Proletariatets diktatur
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
| Den här artikeln ingår i serien om Marxism  |
| Litterära verk |
| Kommunistiska manifestet |
| Kapitalet |
| Louis Bonapartes adertonde brumaire |
| Grundrisse |
| Den tyska ideologin |
| Ekonomisk-filosofiska manuskript |
| Teser om Feuerbach |
| Sociologi och antropologi |
| Alienation · Bourgeoisie |
| Exploatering |
| Ideologi · Kommunism |
| Proletariat · Reifikation |
| Socialism |
| Varufetischism |
| Ekonomi |
| Arbetskraft |
| Marxistisk ekonomi |
| Produktionsmedel |
| Produktionssätt |
| Produktivkrafter |
| Mervärde |
| Förvärvsarbete |
| Historia |
| Klasskamp |
| Proletariatets diktatur |
| Proletär internationalism |
| Filosofi |
| Historisk materialism |
| Materialistisk dialektik |
| Analytisk marxism |
| Austro-marxism |
| Autonomism |
| Marxistisk feminism |
| Frihetlig marxism |
| Marxistiska teoretiker |
| Karl Marx · Friedrich Engels |
| Karl Kautsky · Georgij Plechanov |
| Rosa Luxemburg |
| Anton Pannekoek |
| Vladimir Lenin · Lev Trotskij |
| Georg Lukács · Guy Debord |
| Antonio Gramsci · Karl Korsch |
| Jean-Paul Sartre |
| Louis Althusser |
| Med fler ... |
| Marxistisk teori |
| Projekt Arbetarrörelsen |
Proletariatets diktatur (Diktatur des Proletariats), av kommunister även kallat "arbetarstaten", är det tillfälliga samhällsstadium som enligt Karl Marx och Friedrich Engels tar över direkt efter den socialistiska revolutionen.
Enligt marxistisk teori grundar sig varje statsmakt på en eller flera klassers förtryck av andra klasser. Statens funktion är att garantera den härskande klassens herravälde. Begreppet diktatur betydde på Marx tid i en ungefärlig betydelse just "herravälde". Kapitalismen ses alltså som en bourgeoisiens (borgarklassens) diktatur, där statens funktion är att garantera dess makt med lagar med mera, där det statliga våldsmonopolet är den yttersta garanten.
Översatt till kapitalistiska förhållanden betyder det att proletariatet (arbetarklassen) måste förstöra den borgerliga staten och bygga upp en ny stat som styrs av arbetarna. Produktionsmedlen måste tas över av arbetarklassen och arbetarstaten inrättas för att skapa och upprätthålla arbetarklassens herravälde över minoriteten, alltså den del av borgarklassen som finns kvar under socialismen. Därefter måste produktionsförhållandena i en medveten strävan förändras för att klasserna ska upphöra att existera. I takt med att klasserna vittrar bort kommer också staten att dö bort i takt med att dess funktioner övertas och utövas direkt av folket (till exempel byggnämnder) eller helt enkelt blir onödiga (till exempel arbetsdomstolen). När det inte längre finns några klasser finns inte heller staten kvar. Detta stadium kallar marxister för kommunism.
Den leninistiska tolkningen, utformad främst av Lenin, skiljer sig en del från den protomarxistiska. Här menar man att proletariatets diktatur (i Ryssland) ska utövas av arbetarna och böndernas råd (sovjeter). Omtolkningen anses av icke-leninisterna främst vara betingad av att revolutionen i Ryssland enligt den marxistiska "tidtabellen" kom för tidigt, det vill säga innan Ryssland hade industrialiserats, och kapitalismen enligt den marxistiska teorin nått sin högsta fas.
Lenin redogör i ett tal på Kominterns 1:a kongress 1919 för skillnaden mellan proletariatets diktatur och andra klassers. Citat från Valda verk i tio band, band 8, Progress, Moskva 1989:
"Proletariatets diktatur liknar andra klassers diktatur genom att den, liksom varje diktatur, framkallats av nödvändigheten att med våld undertrycka motståndet från den klass som håller på att förlora sitt politiska herravälde. Den grundläggande skillnaden mellan proletariatets diktatur och andra klassers diktatur - godsägarnas under medeltiden, bourgeoisins i alla civiliserade kapitalistiska länder - består i att godsägarnas och bourgeoisins diktatur var ett undertryckande med våld av motståndet från befolkningens överväldigande majoritet, nämligen de arbetande. Proletariatets diktatur är däremot ett undertryckande med våld av utsugarnas motstånd, dvs motståndet från befolkningens obetydliga minoritet, godsägarna och kapitalisterna."
Lenin karaktäriserade den proletära diktaturen som en borgerlig stat utan bourgeoisie[1] och var enligt honom ett samhällsstadium som mer liknar en generalstrejk än socialismen eftersom erövringen av statsmakten i ett land av Lenin sågs som endast en delseger i världsrevolutionen. Josef Stalin ansåg att proletariatets diktatur främst definierades av statligt ägda produktionsmedel.[källa behövs] Det under och efter Stalin cementerade samhällssystemet i Ryssland sågs av trotskister och andra minoritetskommunister som mer ett bålverk för kontrarevolutionen än ett led i en socialistisk samhällsomvandling.
| ” | Proletariatets diktatur är en särskild form av klassförbund mellan proletariatet, det arbetande folkets avantgarde, och de talrika icke-proletära skikten av det arbetande folket (småbourgeoisin, småföretagarna, bönderna, de intellektuella osv.) eller majoriteten av dessa skikt, ett förbund mot kapitalet, att fullständigt undertrycka bourgeoisins motstånd liksom dess försök att återupprätta sitt välde, ett förbund i syfte att slutgiltigt upprätta och konsolidera socialismen. Det är ett särskilt sorts förbund, som tar form i en speciell situation, nämligen under ett häftigt inbördeskrig, det är ett förbund mellan fasta anhängare av socialismen och deras vacklande förbundna, ibland "neutrala" (i vilket fall förbundet istället för ett kampförbund blir en överenskommelse om neutralitet); ett förbund mellan ekonomiskt, politiskt, socialt och andligt olika klasser. | ” |
|
— Vladimir Lenin, Collected Works vol 29, s 381 |
||
| ” | Det revolutionära proletariatets diktatur är styre vunnen och bevarad genom proletariatets bruk av våld mot bourgeoisien, ett styre som är oinskränkt av lagar. De exploaterades stat måste fundamentalt skilja sig från en sådan stat; den måste vara en demokrati för de exploaterade, och ett sätt att slå ned exploatörerna; och nedslagandet av en klass innebär ojämlikhet för denna klass, dess exkluderande från "demokratin". Proletariatet kan inte uppnå segern utan att bryta bourgeoisiens moststånd, utan att med våld slå ned dess motståndare, och där "motstånd slås ner", där finns ingen "frihet", där finns, naturligtvis ingen demokrati. Och om ni exploatörer försöker erbjuda motstånd till vår proletära revolution ska vi hänsynslöst slå ner det; vi ska ta ifrån er alla rättigheter; mer än så, vi ska förvägra er bröd, för i vår proletära republik kommer exploatörerna inte att ha några rättigheter, de skall förmenas eld och vatten, för vi är uppriktiga socialister och inte socialister av Scheidemanns och Kautskys sort. | ” |
Referenser
- ↑ Vladimir Iljitj Lenin, Valda verk i tre band: andra bandet, 1979, Progress Moskva/Fram Göteborg, Moskva, sid. 29
