Lars Johan Werle

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Lars Johan Werle, född 23 juni 1926 i Gävle, död 3 augusti 2001 i Västra Frölunda, var en svensk tonsättare.

Werle var som tonsättare självlärd, men han har studerat kontrapunkt för Sven-Erik Bäck och musikvetenskap vid Uppsala universitet. Han var anställd som musikproducent vid Sveriges Radio 1958–1970. Han inledde en lärarkarriär vid Operahögskolan i Stockholm 1970 som följdes av undervisning i komposition vid Musikhögskolan i Göteborg.

Han slog igenom som tonsättare 1960 då han fick första priset för sin stråkkvartett Pentagram i en kompositionstävling. Werle etablerade sig som profil inom svensk nutida opera med experimentoperan Drömmen om Thérèse 1964. Den väckte sådant uppseende att han fick en beställning från Hamburg i Tyskland på en opera. Det resulterade i Resan 1969 (text Lars Runsten efter P.C. Jersild) i två akter som skildrar kontrasten mellan en kvinnas vardagsliv i en förstad och hennes barndomsväns fantastiska värld. Till Kungliga operans 200-årsjubileum 1973 skrev han Tintomara efter Carl Jonas Love Almqvists roman Drottningens juvelsmycke. Den är mer traditinell än föregångarna men har en collageliknande stil. Därefter skrev han det lyriska mysteriespelet Medusan och djävulen 1973 och Flower Power en ”springochsjung” till text av Tage Danielsson 1974, båda för Statens musikdramatiska skola, sedermera Operahögskolan i Stockholm.

Werles största succé är den musikaliska fabeln Animalen från 1979 som ligger på gränsen mellan opera och musikal. Verket skrevs under Werles tid som ”huskompositör” på Stora teatern i Göteborg 1977–80. Sedan följde musikal-operan En midsommarnattsdröm 1984 i två akter till Shakespeares text för Malmö stadsteater 1985, Lionardo, ”dramma di musica in tre atti con proglogo e epilogo”, för Folkoperan i Stockholm 1988, operan Kvinnogräl efter Schiller 1986 och kammaroperorna Väntarna 1989 och Tavlan, en eftermiddag på Prado 1991, båda till text av Iwar Bergkwist och beställda av Teater- och operahögskolan i Göteborg.

Med operorna Resan, Tintomara, Animalen och Lionardo har han framstått som en av den svenska musikens största operamästare.

Resan präglas av en ”pluralistisk” stil, men efterhand blev Werles stil mer homogen, personlig och ofra av intensiv, lyrisk-melodisk ingivelse. Werle hade även bakgrund som jazzpianist och behärskade även lättare genrer, vilket främst framgår i Animalen.

Werle blev ledamot av Musikaliska Akademien 1970.

Han skrev också filmmusik, bland annat till Ingmar Bergmans Vargtimmen och Persona.

Innehåll

Musikteater

  • 1964 – Drömmen om Thérèse
  • 1969 – Resan
  • 1973 – Tintomara
  • 1973 – Medusan och djävulen
  • 1974 – Flower Power
  • 1979 – Animalen
  • 1984 – En midsommarnattsdröm
  • 1988 – Lionardo
  • 1988 – Kvinnogräl
  • 1989 – Väntarna
  • 1991 – Tavlan, en eftermiddag på Prado

Filmmusik i urval

  • 1982Livstecken
  • 1968Vargtimmen

Litteratur

Källor

Personliga verktyg