Olympiska sommarspelen 1912

Från Rilpedia

Version från den 9 mars 2009 kl. 14.20 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Olympiska sommarspelen 1912
Deltagare
 • Nationer
 • Aktiva
 • Kvinnor
 • Män

28
2 547
57
2 490
Grenar 72 grenar i 7 sporter
Huvudarena Stockholms Olympiastadion
Öppningsceremoni 5 maj 1912
Medverkande
 • Spelen öppnades av
 • Deltagarnas ed
 • Funktionärernas ed
 • Elden tändes av

Gustaf V av Sverige
Ej förrän 1920
Ej förrän 1972
Ej förrän 1936
Avslutningsceremoni 27 juli 1912
Prins Wilhelm, kronprins Gustaf Adolf och kung Gustaf V på en kunglig läktare
Öppningsceremonin den 5 maj

Olympiska sommarspelen 1912 var de femte olympiska sommarspelen och de hölls i Stockholm i Sverige. Huvudarena var Stockholms Olympiastadion. Spelen kom att kallas för solskensolympiaden på grund av det osedvanligt soliga och varma vädret.

Ur åskådarsynpunkt var detta naturligtvis mycket positivt, men solen och värmen fick också mera allvarliga följder. På avslutningsdagen avled den portugisiske maratonlöparen Lazaro till följd av ett värmeslag, som han drabbats av under loppet.

Brottningstävlingarna avgjordes utomhus i Stadion vid den så kallade ståplatskurvan och förutom att det blev mycket tröttsamt ådrog sig flera av brottarna brännsår eftersom matcherna inte hade någon tidsbegränsning utan pågick "till fall". Den längsta matchen var semifinalen i mellanvikt A mellan en ryss, Klein, och en finländare, Asikainen. Den pågick i 11 timmar, endast med några minuters uppehåll varje halvtimme för toabesök, förfriskningar med mera. Ryssen dömdes som segrare utan att något fall inträffat, men vid finalen dagen efter var båda brottarna så uttröttade att de avstod från att möta svensken Claes Johansson, som alltså vann guldet på walk over. I mellanvikt B avbröts finalen mellan svenske Ahlgren och finske Böling efter 6 timmar och båda fick andra pris. Brottningsreglerna ändrades efter detta.

Man var allmänt belåten med reglerna under tävlingarna. Arrangörerna hade nämligen samlat in regler i olika sporter från olika länder och sammanställt dem till moderna regler, som också vid kommande internationella kongresser i stor utsträckning antogs av specialförbunden.

Det gick mycket bra för arrangerande Sverige, som tog flest medaljer (64 stycken) och kom på andra plats i medaljligan. Som så ofta vanns denna av USA.

2,23 % av deltagarna var kvinnor. Med moderna mått kan detta tyckas lite, men andelen var högst dittills.

Sverige erbjöds också ett olympiskt vinterspel i samband med tävlingen. Detta tackade man dock nej till, till förmån för de nordiska spelen.

Spelens mest uppmärksammade tävlande var

  • Jim Thorpe från USA, som tävlade i femkamp och tiokamp och dominerade båda
  • den hawaiianske simmaren Duke Kahanamoku, som vann 100 m frisim på ett överlägset sätt och
  • den finländske löparen Hannes Kolehmainen, som satte ett nytt världsrekord på 5 000 meter med inte mindre än 25 sekunder och dessutom tog hem både 10 000 m och terränglöpningen
  • Svenske hjortskytten Oscar Swahn blev den hittills äldste OS-guldmedaljören (64 år, 257 dagar) genom lagguldet på löpande hjort
  • Greta Johansson tog guld i simhopp, damernas raka hopp. Därmed blev hon Sveriges första kvinnliga olympiska mästare
  • Shizo Kanaguri, den japanske maratonlöparen som gåtfullt försvann mitt i loppet, för att återkomma till Sverige och fullborda distansen 54 år, åtta månader, sex dagar, åtta timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder senare.
  • Pierre de Coubertin som under pseudonym vann grenen litteratur.

Året efter spelen uppdagades att Thorpe 1911 hade spelat i ett litet baseballag och fått en minimal ekonomisk ersättning. Han diskvalificerades för professionalism och medaljerna återsändes till Stockholm och en ny fördelning gjordes. Tiokampen fick därigenom en medaljfördelning, som blev

1983 tilldelades Thorpe postumt de båda guldmedaljerna varför det i den historiska statistiken finns två guldmedaljörer.


Samtliga medaljörer

Medaljfördelning

Medaljfördelning vid olympiska sommarspelen 1912

Plac. Land Gold medal-2008OB.svg
Guld
Silver medal-2008OB.svg
Silver
Bronze medal-2008OB.svg
Brons
Totalt antal
medaljer
1 US flag 46 stars.svg Förenta Staterna 25 18 20 63
2 Sverige Sverige 23 24 17 64
3 Mall:Landsdata Storbritannien Storbritannien 10 15 16 41
4 Mall:Landsdata Ryssland Finland 9 8 9 26
5 Mall:Landsdata Frankrike Frankrike 7 4 3 14
6 Flag of the German Empire.svg Tyskland 5 13 7 25
7 South Africa Red Ensign.png Sydafrika 4 2 0 6
8 Mall:Landsdata Norge Norge 3 2 5 10
9 Hungary flag 1867.png Ungern 3 2 3 8
- Flag of Canada-1868-Red.svg Kanada 3 2 3 8
11 Flag of Italy (1861-1946).svg Italien 3 1 2 6
12 Flag of Australasian team for Olympic games.svg Australien/Nya Zeeland 2 2 3 7
13 Mall:Landsdata Belgien Belgien 2 1 3 6
14 Mall:Landsdata Danmark Danmark 1 6 5 12
15 Flag of Greece (1828-1978).svg Grekland 1 0 1 2
16 Mall:Landsdata Ryssland Ryssland 0 2 3 5
17 Flag of the Habsburg Monarchy.svg Österrike 0 2 2 4
18 Mall:Landsdata Nederländerna Nederländerna 0 0 3 3
20 Olympic flag.svg Mixat lag 1 0 0 1
Totalt 102 105 105 311

Se även


Personliga verktyg