Julius Evola
Från Rilpedia
Julius Evola, Giulio Cesare Andrea Evola, född 19 maj 1898 på Sicilien, död 11 juni 1974, italiensk kulturfilosof och författare.
Evola var en anhängare av esoterik och den traditionella skolan inom filosofi.
Innan andra världskriget var Evola en politisk aktivist och han träffade personligen bl.a den rumänske fascisten Corneliu Codreanu vid ett tillfälle.
Senare tiden av sitt liv satt Evola oftast i rullstol, från tiden då ett bombangrepp mot Tyskland under andra världskriget skedde. Evola brukade vandra runt i städerna under nätterna när bomberna föll och skadade sig i en explosion.
Evolas texter fick kritik i italiensk media efter att ett terrorattentat mot en järnvägsstation i Bologna där 85 personer dog utfördes av italienska fascister från Nuclei Armati Rivoluzionari (NAR). På polisens lista med misstänka politiker och aktivister efter bombdådet fanns Julius Evolas lärling Roberto Fiore med, som förespråkade den tredje positionen.
Evolas böcker och artiklar handlar främst om mystik, religion och historia, och är präglade av en antimodernistisk och antidemokratisk hållning.
Evola finns inte utgiven på svenska, men i en artikel i tidskriften Res Publica, (1995, nr. 29, s. 129-145, "Längtan efter det Enda"), samt i boken Radikalare än Hitler: de esoteriska och gröna nazisterna : inspirationskällor, pionjärer, förvaltare, ättlingar (2006, Bokförlaget Atlantis) ges en inledning till hans tänkande av Göran Dahl. I Umberto Ecos roman Foucaults pendel (i synnerhet kapitel 20) förekommer Evolas tänkande som en av de strömningar som kritiskt behandlas.
