Katarina av Siena

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Sankta Katarina
Domenico Beccafumi 026.jpg
Katarina av Siena
målning från 1515 av Domenico Beccafumi
Kyrkolärare, jungfru
Född 25 mars 1347, Siena, Italien
Död 29 april 1380, Rom, Italien
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan, anglikanska kyrkan
Helgonförklarad 1461 av Pius II
Förklarad kyrkolärare 4 oktober 1970, Rom av Paulus VI
Helgedom Santa Maria sopra Minerva
Helgondag: 29 april

Katarina av Siena (Caterina da Siena), född Catherine Benincasa 25 mars 1347 i Siena, Italien, död 29 april 1380 i Rom, Italien, var en italiensk dominikansk nunna och mystiker, helgon (inom Romersk-katolska kyrkan, festdag 29 april) och kyrkolärare.

Innehåll

Biografi

”Heliga Katarinas extas” (Högrelief av Melchiorre Caffà (1666). Santa Caterina da Siena a Magnanapoli, Rom)

Sankta Katarina föddes som Catherine Benincasa i Siena, som dotter till Giacomo di Benincasa och Lapa Piagenti, vars far var poet. Föräldrarna fick 25 barn; Katarina var näst yngst, född tvilling, men hennes tvillingsyster dog vid födseln. Hon fick ingen formell utbildning, vigde sin jungfrudom till Jesus när hon var sju år, och vägrade när hon kommit upp i tonåren att ingå ett äktenskap som föräldrarna anordnat.

Vid sexton års ålder inträdde hon i dominikanorden, och ägnade sig åt sjukvård, och studier av religiösa texter. Hon tog följe med en grupp kristna och begav sig till norra Italien för att verka för att förnya kyrkan i en anda av fullkomlig kärlek för Gud.

Omkring år 1366 inträffade vad Katarina i sina brev omnämner som sitt mystiska bröllop med Kristus. År 1370 fick hon starka upplevelser av helvetet, skärselden och himmelriket, och följaktligen tog hon steget ut i omvärlden efter sin isolering som nunna. Eftersom hon var analfabet var hon tvungen att diktera de brev och andra texter hon ville få skrivna. I synnerhet var hon angelägen om att få ett slut på babyloniska fångenskapen i Avignon samt att mäkla fred mellan Italiens republiker och furstendömen. Med påve Gregorius XI förde hon en långvarig brevväxling, där hon uppmanade honom att ändra prästerskapet och förvaltningen av Kyrkostaten.

I juni 1376 var Katarina Florens sändebud till påven i Avignon, men hon misslyckades uppnå en fredsuppgörelse vilket hade varit hennes uppdrag. Däremot lyckades hon förmå påven att flytta tillbaka till Rom, vilket han gjorde i januari 1377. Under schismen 1378 var hon anhängare till Urban VI. Hon levde sedan i Rom till sin död, 1380, vilket skedde efter en stroke, trots hennes unga ålder.

Katarina stigmatiserades, men bad Gud att låta henne slippa.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.

Litteratur

Externa länkar


Personliga verktyg