Ps 102

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Ril_red.png
Rilpedia - faktabibel
« Vers « Kapitel
Hela kapitlet
·: Bibeln :·
      Kapitel » Vers »

1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Krön | 2 Krön | Esr | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | HV | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Amos | Obad | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal

Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Thess | 2 Thess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | File | Heb | 1 Petr | 2 Petr | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Jud | Upp

Kapitel: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | 32 | 33 | 34 | 35 | 36 | 37 | 38 | 39 | 40 | 41 | 42 | 43 | 44 | 45 | 46 | 47 | 48 | 49 | 50 | 51 | 52 | 53 | 54 | 55 | 56 | 57 | 58 | 59 | 60 | 61 | 62 | 63 | 64 | 65 | 66 | 67 | 68 | 69 | 70 | 71 | 72 | 73 | 74 | 75 | 76 | 77 | 78 | 79 | 80 | 81 | 82 | 83 | 84 | 85 | 86 | 87 | 88 | 89 | 90 | 91 | 92 | 93 | 94 | 95 | 96 | 97 | 98 | 99 | 100 | 101 | 102 | 103 | 104 | 105 | 106 | 107 | 108 | 109 | 110 | 111 | 112 | 113 | 114 | 115 | 116 | 117 | 118 | 119 | 120 | 121 | 122 | 123 | 124 | 125 | 126 | 127 | 128 | 129 | 130 | 131 | 132 | 133 | 134 | 135 | 136 | 137 | 138 | 139 | 140 | 141 | 142 | 143 | 144 | 145 | 146 | 147 | 148 | 149 | 150 |

Vers: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |

1917
1: Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. (102:2) HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

2: (102:3) Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3: (102:4) Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4: (102:5) Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5: (102:6) För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6: (102:7) Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7: (102:8) Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8: (102:9) Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9: (102:10) Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10: (102:11) för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11: (102:12) Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12: (102:13) Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13: (102:14) Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14: (102:15) Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15: (102:16) Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16: (102:17) när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17: (102:18) när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18: (102:19) Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19: (102:20) att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20: (102:21) för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21: (102:22) på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22: (102:23) när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23: (102:24) Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24: (102:25) Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25: (102:26) I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26: (102:27) de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27: (102:28) Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28: (102:29) Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

 

KJV
1: ((A Prayer of the afflicted, when he is overwhelmed, and poureth out his complaint before the LORD.)) Hear my prayer, O LORD, and let my cry come unto thee.

2: Hide not thy face from me in the day when I am in trouble; incline thine ear unto me: in the day when I call answer me speedily.
3: For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as an hearth.
4: My heart is smitten, and withered like grass; so that I forget to eat my bread.
5: By reason of the voice of my groaning my bones cleave to my skin.
6: I am like a pelican of the wilderness: I am like an owl of the desert.
7: I watch, and am as a sparrow alone upon the house top.
8: Mine enemies reproach me all the day; and they that are mad against me are sworn against me.
9: For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping,
10: Because of thine indignation and thy wrath: for thou hast lifted me up, and cast me down.
11: My days are like a shadow that declineth; and I am withered like grass.
12: But thou, O LORD, shalt endure for ever; and thy remembrance unto all generations.
13: Thou shalt arise, and have mercy upon Zion: for the time to favour her, yea, the set time, is come.
14: For thy servants take pleasure in her stones, and favour the dust thereof.
15: So the heathen shall fear the name of the LORD, and all the kings of the earth thy glory.
16: When the LORD shall build up Zion, he shall appear in his glory.
17: He will regard the prayer of the destitute, and not despise their prayer.
18: This shall be written for the generation to come: and the people which shall be created shall praise the LORD.
19: For he hath looked down from the height of his sanctuary; from heaven did the LORD behold the earth;
20: To hear the groaning of the prisoner; to loose those that are appointed to death;
21: To declare the name of the LORD in Zion, and his praise in Jerusalem;
22: When the people are gathered together, and the kingdoms, to serve the LORD.
23: He weakened my strength in the way; he shortened my days.
24: I said, O my God, take me not away in the midst of my days: thy years are throughout all generations.
25: Of old hast thou laid the foundation of the earth: and the heavens are the work of thy hands.
26: They shall perish, but thou shalt endure: yea, all of them shall wax old like a garment; as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed:
27: But thou art the same, and thy years shall have no end.
28: The children of thy servants shall continue, and their seed shall be established before thee.

 

PR33.38
1: Kurjan rukous, kun hän on näännyksissä ja vuodattaa valituksensa Herran eteen.

2: Herra, kuule minun rukoukseni, ja minun huutoni tulkoon sinun eteesi.
3: Älä peitä minulta kasvojasi, kun minulla on ahdistus, kallista korvasi minun puoleeni. Kun minä huudan, riennä ja vastaa minulle.
4: Sillä minun päiväni ovat haihtuneet kuin savu, ja minun luitani polttaa niinkuin ahjossa.
5: Sydämeni on paahtunut ja kuivunut kuin ruoho, sillä minä unhotan syödä leipääni.
6: Äänekkäästä vaikerruksestani minun luuni tarttuvat minun nahkaani.
7: Minä olen kuin pelikaani erämaassa, olen kuin huuhkaja raunioissa.
8: Minä olen uneton, olen kuin yksinäinen lintu katolla.
9: Kaiken päivää viholliseni minua häpäisevät; ne, jotka riehuvat minua vastaan, kiroavat minun nimeni kautta.
10: Sillä minä syön tuhkaa kuin leipää ja sekoitan juomani kyyneleillä
11: sinun vihasi ja kiivastuksesi tähden, sillä sinä olet nostanut minut ylös ja viskannut pois.
12: Minun päiväni ovat kuin pitenevä varjo, ja minä kuivun kuin ruoho.
13: Mutta sinä, Herra, hallitset iankaikkisesti, sinun muistosi pysyy polvesta polveen.
14: Nouse ja armahda Siionia, sillä aika on tehdä sille laupeus ja määrähetki on tullut.
15: Sillä sen kivet ovat sinun palvelijoillesi rakkaat, ja sen soraläjiä heidän on sääli.
16: Silloin pakanat pelkäävät Herran nimeä ja kaikki maan kuninkaat sinun kunniaasi,
17: kun Herra rakentaa Siionin ja ilmestyy kunniassansa,
18: kun hän kääntyy niiden rukouksen puoleen, jotka ovat kaikkensa menettäneet, eikä enää heidän rukoustansa hylkää.
19: Tämä kirjoitettakoon tulevalle polvelle, ja kansa, joka vastedes luodaan, on kiittävä Herraa,
20: että hän katseli pyhästä korkeudestaan, että Herra katsoi taivaasta maahan,
21: kuullaksensa vankien huokaukset, vapauttaaksensa kuoleman lapset,
22: jotta Siionissa julistettaisiin Herran nimeä ja hänen ylistystänsä Jerusalemissa,
23: kun kaikki kansat kokoontuvat yhteen, ja valtakunnat, palvelemaan Herraa.
24: Hän on lannistanut matkalla minun voimani, on lyhentänyt minun päiväni.
25: Minä sanon: Jumalani, älä tempaa minua pois kesken ikääni; sinun vuotesi kestävät suvusta sukuun.
26: Muinoin sinä perustit maan, ja taivaat ovat sinun käsialasi.
27: Ne katoavat, mutta sinä pysyt, ne vanhenevat kaikki kuin vaate; sinä muutat ne, niinkuin vaatteet muutetaan, ja ne muuttuvat.
28: Mutta sinä pysyt samana, eivätkä sinun vuotesi lopu. [102:29] Sinun palvelijaisi lapset saavat asua turvassa, ja heidän jälkeläisensä pysyvät sinun edessäsi.
 

« Vers « Kapitel
Hela kapitlet
·: Bibeln :·
      Kapitel » Vers »

| Redigera kommentar | Redigera rubrik | Refresh |

Personliga verktyg