Mantalsskrivning
Från Rilpedia
Mantalsskrivning var i äldre tider i Sverige en årlig registrering av befolkningen i mantalslängd. Den motsvaras i dag av folkbokföringen som förs av Skatteverket, det lokala skattekontoret.
Mantalskrivningen grundades, sedan 1946, på kyrkobokföringen per den 1 november året innan mantalsåret. Det i sin tur innebär att den som mantalsskrivs i en viss församling och kommun får en rättsligt hemvist ett år i taget för beskattning m m.
År 1652 bestämdes det att alla vuxna mellan 16 och 63 år skulle betala mantalspenning. Åldern höjdes år 1841 till 17 år och år 1857 till 18 år. Många var befriade från skatt: gamla, fattiga, sjuka, soldater, båtsmän, adel m fl. Mantalsskrivningen ägde rum i slutet av varje år, då hushållsföreståndaren, oftast fadern, anmälde hushållets sammansättning i en så kallad mantalsuppgift (adress, namn, befattning, födelseår och –församling mm). Mantalsuppgifterna samlades ihop av skattemyndigheterna som sedan skrev in upplysningarna i mantalslängder. Begreppet mantalsskrivning har idag upphört och nu är det de uppgifter som finns i folkbokföringen den 1 november som styr var beskattningen ska ske.
