Provinsialläkare
Från Rilpedia
Provinsialläkare var förr i Sverige en statligt avlönad läkare som var verksam på landsbygden från 1600-talet. År 1973 ersattes provinsialläkare av distriktsläkare i Sverige.
Provinsialläkare hade bestämd station (stationeringsort) och tjänstgöringsdistrikt och utnämndes av Kunglig majestät på förslag av Medicinalstyrelsen och hade som uppgift att biträda allmänheten med enskild sjukvård.[1] Extra provinsialläkare hade samma tjänstgöringsskyldighet som ordinarie provinsialläkare, men var helt eller delvis avlönade af kommuner. I varje län fanns dessutom en av staten avlönad förste provinsialläkare, som huvudsakligen sysslade med länets allmänna hälsovård.
Provinsialläkarna kallades i början provincial-doktorer enligt instruktion av 12 april 1744, som 29 juli 1774 ersattes genom ny instruktion för provincialmedici. Antalet stationer var då 32, alla belägna i städer (även i Stockholm). Stationernas eller provinsialläkardistriktens antal var år 1915, om såväl provinsial- som extra provinsialläkardistrikt sammanräknas, 317 till antalet, fördelade på alla län i Sverige.
