Från Rilpedia

Denna artikel är en del i serien Ämnesomsättningen med följande delar:

Metabolism

Katabolism

Anabolism

Katabolism

Matspjälkning

Glykolys

Beta-oxidation

Trans-/Deaminering

Citronsyracykeln

Elektrontransportkedjan

Oxidativ fosforylering

Ureacykeln

Anabolism

Glukoneogenes

Proteinsyntes

Fettsyrasyntes

Se även

Fotosyntes

Cellandning

Oxidativ fosforylering är en biokemisk process som förekommer i de allra flesta celltyper. Den överför energi till en form som är användbar för många processer i cellen. Med andra ord skapar den det bränsle som cellen använder i nästan alla sammanhang där det som ska göras kräver ett energitillskott. Detta bränsle heter adenosintrifosfat (ATP). Oxidativ fosforylering är det sista steget i cellandningen. I eukaryota celler utförs den i mitokondriens inre membran.

I det tidigare steget flyttar elektrontransportkedjan protoner över det inre membranet i mitokondrien, så att en koncentrationsskillnad uppstår. Detta är ett sätt att lagra energi. Koncentrationsskillnader utgör nästan alltid en energiresurs. I det här fallet uppstår också en elektrisk potential av samma typ som i ett batteri.

Ett stort proteinkomplex, ATP-syntas, som ligger inbäddat i mitokondriens inre membran, släpper protoner genom membranet och utnyttjar den energi som protonen då förlorar, till att sätta samman en ADP och en fosfatjon till en ATP.

Reaktionen kan också uttryckas:

ADP^3- + H⁺ + P_i ↔ ATP^4- + H₂O

De protoner som av elektrontransporten flyttats över med hjälp av en NADH-molekyl räcker idealt till tillverkning av 2,5 ATP och en FADH₂ ger teoretiskt 1,5 ATP. I realiteten blir dock utbytet betydligt lägre på grund av förluster av protoner som läcker in genom det inre mitokondriemembranet.

Källor

• Champe, P Biochemistry 3rd Ed, Lippincotts Williams & Wilkins (2002) ISBN 0-7817-2265-9