Mellanöstern

Från Rilpedia

Version från den 10 maj 2009 kl. 11.08 av 137.163.19.100 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Karta över Mellanöstern

Mellanöstern eller Mellersta östern (arabiska: الشرق الأوسط, persiska: خاورمیانه, hebreiska: המזרח התיכון, syriska: ܡܕܢܚܐ ܡܨܥܝܐ, kurdiska: Rojhilata Navîn, engelska: The Middle East, även Orienten eller Främre Orienten) kallas ett område i sydvästra Asien och Nordafrika, bestående av länderna på den Arabiska halvön samt Syrien, Libanon, Israel, Egypten, Jordanien, Iran, Irak, ibland även Afghanistan, samt de palestinska områdena på Västbanken och Gazaremsan.

I Mellanöstern uppstod de allra tidigaste mänskliga civilisationerna och området har sedan dess spelat en central roll i världshistorien. Dess centrala roll kommer i hög grad från dess placering mellan Afrika, Europa och Asien, samt att tre av de fem världsreligionerna (judendom, kristendom och islam) såg sin början i Mellanöstern. Även andra viktiga religiösa åskådningar och tolkningar har sina rötter i Mellanöstern, bland annat Bahá'í. Mellanöstern domineras av ett ökenklimat, med omfattande värme och ett torrt landskap. Det frodigaste landskapet finner man kring de långa floderna som löper genom landskapet. Under 1900-talet har stora oljefyndigheter hittats i länderna kring den Persiska viken, som har intensifierat det ekonomiska och politiska intresset i regionen.

Innehåll

Definition

Termen Mellanöstern definierar endast ett historiskt och politiskt område, utan exakta landgränser. Ibland inkluderas därför även Libyen, Sudan och Cypern, på grund av dessa länders historiska och kulturella band till regionen. Termen kan sättas i relation till Fjärran östern och Centralasien, två andra delar av Asien med oklara gränser. Främre Orienten är en term som används om historiska förhållanden, och kanske mer korrekt, i ungefär samma område som Mellanöstern.

Mellanöstern delas traditionellt in i tre områden: Maghreb i Nordafrika, Levanten och Persiska viken. Trots de historiska och kulturella banden räknas Turkiet (eller den turkiska halvön Mindre Asien) sällan till Mellanöstern. Iran,Kurdistan och ibland även Afghanistan, tillhör inte den arabiska gemenskapen eftersom de persiska språk som talas i dessa två länder och kurdiska språket är av indoeuropeiskt ursprung. De persisktalande och de kurdisktalande områdena hör i stället genom sin historia till Mellanöstern. Perserriket grundade det första imperiet – från Egypten i väster till Afghanistan i öster – på 500-talet före Kristus. Politiskt finns även idag påtagliga band mellan Afghanistan och Mellanöstern.[1] Även den icke-arabiska, icke-muslimska staten Israel hör till området.

Historia

Den tidigaste civilisationerna, Mesopotamien och forntida Egypten, uppstod längs de stora och viktiga floderna, som grundlade möjligheten till ett livskraftigt jordbruk. Mellanöstern enades för första gången under det persiska akemeniderriket som följdes av två andra stora persiska dynastier: parther och sassanider. Perserriket präglades under dessa kungahus av en hög grad av kulturell och religiös tolerans. Först under det arabiska kalifatet på medeltiden blev Mellanöstern förenat inom sin egen region av den islamiska religionen som införde diskriminerande lagar mot icke-muslimer (särskilt zoroastrier som inte räknades som bokens folk). Denna period skulle komma till att konsolidera regionen och skapa den etniska identitet som lever kvar än i dag.

Perserna frigjorde sig på 900-talet från det muslimska kalifatet vilket innebar en renässans för iransk kultur. Senare skulle seljukerna och mongolerna komma att dominera regionen.

Det moderna mellanöstern uppstod efter första världskriget, när det Ottomanska riket upplöstes. Andra viktiga inslag i efterkrigsperioden, som många av dagens problem i mellanöstern härrör ifrån, är etablerandet av Israel (1948) och avkolonialiseringen från Frankrike och Storbritannien. Intresset för Mellanöstern fick en pånyttfödelse efter att stora oljefyndigheter hittades i regionen.

Under kalla kriget blev mellanöstern precis som många andra regioner ombud i konflikter mellan Sovjetunionen och USA, som båda försökte utöva inflytande i regionens länder. Mellanöstern hade ur stormakternas aspekt ett viktigt strategiskt läge, samt stora oljefyndigheter. Olja som under senare delen av 1900-talet har fått en alltmer viktig aspekt inom politiken och ekonomin. Oljans roll kom att kulminera i oljekrisen 1973. Under 1900-talet och 2000-talet har regionen både upplevt perioder med tolerans och fred, samt perioder med konflikter och krig. Aktuella konflikter och oroligheter är Irak-kriget, Israel-Palestina-konflikten och Irans kärnvapenprogram.

Geografi

Klimat

Klimatet i Mellanöstern domineras av ökenklimat, hetta och torka under långa perioder vilket lämnar ett kargt och torrt landskap efter sig. Det torra klimatet bidrar till bristen på vatten, som även påverkas av en ökad befolkning, miljöförstörelse och att vattendrag blir salta. De största floderna är Nilen, Eufrat och Tigris som genom historien har bidragit till ett frodigt och livskraftigt landskap i den i övrigt torra regionen.

Topografi

De mest omfattande bergssystemen i mellanöstern finns i Turkiet, Iran och Jemen. I bergskedjorna rinner de största floderna upp och är de den viktigaste källan för sötvatten. I Turkiet ligger den Antaloniska platån som omges av bergskedjorna Taurusbergen och Pontiska bergen. Den högsta bergstoppen i Turkiet är Ararat med 5 165 m.ö.h. (i Kurdistans del av Turkiet). Zagrosbergen ligger i Iran, längs gränsen till Irak. Området är en del av Kurdistan. Den centrala platån i Iran delar två dräneringssystem (båda saltsjöar). Den norra är Dash-e Kavir (stora saltöknen) och Dash-e-Lut ligger i söder.

I Jemen når bergen över 3 700 m.ö.h. på sina ställen och norröver bildas ett högland som följer Röda havets kust ända upp till Libanon. Längs Röda havets kust finns förkastningar som skapat raviner och dalar som ligger långt under havsnivå. På gränsen mellan Västbanken, Israel och Jordanien ligger Döda havet. Döda havet är en saltsjö som ligger 418 meter under havsnivån, vilket gör den till den lägsta punkten man kan nå på land.

Ett stort lågland sträcker sig över den Arabiska halvön, från centrala Irak genom Saudiarabien till Oman och Arabiska havet. Eufrat och Tigris skär genom låglandet i Irak och mynnar ut i Persiska viken. Rub’al Khali, världens största saltöken, sträcker sig genom den södra tredjedelen av Saudiarabien, delar av Oman, Förenade Arabemiraten (FAE) och Jemen. Jebel al Akhdar är en mindre bergskedja i nordöstra Oman och gränsar till Omanviken.

Geologi

Tre tektoniska plattor möts i Mellanöstern, den afrikanska, den eurasiska och den arabiska. En tektonisk gräns går längs Gibraltar – Azorerna, längs norra Afrika via Röda havet in i Iran. Den arabiska plattan rör sig in mot den antaloniska plattan (Turkiet). Där bergskedjorna och plattorna möts har seismologisk aktivitet uppstått.

Religion

Under antiken var zoroastrismen den härskande religionen i området, särskilt id ess östra delar. Flera eldtempel uppfördes på olika håll. Ännu i våra dagar finns en liten grupp zoroastrier kvar i centrala Iran.

Tre (kristendom, judendom, islam) utav de fem världsreligionerna grundades i mellanöstern. Mellanöstern har sedan dess behållt en viktig och central roll, både för västerlandet, judiska och den islamiska kulturen. Genom den historiska och religiösa anknytningen ligger några av världens viktigaste religiösa platser och städer. Bland de heliga städerna kan nämnas Jerusalem och Mekka. Under tidig medeltiden ledde påvedömet och den katolska kyrkan korståg mot mellanöstern. Syftet var att erövra det heliga landet och Jerusalem. Områden som erövrades av de kristna förlorades åter till araberna snart efter erövringen. Din mammma!

Ekonomi

I mellanöstern ligger några utav världens fattigaste (Gaza, Jemen) och rikaste länder (Förenade Arabemiraten (FAE) och Saudi-Arabien).

Enligt Internationella valutafondens World Economic Outlooks databas (april 2008) är de tre största ekonomierna i Mellanöstern, Turkiet, Saudi-Arabien och Iran. Per capita är Quatar, Kuwait och FAE högst rankade. De lägst rankade per capita är Afghanistan, det autonomt styrda Palestina och västbanken.

Vissa länder (FAE, Saudi-Arabien, Kuwait) grundar sin ekonomi i huvudsak på olja och industri relaterad till olja. Medan länder som Turkiet och Egypten har utvecklat en bred och varierande industri. De största och mest förekommande industrierna i mellanöstern är oljeprodukter, jordbruksprodukter (bomull, textil, kreatur, läder-, mjölkprodukter), kirurgiska instrument, försvars- och vapenprodukter. Under senare tid har bank- och finansväsendet växt sig allt mer viktigare i vissa länder, som FAE och Bahrain.

Turistrelaterad industri förekommer i huvudsak endast i Turkiet och Egypten. Turismen hindras i hög grad av politiska oroligheter och ett ointresse från enskilda stater att utveckla turismen. Under senare år har FAE, Bahrain och Jordanien blivit alltmer populära turistmål.

Regionen har en omfattande arbetslöshet, speciellt åldersgruppen 15-29, som motsvarar 30% av befolkningen. Den totala arbetslösheten i regionen var 2005 enligt International Labour Organization 13,2% och som högst bland unga med 25%. Syrien och Marocko hade som enskilda stater den högsta arbetslösheten, med 73% respektive 37%.

Mellanösternkonflikten

Flera av samtidens mest uppmärksammade politiska och militära konflikter utspelar sig i Mellanöstern, vilka gemensamt kallas Mellanösternkonflikten.

Bland politiska aktörer spelar Hizbollah, al-Qaida, Hamas, PLO och PKK framträdande roller.

Politik

Mellanöstern (äv Nordafrika och Turkiet) domineras av auktoritära styren och låg politisk frihet. I Freedom Houses rapport från 2008 räknas endast Israel som demokratiskt och fritt. Jordanien, Turkiet, Libanon, Kuwait, Jemen och Marocko räknas som delvis fria.[2] Av de icke fria är flera ledda av starkt islamskt influerade grupper, organisationer eller partier (ex. Saudi-Arabien, Iran). Den islamska influensen är starkt varierande och dominerande mellan de olika länderna. I Saudi-Arabien dominerar den islamska läran (västerländsk idéhistoria är förbjuden)[3] hela det politiska och samhälleliga livet, medan Hamas i Palestina är ett demokratiskt valt parti med en islam-baserat partiprogram.


Demokrati och delaktighet i Mellanöstern

En vanligt förekommande missuppfattning eller myt kring politiken i området är att Mellanösterns länder skulle präglas av politisk instabilitet och vara extremt förändringsbenägna. Faktum är att de flesta stater i regionen (förutom den Islamiska republiken) har varit ovanligt stabila under de senaste årtiondena.[källa behövs] De politiska systemen som helhet har varit relativt beständiga sedan 1970-talet. Många av de politiska ledarna i Mellanöstern har varit desamma sedan 1970-talet. Quaddafi i Libyen, Quaboos i Oman är bara två exempel på detta. När väl politiska ledare bytts ut har det i de flesta fall varit en smidig transition som ofta inte förändrat det politiska systemet i sig. Ett annat exempel är Turkiet som sedan 1920-talet varit mer stabilt än vissa av de Europeiska staterna i dess närområde. Detta är något som i förlängningen talar emot en snabb demokratisk utveckling även om det finns tecken på en samhällsutveckling som kan bryta denna trend, så som att många av länderna i Mellanöstern regeras av gamla ledare samt den växande skaran ungdomar som i och med globaliseringen upplevt alternativa politiska och kulturella influenser.

En annan aspekt som påverkar den politiska realiteten i området är det koloniala arvet. Beslut som fattades av de ottomanska, franska och brittiska imperierna fortsätter att påverka området än idag. I ett längre tidsperspektiv är de moderna staterna i området ett relativt nytt påfund. Ofta saknar de en solid grund i de naturliga gränser som finns i området. Det europeiska koloniala projektet var kortvarigt, det ottomanska styret gällde desto längre. Dessa historiska perioder har varit viktiga för hur området kommit att utvecklats politiskt. Ländernas många gånger till synes godtyckliga gränsdragningar fungerar idag som ett problem för en demokratisk utveckling på grund av att de bidragit till en viss heterogenitet som demokratin måste klara av att hantera. Ett problem för demokratierna i området är olika befolkningsgrupper och minoriteter som skall samlas och samarbeta under samma styre.

Man skulle också kunna tänka sig att de stora demokratierna i väst idag skulle kunna fungera som demokratiska föredömen för länderna i Mellanöstern. Problemet är dock att många i Mellanöstern saknar förtroende för väst.[källa behövs]. Västvärlden förknippas med materialism och omoral, liksom med kristendomen. Historiska ställningstaganden i konflikter och maktkamper i Mellanöstern av de forna kolonialmakterna och av USA har använts för att misskreditera dessa länder. Inte heller Mellanösterns demokratier erbjuder något större föredöme för resten av regionen. Turkiet ses som alltför sekulärt av många muslimer, Israel räknas som en illegitim stat och Libanons demokrati misskrediteras av det blodiga inbördeskrig som landet var utsatt för.

Något som påverkar det politiska systemet är den ekonomiska situationen, speciellt tydligt är just detta i vissa av Mellanösterns stater. För att kunna diskutera ekonomins påverkan på de politiska systemens stabilitet måste man skilja på länder med goda oljetillgångar och länder utan olja. Oljan har i många länder möjliggjort mycket extrema politiska åtaganden, exempelvis att pumpa upp fossilt vatten för att odla vete på icke odlingsbara marker. Ofta har dock oljeinkomsterna använts till att bygga välfärdsstater med gratis sjukvård och andra medborgerliga förmåner. Detta har hjälpt till att stabilisera många av de monarkier som finns i området eftersom invånarna inte finner någon anledning att protestera mot en auktoritär regim som tillhandahåller mycket mer än många demokratier gör. När ingen skatt tas ut finns inte heller samma incitament att kräva medbestämmande över den offentliga sektorn. För att administrera denna välfärd har man i oljeländerna i stor utsträckning blivit tvungna att anställa utbildad arbetskraft, ofta invandrad sådan. Den utbildade delen av befolkningen har förväntats kräva demokrati, något som hittills dock inte skett, vilket ses som lite av ett mysterium bland västvärldens experter på området[källa behövs].

En annan faktor som hindrat en utveckling mot västerländsk demokrati i området är att många stater tillämpar vissa demokratiska principer utan att gå in för demokrati i västerländsk mening. I flera länder, exempelvis Jordanien, Marocko och Kuwait, finns så kallade konsultativa parlament, det vill säga parlament som representerar folket och som den styrande regimen tillfrågar vid viktiga beslut. Vissa länder tillämpar till och med regelrätta val till dessa parlament. Andra så kallade revolutionära stater baserar sitt maktutövande på masspartier. Slutsatsen av detta är att länderna i Mellanöstern inte helt undviker det politiska deltagandet och därmed också vinner en viss legitimitet för det politiska systemet.

Ytterligare ett problem i sammanhanget är religionen. Demokrati ses nämligen av många muslimer som nära sammanbundet med den kristna religionen. En annan faktor är att nyare trender inom islam är konservativa och tillbakablickande mot ett grovt odemokratiskt arv. Det tydligaste exemplet på detta är wahabbismen i Saudiarabien.

Det finns dock även faktorer som kan komma att påverka den demokratiska utvecklingen positivt i Mellanöstern. En av dessa faktorer är framväxten av en utbildad urban medelklass. Som tidigare nämnts har de hittills inte drivit det demokratiska kravet särskilt hårt men man har under de senaste åren kunnat börja skymta framväxten av demokratirörelser bland dessa grupper. En annan faktor är att de mest dynamiska ekonomierna i området just varit demokratiska och kan därför trots sina andra problem fungera som förebilder. En tredje faktor är att många av de faktorer som tidigare nämnts som hjälpt till att legitimera odemokratiska regimer på senare tid börjat minska i betydelse. Det tydligaste exemplet på detta är oljerikedomens minskade betydelse på flera håll i Mellanöstern. En fjärde faktor är knutet till det civila samhällets betydelse för demokratin.[4] En del stater i området har ett rikt civilt samhälle med en tradition av fackföreningar och olika politiska partier.[källa behövs] Dessa är tätt sammanbundna med informella strukturer såsom familjen eller klanen.

De länder i Mellanöstern som styrs av regeringar valda i internationellt godtagbara val är Israel, Libanon och Irak. Övriga länder brukar inte betraktas som demokratier.


Se även


Noter

  1. Bo Huldt, Kommentarer, Utrikespolitiska Institutet(pdf)
  2. Freedom House 2008
  3. Freedom House, 2008, Saudi-Arabien
  4. Se Bowling alone av Robert Putnam).

Personliga verktyg