Matt 8

2: Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade: "Herre, vill du, så kan du göra mig ren."
3: Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill; bliv ren." Och strax blev han ren från sin spetälska.
4: Och Jesus sade till honom: "Se till, att du icke säger detta för någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär den offergåva som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem."
5: När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom
6: och sade: "Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider svårt."
7: Han sade till honom: "Skall då jag komma och bota honom?"
8: Hövitsmannen svarade och sade: "Herre, jag är icke värdig att du går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så bliver min tjänare frisk.
9: Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så."
10: När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som följde honom: "Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke hos någon funnit så stor tro.
11: Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
12: men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan."
13: Och Jesus sade till hövitsmannen: "Gå; såsom du tror, så må det ske dig." Och i samma stund blev tjänaren frisk.
14: När Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber.
15: Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.
16: Men när det hade blivit afton, förde man till honom många som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han,
17: för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade: "Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han."
18: Då nu Jesus såg mycket folk omkring sig, bjöd han att man skulle fara över till andra stranden.
19: Och en skriftlärd kom fram och sade till honom: "Mästare, jag vill följa dig varthelst du går."
20: Då svarade Jesus honom: "Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud."
21: Och en annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader."
22: Då svarade Jesus honom: "Följ du mig, och låt de döda begrava sina döda."
23: Och han steg i båten, och hans lärjungar följde honom.
24: Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågorna slogo över båten; men han låg och sov.
25: Då gingo de fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp oss; vi förgås."
26: Han sade till dem: "I klentrogne, varför rädens I?" Därefter stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt.
27: Och människorna förundrade sig och sade: "Vad är denne för en, eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?"
28: När han så hade kommit över till gadarenernas land på andra stranden, kommo två besatta emot honom, ut från gravarna där. Och de voro mycket våldsamma, så att ingen kunde färdas den vägen fram.
29: Dessa ropade då och sade: "Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?"
30: Nu gick där långt ifrån dem en stor svinhjord i bet.
31: Och de onda andarna bådo honom och sade: "Om du vill driva ut oss så låt oss fara in i svinhjorden."
32: Då sade han till dem: "Faren åstad." Och de gåvo sig åstad och foro in i svinen. Och se, då störtade sig hela hjorden utför branten ned i sjön och omkom i vattnet.
33: Men herdarna flydde; och när de hade kommit in i staden, omtalade de alltsammans, och särskilt vad som hade skett med de besatta.
34: Då gick hela staden ut för att möta Jesus; och när de fingo se honom, bådo de att han skulle begiva sig bort ifrån deras område.

 

2: And, behold, there came a leper and worshipped him, saying, Lord, if thou wilt, thou canst make me clean.
3: And Jesus put forth his hand, and touched him, saying, I will; be thou clean. And immediately his leprosy was cleansed.
4: And Jesus saith unto him, See thou tell no man; but go thy way, shew thyself to the priest, and offer the gift that Moses commanded, for a testimony unto them.
5: And when Jesus was entered into Capernaum, there came unto him a centurion, beseeching him,
6: And saying, Lord, my servant lieth at home sick of the palsy, grievously tormented.
7: And Jesus saith unto him, I will come and heal him.
8: The centurion answered and said, Lord, I am not worthy that thou shouldest come under my roof: but speak the word only, and my servant shall be healed.
9: For I am a man under authority, having soldiers under me: and I say to this man, Go, and he goeth; and to another, Come, and he cometh; and to my servant, Do this, and he doeth it.
10: When Jesus heard it, he marvelled, and said to them that followed, Verily I say unto you, I have not found so great faith, no, not in Israel.
11: And I say unto you, That many shall come from the east and west, and shall sit down with Abraham, and Isaac, and Jacob, in the kingdom of heaven.
12: But the children of the kingdom shall be cast out into outer darkness: there shall be weeping and gnashing of teeth.
13: And Jesus said unto the centurion, Go thy way; and as thou hast believed, so be it done unto thee. And his servant was healed in the selfsame hour.
14: And when Jesus was come into Peter's house, he saw his wife's mother laid, and sick of a fever.
15: And he touched her hand, and the fever left her: and she arose, and ministered unto them.
16: When the even was come, they brought unto him many that were possessed with devils: and he cast out the spirits with his word, and healed all that were sick:
17: That it might be fulfilled which was spoken by Esaias the prophet, saying, Himself took our infirmities, and bare our sicknesses.
18: Now when Jesus saw great multitudes about him, he gave commandment to depart unto the other side.
19: And a certain scribe came, and said unto him, Master, I will follow thee whithersoever thou goest.
20: And Jesus saith unto him, The foxes have holes, and the birds of the air have nests; but the Son of man hath not where to lay his head.
21: And another of his disciples said unto him, Lord, suffer me first to go and bury my father.
22: But Jesus said unto him, Follow me; and let the dead bury their dead.
23: And when he was entered into a ship, his disciples followed him.
24: And, behold, there arose a great tempest in the sea, insomuch that the ship was covered with the waves: but he was asleep.
25: And his disciples came to him, and awoke him, saying, Lord, save us: we perish.
26: And he saith unto them, Why are ye fearful, O ye of little faith? Then he arose, and rebuked the winds and the sea; and there was a great calm.
27: But the men marvelled, saying, What manner of man is this, that even the winds and the sea obey him!
28: And when he was come to the other side into the country of the Gergesenes, there met him two possessed with devils, coming out of the tombs, exceeding fierce, so that no man might pass by that way.
29: And, behold, they cried out, saying, What have we to do with thee, Jesus, thou Son of God? art thou come hither to torment us before the time?
30: And there was a good way off from them an herd of many swine feeding.
31: So the devils besought him, saying, If thou cast us out, suffer us to go away into the herd of swine.
32: And he said unto them, Go. And when they were come out, they went into the herd of swine: and, behold, the whole herd of swine ran violently down a steep place into the sea, and perished in the waters.
33: And they that kept them fled, and went their ways into the city, and told every thing, and what was befallen to the possessed of the devils.
34: And, behold, the whole city came out to meet Jesus: and when they saw him, they besought him that he would depart out of their coasts.

 

2: Ja katso, tuli pitalinen mies ja kumartui maahan hänen eteensä ja sanoi: "Herra, jos tahdot, niin sinä voit minut puhdistaa".
3: Niin hän ojensi kätensä, kosketti häntä ja sanoi: "Minä tahdon; puhdistu". Ja kohta hän puhdistui pitalistaan.
4: Ja Jeesus sanoi hänelle: "Katso, ettet puhu tästä kenellekään; vaan mene ja näytä itsesi papille, ja uhraa lahja, jonka Mooses on säätänyt, todistukseksi heille".
5: Ja kun hän saapui Kapernaumiin, tuli hänen tykönsä sadanpäämies ja rukoili häntä
6: ja sanoi: "Herra, minun palvelijani makaa kotona halvattuna ja on kovissa vaivoissa".
7: Hän sanoi hänelle: "Minä tulen ja parannan hänet".
8: Mutta sadanpäämies vastasi ja sanoi: "Herra, en minä ole sen arvoinen, että tulisit minun kattoni alle; vaan sano ainoastaan sana, niin minun palvelijani paranee.
9: Sillä minä itsekin olen toisen vallan alainen, ja minulla on sotamiehiä käskyni alaisina, ja minä sanon tälle: 'Mene', ja hän menee, ja toiselle: 'Tule', ja hän tulee, ja palvelijalleni: 'Tee tämä', ja hän tekee."
10: Tämän kuultuaan Jeesus ihmetteli ja sanoi niille, jotka häntä seurasivat: "Totisesti minä sanon teille: en ole kenelläkään Israelissa löytänyt näin suurta uskoa.
11: Ja minä sanon teille: monet tulevat idästä ja lännestä ja aterioitsevat Aabrahamin ja Iisakin ja Jaakobin kanssa taivasten valtakunnassa;
12: mutta valtakunnan lapset heitetään ulos pimeyteen; siellä on oleva itku ja hammasten kiristys."
13: Ja Jeesus sanoi sadanpäämiehelle: "Mene. Niinkuin sinä uskot, niin sinulle tapahtukoon." Ja palvelija parani sillä hetkellä.
14: Kun Jeesus tuli Pietarin kotiin, näki hän hänen anoppinsa makaavan sairaana kuumeessa.
15: Niin hän koski tämän käteen, ja kuume lähti hänestä; ja hän nousi ja palveli häntä.
16: Mutta illan tultua tuotiin hänen tykönsä monta riivattua. Ja hän ajoi henget ulos sanalla, ja kaikki sairaat hän paransi;
17: että kävisi toteen, mikä on puhuttu profeetta Esaiaan kautta, joka sanoo: "Hän otti päällensä meidän sairautemme ja kantoi meidän tautimme".
18: Mutta kun Jeesus näki paljon kansaa ympärillään, käski hän lähteä toiselle rannalle.
19: Ja eräs kirjanoppinut tuli ja sanoi hänelle: "Opettaja, minä seuraan sinua, mihin ikinä menet".
20: Niin Jeesus sanoi hänelle: "Ketuilla on luolat ja taivaan linnuilla pesät, mutta Ihmisen Pojalla ei ole, mihin hän päänsä kallistaisi".
21: Ja eräs toinen hänen opetuslapsistaan sanoi hänelle: "Herra, salli minun ensin käydä hautaamassa isäni".
22: Mutta Jeesus sanoi hänelle: "Seuraa sinä minua, ja anna kuolleitten haudata kuolleensa".
23: Ja hän astui venheeseen, ja hänen opetuslapsensa seurasivat häntä.
24: Ja katso, järvellä nousi kova myrsky, niin että venhe peittyi aaltoihin; mutta hän nukkui.
25: Niin he menivät ja herättivät hänet sanoen: "Herra, auta, me hukumme".
26: Hän sanoi heille: "Te vähäuskoiset, miksi olette pelkureita?" Silloin hän nousi ja nuhteli tuulia ja järveä, ja tuli aivan tyven.
27: Ja ihmiset ihmettelivät ja sanoivat: "Millainen tämä on, kun sekä tuulet että meri häntä tottelevat?"
28: Kun hän tuli toiselle rannalle, gadaralaisten alueelle, tuli häntä vastaan kaksi riivattua, jotka olivat haudoista lähteneet ja olivat kovin raivoisia, niin ettei kukaan voinut sitä tietä kulkea.
29: Ja katso, he huusivat sanoen: "Mitä sinulla on meidän kanssamme tekemistä, sinä Jumalan Poika? Oletko tullut tänne vaivaamaan meitä ennen aikaa?"
30: Ja etäällä heistä kävi suuri sikalauma laitumella.
31: Niin riivaajahenget pyysivät häntä sanoen: "Jos ajat meidät pois, niin lähetä meidät sikalaumaan".
32: Ja hän sanoi niille: "Menkää". Silloin ne lähtivät heistä ja menivät sikoihin. Ja katso, koko lauma syöksyi jyrkännettä alas järveen ja hukkui veteen.
33: Mutta paimentajat pakenivat; ja he menivät kaupunkiin ja ilmoittivat kaikki, myöskin sen, miten riivattujen oli käynyt.
34: Ja katso, koko kaupunki lähti Jeesusta vastaan; ja kun he hänet näkivät, pyysivät he häntä menemään pois heidän alueeltaan.