Karl Hermann Frank

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Karl Hermann Frank (till höger) och Reinhard Heydrich på väg in i Prags slott, Pražský hrad, 1941
Karl Hermann Frank (till höger) och riksprotektor Kurt Daluege, september 1942. Sittande till vänster, president Emil Hácha.

Karl Hermann Frank, född 24 januari 1898 i Karlsbad (nuvarande Karlovy Vary) som son till folkskolläraren Heinrich Frank och dennes hustru Paula (född Eberhardt), död 22 maj 1946 i Prag (avrättad), var en sudettysk nazistisk politiker, SS-Obergruppenführer (1943). Riksprotektoratet Böhmen-Mährens reelle härskare 1943-1945.

Innehåll

Tidig karriär

Efter att enligt egen uppgift ha blivit ratad vid mönstringen på grund av en synnedsättning på höger öga tjänstgjorde Frank under slutet av första världskriget (1918-1919) i den österrikisk-schlesiska gränsbevakningen, vid sidan av sitt arbete som tjänsteman vid ett stålverk i Witkowitz. Han blev redan 1919 medlem och aktiv inom det senare förbjudna sudettyska nazistpartiet (Sudetendeutsche nationalsozialistische Partei). 1921 fick han anställning i födelsestaden Karlsbad, dit han återvände och 1925 ingick äktenskap med Irma Müller (född 1899). Äktenskapet resulterade i två söner.

Frank fortsatte sitt politiska engagemang, och drev från 1925 på fritiden ett nationalistiskt bokförlag samt bokhandeln Buch & Kunst K.H. Frank. 1933 gav han sig på allvar in i den sudettyska politiken som lokal partichef i den 1 oktober av gymnastikläraren Konrad Henlein grundade Sudetendeutschen Heimatfront, det som 19 maj 1935 skulle omvandlas till Sudettyska partiet (SdP). 1935 invaldes han i den tjeckiska riksdagen för SdP, blev följande år Henleins ställföreträdare som ledare i Sudetlandet för det med Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) förenade SdP. Efter Münchenkonferensen 1938, när Tjeckoslovakien tvingades avstå Sudetlandet till Tyskland, utnämndes Frank till ställföreträdande Gauleiter (under Henlein) i den nya tyska provinsen.

Andra världskriget

Efter den tyska inmarschen i Tjeckoslovakien den 15 mars 1939 utsågs Frank till statssekreterare för riksprotektoratet Böhmen-Mähren, närmast underställd riksprotektorn Konstantin von Neurath. I denna egenskap var det han som bar ansvaret för att 30 000 tjecker transporterades till Tyskland för att utnyttjas som tvångsarbetare. Därtill befordrades Frank till SS-Gruppenführer och blev chef för ockupationsmaktens polisväsen ("Höherer SS- und Polizeiführer Böhmen und Mähren") i det på papperet fortfarande självständiga landet. I februari 1940 skilde sig Frank från sin hustru Irma och gifte redan i april om sig med den vackra Karola Blaschek (född 1913), som var medlem i Sudetendeutsche Partei. Paret fick en son, Wolf-Dietrich (född 1942), och två döttrar, Edda (född 1941) och Holle (född 1944).

Efter mordet på ställföreträdande riksprotektorn Reinhard Heydrich i maj 1942 ökade Franks inflytande även om Kurt Daluege blev Heydrichs formelle efterträdare. Den sistnämnde saknade dock Franks ingående kunskaper om land och folk. Tillsammans beordrade Daluege och Frank att de tjeckiska byarna Lidice och Lezáky skulle utplånas som hämnd för mordet på Heydrich.

Efter von Neuraths avsked och Dalueges avpolletering 1943 blev Frank som chef över de repressiva organen protektoratets reelle härskare, även om Wilhelm Frick innehade titeln som riksprotektor 1943-1945. Frank befordrades 21 juni 1943 till SS-Obergruppenführer, och 1 juli 1944 även till general i Waffen-SS och polisen. Från 20 augusti 1943 var han upphöjd till rang av tysk statsminister för Böhmen-Mähren, vilket var jämställt med riksminister.

Frank förde en veritabel terrorregim mot den tjeckiska civilbefolkningen. I protokollen från Nürnbergprocessen står antecknat att Frank 1942 emottog en tjeckisk delegation som hemställde hos honom att landets högre läroanstalter åter skulle få öppnas. Frank svarade då cyniskt "Om kriget vinns av England, då kan ni öppna era universitet själva; om Tyskland vinner, då kommer en femårig grundskola att vara tillräcklig för er". Han fullföljde också, i egenskap av lokal chef för Gestapo och SS, Wannseekonferensens planer mot judarna. Omkring 70 000 av de uppskattningsvis 120 000 tjeckiska judarna mördades eller omkom. Frank förnekade för sin del under rättegången efter kriget kännedom om att 38 000 av fångarna vid Theresienstadt skulle ha transporterats till Auschwitz-Birkenau.

Rättegång och död

I andra världskrigets slutskede flydde Frank och överlämnade sig 9 maj 1945 i staden Pilsen till amerikanska trupper, men blev utlämnad till de tjeckiska myndigheterna. Frank ställdes inför rätta som krigsförbrytare inför en folkdomstol i Prag. Rättegången pågick i 3 månader, och åtalspunkterna hänförde sig i huvudsak till Lidice. Han försvarades av den tjeckiske advokaten Kamil Rössler som förgäves försökt avsäga sig uppdraget, men med vars insats Frank själv uppges ha varit nöjd.

Försvaret inriktade sig dels på att Frank åtnjöt folkrättslig immunitet gentemot den tjeckoslovakiska staten, och dels på att Frank inte kunde åläggas ett garantansvar för allt vad enskilda tyska befattningshavare gjorde sig skyldiga till. Frank befanns skyldig enligt åtalspunkterna och dömdes till döden. Han avrättades genom hängning på gården i fängelset Pankrac i maj 1946 inför en åskådarskara på 500 personer.[1] Frank begravdes i en anonym grav på Ďáblice-kyrkogården i Prag.

Källor

  • RuSHA-Akte Karl Hermann Frank. Bundesarchiv Berlin.
  • Protokollen från Nürnbergprocessen, volym 7, femtiofjärde dagen, fredagen 8 februari 1946, morgonsessionen.

Fördjupningslitteratur

  • Frank, Ernst, Karl Hermann Frank: Staatsminister im Protektorat. Heusenstamm: Orion-Heimreiter 1971.
  • SS-Obergruppenführer Karl Hermann Frank, Höherer SS- und Polizeiführer für Böhmen-Mähren in Prag 1939 - 1945. Tôviyyã Friedman (Hg.). Haifa: Institute of Documentation in Israel for the Investigation of Nazi War Crimes 1998.

Fotnoter

  1. Uppgifter förekommer att inte 500 utan 5 000 personer varit åsyna vittnen vid avrättningen av Frank 1946. The History Net. (Webbåtkomst 2008-02-17.) Även siffran 5 500 förekommer. Tusa, Ann och John, Nürnbergprocessen. Stockholm: Legenda 1987, s. 549. ISBN 91-582-1070-9

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg