Mervärde

Från Rilpedia

Version från den 7 maj 2009 kl. 18.15 av Jorchr (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Den här artikeln ingår i serien om
Marxism
YoungerMarx.JPG
Litterära verk
Kommunistiska manifestet
Kapitalet
Louis Bonapartes
adertonde brumaire
Grundrisse
Den tyska ideologin
Ekonomisk-filosofiska
manuskript
Teser om Feuerbach
Sociologi och antropologi
Alienation  · Bourgeoisie
Exploatering
Ideologi · Kommunism
Proletariat  · Reifikation
Socialism
Varufetischism
Ekonomi
Arbetskraft
Marxistisk ekonomi
Produktionsmedel
Produktionssätt
Produktivkrafter
Mervärde
Förvärvsarbete
Historia
Klasskamp
Proletariatets diktatur
Proletär internationalism
Filosofi
Historisk materialism
Materialistisk dialektik
Analytisk marxism
Austro-marxism
Autonomism
Marxistisk feminism
Frihetlig marxism
Marxistiska teoretiker
Karl Marx  · Friedrich Engels
Karl Kautsky  · Georgij Plechanov
Rosa Luxemburg
Anton Pannekoek
Vladimir Lenin  · Lev Trotskij
Georg Lukács  · Guy Debord
Antonio Gramsci  · Karl Korsch
Jean-Paul Sartre
Louis Althusser
Med fler ...
Marxistisk teori
Projekt Arbetarrörelsen

Värde- och mervärdeteorierna utgör den ekonomiska huvudpelaren i det marxistiska lärosystemet.

Med en viss anslutning till Ricardo utgår Marx från den förutsättningen, att det mänskliga arbetet bildar själva substansen av värdet hos en vara, en för marknaden frambragt produkt. Storleken av detta värde, som står i det mest oskiljaktiga och avgörande förhållande till bytesvärdet, bestäms av den för varans producerande "samhälleligt nödvändiga" d.v.s. normala arbetstiden. Värdet av den arbetskraft, som kapitalisten köper, bestäms likaledes av den arbetstid, som är erforderlig för denna arbetskrafts reproduktion - d.v.s. den tid, som åtgår för frambringande av de för arbetarens uppehälle nödvändiga existensmedlen, vilka i sin tur bestämmes "genom den traditionella levnadsstandarden i varje land". Dessa består "i tillfredsställandet av vissa behov, som uppkommer ur de samhälleliga betingelser, under vilka människorna lever och uppfostras." Vidare "klimat, naturförhållanden m.m. [...] dessutom, för kvalificerat arbete, utbildningskostnaderna." Det fysiska elementet bestäms av produktionssättet, det samhälliga elementet av klasskampen.

Om sålunda kapitalisten köpt arbetskraften för ett pris per dag, som motsvarar en reproduktionskostnad av sex timmars arbetstid, men sysselsätter honom i tolv timmar, så representerar den frambragta produkten sex timmars arbetstid utöver den, som kapitalisten betalat. Och den differens, som sålunda uppstår mellan arbetskraftens värde och värdet av arbetskraftens resultat, är det mervärde, som till största delen tillfaller kapitalisten. Alltså är mervärdet det obetalda arbete, som kapitalisten tillägnar sig från arbetaren.

Annorlunda uttryckt köper kapitalisten för en viss mängd pengar P varor V som sedan säljs för mer pengar P'. Men varorna är inte bara varor som producerats av andra utan företagaren köper också varan arbetskraft för att producera nya varor. För sitt kapital köper han således råvaror, maskiner, fabrikslokaler och arbetskraft, allt detta är varor som kan köpas på marknaden, och sedan sätter han samman dem i en produktionsprocess som resulterar i nya varor som säljs. Formeln för kapitalistisk produktion är därför P-V1-V2-P', där P köper råvaror, maskiner, arbetskraft V1, producerar nya varor V2, säljer dem och kapitalet både återfår och utökar då sitt värde. I nästa produktionsprocess är P' utgångspunkten och formeln blir då P'-V1-V2-P, där P är större än P'. Här syns kapitalets ackumulation, det vill säga dess förmåga att hela tiden öka sitt värde.[1]

Innehåll

Litteratur

  • Böhm-Bawerk, "Zum abschluss des Marxschen systems (i "Festgaben für K. Knies", 1896).

Externa länkar

Referenser

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Mervärde, 1904–1926 (Not).

Fotnoter

  1. Månson, Per, Karl Marx - en introduktion (1993), ISBN 91-86320-47-5, s. 88
Personliga verktyg