. Den internetbaserade radion innebär också en global spridning av sändningarna, alla med en fungerande internetuppkoppling kan lyssna på allt.

Övriga tillämpningar

Se även

Källor


Externa länkar

Personliga verktyg