Lagman

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Lagman är sedan tingsrättsreformen i Sverige 1971 titeln på den domare som är chef för en tingsrätt eller länsrätt, och sedan tillkomsten av självstyret 1948Färöarnas regeringschef.

Efter att det historiska lagmansämbetet hade avskaffats 1849, återinfördes titeln lagman 1947 som tjänstetitel för ordförandena på en hovrätts eller en kammarrätts avdelningar. Sedan 1969 kallas dessa i stället hovrättslagmän eller kammarrättslagmän.

Innehåll

Historisk bakgrund

I den äldsta kända historiska tiden, innan landskapslagarna nedtecknades, var lagmannens (eller lagsagomannens, jfr isländskans lögsögumaður) roll bland annat att memorera och recitera lagarna vid tinget, men också att förklara hur de skulle tillämpas konkret i uppkomna rättstvister, och att föreslå lagändringar. De kunde också ha stort inflytande över tingets övriga beslut. Tinget var tidigare en folkförsamling med inflytande över även andra gemensamma angelägenheter än lagstiftning och rättsskipning, exempelvis vid kungaval. Enligt landskapslagarna skulle vid kungaval landskapens, som benämndes lagsagor, olika lagmän och tolv män från varje lagsaga (landskap) resa till Mora sten och ta del av kungavalet där.[1] Det är svårt att av direkta källor avgöra hur stort inflytande lagmännen faktiskt hade; men i senare isländska skrifter hävdas att Torgny lagman år 1018 tvingade sveakonungen Olof Skötkonung till fred med Norge.

Gotland kallades motsvarigheten till lagmannen (ordföranden på landstinget, eller på Gotland det så kallade Gutnaltinget, ett allting) istället landsdomare.[2]

Under medeltiden blev tinget främst en rättslig instans. Det fanns ting för de olika landen eller lagsagorna, liksom för häradena. Landstingen och lagmanstingen leddes av lagsagornas lagmän, vilka var "landets" främsta juridiska auktoriteter. På liknande sätt leddes häradstingen av häradshövdingen. Lagmännen behöll dock fram till Kalmarunionen ett visst inflytande över kungavalen.

Förhållandena var likartade i övriga nordiska länder, även om de svenska lagmännen i allmänhet behöll ett starkare inflytande något längre. Så småningom blev lagmännen ingenting annat än en viss sorts juridiska ämbetsmän. I Sverige avskaffades titeln lagman 1849; på Färöarna avskaffades titeln redan 1816.

Lista över medeltida lagmän

En lista från de första kända lagmännen i Sverige fram till medeltidens slut, cirka 1523.

De tre uppländska folklanden och Roden sammanslogs 1296, när Upplandslagen skrevs och Upplands lagsaga bildades.

Se även början av Lista över Färöarnas lagmän.

Lagmän efter medeltiden (efter 1523)

Lagmän under 1900-talet

Referenser

  1. Nordisk Familjebok, Encyklopedi och konversationslexikon (fjärde upplagan, 1952 års upplaga), Förlagshuset Norden AB, Förlagshuset Nordens Boktryckeri, Malmö 1953, band 13, spalt 283.
  2. Nordisk Familjebok, Encyklopedi och konversationslexikon (fjärde upplagan), Förlagshuset Norden AB, Förlagshuset Nordens Boktryckeri, Malmö 1952, band 9, spalt 146.
Personliga verktyg