Lunds stift
Från Rilpedia
Lunds stift är ett stift i trossamfundet Svenska kyrkan. Det består sedan 2006 av 217 församlingar (av dessa är en är icke-territoriell, Karlskrona amiralitetsförsamling), fördelade på 18 kontrakt och 161 pastorat. Lund är stiftsstad och Lunds domkyrka stiftskyrka. Stiftet är det största i Sverige om man ser till antalet församlingar.
Innehåll |
Stiftets historia
Stiftet bildades år 1060 genom delning av Roskilde stift. Samtidigt blev också Dalby strax intill Lund huvudort i ett eget stift. Till biskop över Lund sattes engelsmannen Henrik och som biskop över Dalby tysken Egino. Avgränsningarna mellan de två stiften är inte känd, men Bornholm och Blekinge bör ha legat under Dalby, eftersom Egino förde korståg i dessa områden. 1066 uppgick Dalby i Lunds stift i samband med biskop Henriks död. Redan före stiftets formella upprättande fanns dock två biskopar över Skåne, omtalade i de medeltida källorna: Gotebald och Bernhard.
Ärkestift
År 1104 blev Lunds stift ärkestift över kyrkan i de tre nordiska rikena. Bakgrunden till detta var att kung Erik Ejegod, som var son till Sven Estridsen, hos påven Paschalis II i Rom personligen, i samband med en pilgrimsfärd till Jerusalem, hade utverkat att de tre nordiska rikena fick bilda ett nordiskt ärkebiskopsdöme. Detta var en tanke som väckts redan av Erik Ejegods far Sven Estridsen. Kung Erik Ejegod var klart påvevänlig och så var även Erik Ejegods hustrus - drottning Bodils - brorson Ascer.
Att Erik Ejegod mötte sådant tillmötesgående hos påven berodde på att påven låg i konflikt med de tyska kejsarna, vilka blandade sig i kyrkans angelägenheter. Ärkesbiskoparna i Hamburg-Bremen tog parti för kejsaren och påven kände sig därvid åsidosatt. För Paschalis II kom därför Erik Ejegods framställan högst lägligt. Genom att upprätta ett ärkebiskopssäte i Lund kunde påven kringskära den hamburg-bremiske ärkebiskopens myndighet.
Konflikten mellan kejsare och påve kom att biläggas först 1122 i och med konkordatet i Worms.
Påven gav bekräftelse på gärningen att "föra en ärkestol norr om Saxlands märken". Kort efter Erik Ejegods död på Cypern fick biskop Ascer år 1104, genom en särskild påvlig beskickning mottaga palliet (el pallium), dvs den vita, med sex svarta kors prydda krage, som sedan flera hundra år var ärkebiskoparnas tecken, vävd av ull från heliga lamm i ett kloster i Rom.
Krisen 1133-34
År 1133, efter att konflikten kejsare-påve var till ända, fälldes en påvlig dom som innebar att att ärkebiskop Ascer skulle återgå till lydnad under ärkesätet i Hamburg. Ärkesbiskopen i Hamburg-Bremen skulle fortsättningsvis ha myndighet över alla biskopar i Danmark, Sverige, Norge samt på Färöarna, Island och Grönland. I början av 1134 försonades danske kung Nils med den tyske kejsaren. Hans son Magnus avlade trohetsed till kejsaren.
Ascer ville till varje pris att Lunds ärkestift skulle bestå och han gick därför över till Erik Emunes sida. Denne kämpade mot den danske kungen (sin farbror). Lunds stad befästes. Borgaren David i Lund, Erik Emunes systerson, lät hyra in 300 tyska ryttare. Annandag Pingst, den 4 juni år 1134 skedde avgörandet genom Slaget vid Foteviken. Kung Nils och sonen Magnus kom med en invasionsflotta samt med flera danska biskopar och stormän. På land väntade Erik Emune, ärkebiskopens väpnade följe, ett skånskt uppbåd samt de tyska ryttarna. Invasionshären stred till fots, enligt gammal nordisk tradition, medan de tyska ryttarna tillämpade stridstekniken där ryttare i järnrustningar med fällda lansar red till tungt samlat angrepp. Kampen blev förödande för invasionshären. under kung Nils. I Lunds domkyrkas nekrologium nedskrevs "Herrens år 1134...Vid byn Hammar dödades i strid Magnus, kung Nils son och biskoparna Petrus av Roskilde, Thore av Ribe, Kettil av Vendel (Danmark), Henrik av Sigtuna och subdiakonen Brant, vår broder, jämte de flesta Danmarks bästa män". Efter denna strid fortsatte Lund att vara ärkestift för hela Norden och ärkebiskop Ascers ställning var tryggad.
Ärkestiftet delas
Lund som nordiskt ärkebiskopsdöme bestod till år 1154, då Norge fick egen ärkebiskop, se Nidaros stift. År 1164 blev Uppsala ärkebiskopssäte över Sverige. Dock fortsatte Lunds ärkebiskop att vara även "Sveriges primas", vilket innebar att den svenske ärkebiskopen skulle lyda under Lund.
Det hela hade sin bakgrund i att ärkebiskop Eskil, sedan påven brutit loss Norge från ärkestiftet, begivit sig till Rom för att bevaka sina intressen. Eskil ville att Sverige skulle fortfara att höra till Lunds ärkestift, varvid påven i en kompromiss lät Eskil bli primas.
Att Norge hade avstyckats år 1154 hade i sin tur sin grund i att påven och den tysk-romerske kejsaren låg i fejd med varandra. Det fanns risk att kejsaren åter skulle dra in det lundensiska ärkestiftet till "Hamburg-Bremen". Genom att dela upp det stora Lunds ärkestift i tre delar gjordes det mera oåtkomligt för Hamburg-Bremen.
Katolska tiden upphör
Från år 1537 bar stiftets överhuvud titeln superintendent, men återfick år 1611 biskopstiteln. 1645 skildes Halland och 1660 Bornholm från stiftet; 1678-80 tillhörde östra Blekinge Kalmar stift.
Numera omfattar Lunds stift Skåne län samt Blekinge län.
Biskopslängd
Kontrakt och församlingar
Nedan finns en lista över kontrakt i Lunds stift.
- Torna kontrakt
- Skytts kontrakt
- Bara kontrakt
- Vemmenhögs, Ljunits, Herrestads och Färs kontrakt
- Frosta kontrakt
- Rönnebergs kontrakt
- Luggude kontrakt
- Helsingborgs kontrakt
- Österlens kontrakt
- Åsbo kontrakt
- Bjäre kontrakt
- Västra Göinge kontrakt
- Östra Göinge kontrakt
- Villands och Gärds kontrakt
- Karlskrona-Ronneby kontrakt
- Listers och Bräkne kontrakt
- Malmö Södra kontrakt
- Malmö Norra kontrakt
Se även
Källor
- Ingvar Andersson, "Skånes Historia - del 1", sid 330 (Norstedts 1947)
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Lunds stift
|
|||||||
