Linnea (växt)
Från Rilpedia
| ?Linnea | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Dipsacales |
| Familj: | Linneaväxter Linnaeaceae |
| Släkte: | Linnasläktet Linnaea |
| Art: | Linnea L. borealis |
|
|
|
| §Linnaea borealis Auktor: L. |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Linnea (Linnaea borealis) är en art i familjen linneaväxter med nordligt cirkumpolär utbredning.
Arten är ett vintergrönt nedliggande ris som kan bilda meterlånga revor. Genom sitt utseende, sin milda mandeldoft och det namn den bär (för "denna täcka växt förevigar namnet av nordens Dioskorides", Svensk Botanik, sid. 1) är Linnean en av de mest kända blommorna.
Innehåll |
Utbredning och biotop
Den finns i hela Skandinavien, men är mindre vanlig i de södra och mellersta landskapen. Där är den begränsad till barrskogarnas, framför allt granskogarnas, skuggrika inre. I de nordligare delarna av Lappland och i nordligaste Norge växer den i vidsträckta täta bestånd på skoglös mark. I högfjällen når den upp ungefär till trädgränsen. Linnean finns också i mellersta Europa, Sibirien och nordligaste Amerika.
Beskrivning
Linnean är en vedväxt och hör till ris- eller dvärgbuskar men intar en särställning genom sin liggstam, som alltid växer revlikt intill marken (mossbädden) och på skilda punkter fäster sig med en rot. Liggstammarna har långa ledstycken och långt åtskilda bladpar. De arbetar på växtens förlängning (lövkronans förstoring) och på samma gång dess utbredning. Därför har de också kallats vandringsskott. I Lappland mätte Linné exemplar av 6 meters längd. Den har också korta upprätta, tätbladiga skott med 4 till 6 bladpar. De är näringsskott. Slutligen har linnean blomskott, som också är korta och upprätta, men har färre blad, 1 till 2 par. Ett sådant avslutas med en blomställning och ett nytt kortskott, i en av bladvinklarna.
Blomställningen består vanligtvis av 2 blommor som sitter parvis i toppen av en tunn stängel. Eftersom det ibland kan uppstå en tredje blomma kan man se den vanliga blomställningen som ett 2-sidigt knippe vars toppblomma saknas. De båda parblommorna stöds av ett par skärmblad som är mindre än örtbladen. Ibland flyttar det översta paret örtblad högre upp på stängeln samtidigt som de förminskas till skärmblad. Då växer det ut en blomma i vardera bladvinkeln så att hela blomställningen får fyra blommor, två i toppen och två nedanför dem. Närmast under varje enskild blomma kan man iakttag tre par ytterst små skärm- eller högblad, alla är liksom blomfodret täckta av långskaftade körtlar eller s. k. glandelhår.
Blomkronan är svagt olikbladig. Den främsta fliken är något längre än de övriga. I tvåläppiga blomkronor finns också en oregelbundenhet i ståndarnas krets: av de fem ståndare, som man skulle väntat, omskiftande med kronflikarna, äro 2 längre, 2 kortare och den femte outvecklad (undertryckt). Blomkronans klockform och hängande ställning är ett skydd för ståndarmjölet. Dess insida är långhårig för att hålla kvar nektarn och utestänga vissa småkryp. Blomningen inträffar nära midsommar. Den blommar också ofta en andra gång på hösten.
Fruktämnet är 3-rummigt, men i frukten bliva två rum tomma och undertrycks. Frukten är därför en 1-fröig nöt. Den är mycket tunnskalig, men istället omsluten av ett litet högbladspar med stark körtelhårighet och klibbighet. När dessa små blad växer till (i samband med att fruktanlaget mognar till frukt) och får den viktiga uppgiften att genom sin klibbighet sprida frukten ("epizoisk" spridning) kan man anse nöten och dessa båda små omvandlade blad för en skenfrukt. Frukterna mognar i slutet av augusti eller början av september och fröet kan gro redan samma höst.
Carl von Linné
Carl von Linné älskade linnean och hade den i sina sigill och i hjälmen på sitt adliga sköldemärke. I en av sina ungdomsskrifter kallade han den "Linnæa", men i manuskriptet till Systema Naturae är det ersatt med "Rudbeckia". En holländsk rådsherre, Gronovius, gav sedan namnet Linnæa åt släktet, och Linné själv tillade artnamnet "borealis", ("den nordliga").
Övrigt
Linnea är Smålands landskapsblomma.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Linnea
