Kristdemokraterna (Sverige)

Från Rilpedia

Version från den 1 juni 2009 kl. 06.06 av MagnusA.Bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif


Kristdemokraterna
Partiordförande Göran Hägglund
Partisekreterare Lennart Sjögren
Gruppledare i riksdagen Stefan Attefall
Grundat 20 mars 1964
Huvudkontor Munkbron 1, Stockholm
Antal medlemmar 22 919 (5:e)
Politisk ideologi Kristdemokrati
Internationellt samarbetsorgan Centrist Democrat International
Europeiskt samarbetsorgan Europeiska folkpartiet
Partigrupp i Europaparlamentet EPP-ED
Färg(er) Vit Blå Grön
Webbplats www.kristdemokraterna.se

Kristdemokraterna (KD) är ett kristdemokratiskt politiskt parti i Sverige, som varit representerat i riksdagen sedan 1991. Partiet har haft sitt nuvarande namn sedan 1996 och partiledare är Göran Hägglund. Partiet är det femte största partiet i Sveriges riksdag och med sina cirka 24 000 medlemmar det fjärde största medlemsmässigt. Kristdemokraterna ingår tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet i den borgerliga Alliansen som sedan 2006 styr Sverige. I regeringen har Kristdemokraterna tre statsråd och partiet profilerar sig främst inom vård och omsorg samt familje- och äldrefrågor.

Kristdemokraterna bildades under namnet Kristen Demokratisk Samling (KDS) 1964, mycket i form av motstånd till den allt mer ökande kulturradikala kritiken av kristendomen, familjen samt etik och moral, som då skedde i det offentliga rummet i Sverige, vilket man från motståndsrörelsen menade var de värden och den grund det svenska samhället vilade på.[1] Det nya partiet betonade dess uppgift som en fri kristen sammanslutning, som varken var socialistisk eller borgerlig. Till skillnad från de flesta europeiska kristdemokratiska partierna är det svenska kristdemokratiska partierna sprungna från frikyrkorna och deras traditionella opposition mot statsmakten och statskyrkan. Kristdemokraterna kom med tiden att ses som ett borgerligt parti, främst efter att man tog ställning för en borgerlig regering på 1980-talet och inledde ett samarbete med Thorbjörn Fälldins centerparti, och definitivt efter inträdet i riksdagen 1991 och deltagandet i regeringen Carl Bildt. I dag betecknar Kristdemokraterna sig som ett "värdeorienterat idéparti" som "står för demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund" och framhåller ofta idéer som personalism, människan och hennes ofullkomlighet samt de kristdemokratiska principerna om förvaltarskap, subsidiaritet och solidaritet. [2]

I Europaparlamentet ingår partiet i den konservativa och kristdemokratiska Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Partiet har sitt starkaste stöd i Jönköpings och Västra Götalands läns olika riksdagsvalkretsar.

Innehåll

Ideologi

Kristdemokraterna använder sig av en vitsippa som partisymbol, som är tänkt att associera till vårens växtkraft, dess svårhet att utrota samt liv och hopp. Själva partilogotypen är något ojämn i kanterna, ofullkomlig, då man från partiets sida menar att det är så alla människor är. [3]
Huvudartikel: Kristdemokrati

Kristdemokratin bygger på en kristen människosyn och värdegrund. Enligt kristdemokraterna innebär detta att varje människa är unik och ofullkomlig men samtidigt har ett okränkbart värde och okränkbara rättigheter. Ideologin innefattar också personalism som innebär att människan är en social varelse med behov av olika små, naturliga gemenskaper. Dessa gemenskaper, exempelvis familjen, anser man vara grunden för det goda samhället.

Kristdemokraterna står även för subsidiaritetsprincipen som innebär att beslut ska fattas på lägsta möjliga samhällsnivå och förvaltarskapsprincipen som partiet tillämpar till exempel på miljöpolitiken och som innebär att man ska förvalta det man har idag till förmån för kommande generationer. Kristdemokratin betonar även det solidariska ansvaret mot medmänniskorna.

Kristdemokraterna betraktar de europeiska kristdemokratiska partierna som sina broderpartier trots sitt eget ursprung i en svensk, folklig frikyrklighet som inte är av helt samma karaktär som den katolska kristenhet som de tyska, bayerska och italienska motsvarigheterna utgått från.[2]

Kärnfrågor

Kristdemokraternas viktigaste områden är familjepolitiken, äldreomsorgen och företagspolitiken. Beträffande familjepolitiken så anser de att makten över barnens omhändertagande i större grad ska finnas hos familjerna själva. Genom exempelvis vårdnadsbidraget ska familjen själv få en möjlighet att välja omsorg för sitt barn. Partiet anser även att de förra äktenskapsbegreppet skulle bibehållas, och var emot införandet av samkönat äktenskap. Äldreomsorgen har alltid varit en viktig fråga för partiet, där man har lyft upp de äldres rätt till ett värdigt liv som ledstjärnan. De vill till exempel att de äldre lättare ska kunna få välja om de vill bo kvar hemma eller om de ska bo på ett äldrehem och att en lägsta standard för vad en boende på äldreboende kan kräva. Inom företagspolitiken vill de bland annat sänka arbetsgivaravgifterna för företagen. Under valet 2006 profilerade de sig starkt för att de ville slopa fastighetsskatten. De lyckades till slut att påverka de övriga partierna inom alliansen till att avskaffa fastighetsskatten. Den togs bort den 1 januari 2008.[4] Inom barnomsorgen har Kristdemokraterna drivit en fråga om att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag.

Historik

Bildandet och de tidiga åren

1956 bildades gruppen Kristet Samhällsansvar (KSA) för att lyfta fram kristna kandidater och värderingar, men så småningom växte bland flera företrädare, av vilka Lewi Pethrus var den mest pådrivande, fram en idé att grunda ett kristligt parti. En bidragande orsak var 1963 års förslag till ny gymnasiereform där kristendomsämnet skulle skäras ned mycket kraftigt. Trots en namninsamling som gav 2,1 miljoner underskrifter så drevs förslaget igenom i riksdagen vilken skapade mycket kritik

Partiet bildades som föreningen Kristen Demokratisk Samling den 20 mars 1964. Den 15 april samma år konstituerades föreningen som ett parti och Birger Ekstedt valdes till partiordförande.

Efter att Ekstedt avlidit 1973 valdes Alf Svensson på rikstinget 1974 till ny partiordförande.

Valsamverkan med Centerpartiet

1985 hade KDS en valsamverkan med Centerpartiet som innebar att man gick fram med egna listor men under den gemensamma beteckningen Centern. Tanken med samarbetet var att KDS skulle kunna kringgå fyraprocentsspärren och ta sig in i riksdagen och att borgerligheten med KDS draghjälp kunde få en ickesocialistisk majoritet i riksdagen, samverkan kritiserades därför inte oväntat från socialdemokratiskt håll. Valet blev en framgång för KDS, man fick in Alf Svensson i riksdagen och därmed sin första riksdagsledamot som blivit invald för partiet.

Riksdagsinträdet och vidare

1987 bytte partiet namn till Kristdemokratiska Samhällspartiet (KdS). 1991 kom KdS över 4%-spärren och kom in i riksdagen. Samtidigt bildade borgerligheten regeringen Bildt där KdS fick tre statsråd. I riksdagsvalet 1994 var partiet nära att åka ur riksdagen men klarade sig kvar med ett valresultat bara lite över fyraprocentspärren. 1995 bytte partiet namn till det nuvarande. Från och med valet 2006 så sitter Kristdemokraterna återigen i regeringen med tre statsråd.

Nutid

År 2004, efter mer än trettio år som partiledare, avgick Alf Svensson till förmån för sin sedan länge utpekade kronprins, värmlänningen Göran Hägglund.

Partiet hade vid årsskiftet 2005/2006 totalt 24 202 medlemmar (2004/2005 24 479 medlemmar) och finns representerat i i stort sett alla kommuner och landsting.

Deltar i Allians för Sverige som bildar regering tillsammans efter riksdagsvalet 2006. I regeringen Reinfeldt fick Kristdemokraterna tre ministrar: Göran Hägglund, Socialminister, Maria Larsson, Äldre- och folkhälsominister, Mats Odell, Kommun- och finansmarknadsminister.

Organisation

Partiets organisation består av tre nivåer; lokalavdelning, distrikt och riksorganisation. Medlemsinflytande utövas direkt av medlemmarna på lokalavdelningsnivå och av de ombud som medlemmarna utser för distrikts- och riksorganisationsnivå.

För varje nivå finns en styrelse som förutom de valda styrelsemedlemmarna innehåller representanter för de associerade förbunden, främst Kristdemokratiska ungdomsförbundet

Kritik

Kristdemokraterna har genom åren blivit kritiserade för att vara motståndare till utökade rättigheter förhomosexuella, främst på grund av partiets motstånd mot utlandsadoption för homosexuella par och könsneutrala äktenskap.[5] Denna kritik avfärdas av partiet, vilka hävdar sig se frågorna ur ett barnperspektiv i stället för som frågor relaterat främst till sexuell läggning.[6] Även det faktum att KDU har haft en öppet homosexuell ordförande, Erik Slottner, brukar anföras mot detta. Slottner tvingades dock avgå efter ett år som ordförande efter att ha förlorat medlemmarnas förtroende, och återgick till sin tjänst i kristdemokraternas riksdagskansli.

De har även fått kritik för att det finns många frikyrkliga personer i partiet och att deras intressen därmed skulle ha för stor roll i partiet. Från en del kristna företrädare har kritik istället kommit för att Kristdemokraterna inte driver en politik som i tillräckligt hög grad stämmer med deras uppfattning av kristen etik, utan har blivit mer liberala på en del områden.[7][8]

Kristdemokratiska politiker

Göran Hägglund (partiledare och socialminister i regeringen Reinfeldt).

Partiledare tillika partiordförande

1964-1972 Birger Ekstedt
1973-2004 Alf Svensson (biståndsminister 1991-1994)
2004- Göran Hägglund (socialminister 2006-)

Förste vice partiordförande

1964-1968 Lewi Pethrus, därefter "hedersordförande"
1968-1979 Åke Gafvelin
1979-1982 Ernst Johansson
1982-1985 Maj-Lis Palo
1985-1993 Jan Erik Ågren (riksdagsledamot 1991-1994)
1993-2003 Inger Davidsson (civilminister 1991-1994)
2003- Maria Larsson (äldre- och folkhälsominister 2006-)

Andre vice partiordförande

1965-1976 Sven Enlund
1976-1979 Jona Eriksson
1979-1982 Maj-Lis Palo
1982-1987 Stig Nyman (landstingsråd 1991-1994, 1998-2002, 2006-)
1987-1989 Rose-Marie Frebran (riksdagsledamot 1991-2002)
1989-1990 Britt-Marie Laurell
1990-1993 Ingrid Näslund (riksdagsledamot 1991-2000)
1993-2003 Anders Andersson (landstingsstyrelsens ordförande i Kalmar län 2002-2006)
2003-2004 Göran Hägglund (socialminister 2006-)
2004- Mats Odell (kommunikationsminister 1991-1994),

(Kommun- och finansmarknadsminister 2006-)

Partisekreterare

1964-1972 Bertil Carlsson
1972-1978 Stig Nyman (landstingsråd 1991-1994, 1998-2002)
1978-1985 Per Egon Johansson
1985-1989 Dan Ericsson (riksdagsledamot 1991-2000)
1989-1991 Inger Davidson (civilminister 1991-1994)
1991-1993 Lars Lindén (riksdagsledamot 2002-2008)
1993-1994 Dan Ericsson (riksdagsledamot 1991-2000)
1994-2002 Sven Gunnar Persson (riksdagsledamot 2002-2008)
2002-2006 Urban Svensson
2006- Lennart Sjögren

Gruppledare i riksdagen

1991-2002 Göran Hägglund
2002- Stefan Attefall

Andra kända svenska kristdemokrater

Sidoorganisationer

Associerade förbund

Övriga sidoorganisationer

Valresultat

År 1964 1966 1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1998 2002 2006
Riksdagsval 1,8% * 1,5% 1,80% 1,75% 1,36% 1,39% 1,87% 2,6%** 2,94% 7,14% 4,1% 11,77% 9,15% 6,59%
Landstingsval * 1,8% * 1,9% 2,1% 1,9% 2,0% 2,4% 2,0% 3,1% 7,0% 3,7% 10,0% 8,2% 6,65%
Kommunval * * * 1,8% 2,1% 2,0% 2,1% 2,4% 2,0% 2,8% 5,8% 3,2% 8,0% 7,1% 5,8%

* - Denna typ av val inträffade inte det berörda året på grund av differentierade valår.

** - Valteknisk samverkan med Centerpartiet under namnet Centern, och därmed inget eget reslutat. Siffran är den andel röstsedlar med KDS-kandidater som avlades under den gemensamma beteckningen.

Kd val riksdag.png

Resultat i riksdagsval per kommun

Resultat i riksdagsvalet 2006 på kommunnivå

Litteratur

Här följer en förteckning om litteratur om partiet, för litteratur om ideologin se under artikeln kristdemokrati. För litteratur om en specifik person, se under dennes artikel.

  • Niels Arbøl, Kristdemokraterna en världsrörelse (Samhällsgemenskap, 1986) ISBN 91-85036-22-6 (svensk översättning Ingvar Svensson)
  • Cecilia Hjort Attefall, Partiet som lyfte: 40 år med svensk kristdemokrati: 1964-2004 (Samhällsgemenskap, 2004) ISBN 91-85036-52-8
  • Birger Ekstedt, KDS - en politisk nödvändighet (Samhällsgemenskap, 1970)
  • Göran V. Johansson, Kristen Demokrati På Svenska (Liber, 1985) ISBN 91-40-05103-X
  • Erik Lindfeldt, Moralpartiet. En bok om KdS (Carlssons, 1991) ISBN 91-7798-433-1
  • Bernt Olsson, Upprinnelsen - Om Kristdemokraternas första tid i Sverige (Samhällsgemenskap, 2004) ISBN 91-85036-56-0
  • Allan Sandström, KDS - Partiet bakom fromhetsvallen (LT, 1979) ISBN 91-36-01329-3
  • Alf Svensson, I Tiden, från motvind till uppvindar (Samhällsgemenskap, 1984) ISBN 91-85036-10-2
  • Kristdemokratisk Debatt (tidsskrift som utgavs av partiet 1992-2003) ISSN 1103-1522

Referenser

  1. Svensson, Alf (2004). ”Etik gör det lättare att leva”. Kristdemokraterna Värnamo. http://www.varnamo.kristdemokraterna.se/politik/asikter/arkiv/as0414as.html. Läst 12 oktober 2008. 
  2. 2,0 2,1 ”Ideologi”. Vår Politik. Kristdemokraterna. http://www.kristdemokraterna.se/VarPolitik/Ideologi.aspx. Läst 12 oktober 2008. 
  3. ”Vitsippan i Kristdemokraternas logotype”. Kristdemokraterna Alingsås. http://www.alingsas.kristdemokraterna.se/web-Alingsas-content/web-Alingsas-nyheter/S02780A11. Läst 12 oktober 2008. 
  4. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=635768 Dagens Nyheter 3/4 2007
  5. http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13512160.asp
  6. http://www.kristdemokraterna.se/VarPolitik/Principprogram/Kapitel4.aspx#Familjepolitik
  7. http://www.varldenidag.se/?aid=5178&cat=3&b=1
  8. http://www.hemmetsvan.se/viewNews.do?NewsID=0775

Se även

Externa länkar


Personliga verktyg