John Maynard Keynes

Från Rilpedia

Version från den 31 maj 2009 kl. 14.29 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
John Maynard Keynes (till höger) och Harry Dexter White under Bretton Woodskonferensen.

John Maynard Keynes, från 1942 Baron Keynes of Tilton (Lord Keynes), född 5 juni 1883 i Cambridge, Cambridgeshire, död 21 april 1946 i Tilton, East Sussex, var en brittisk nationalekonom och filosof. Han var son till John Neville Keynes.

Keynes är främst känd för sina nationalekonomiska bidrag. Han argumenterade bland annat för en aktiv finans- och stabiliseringspolitik. Detta uppfattades på 1930-talet som en intellektuell motpol till den klassiska nationalekonomiska makroteorin. Keynesianismen divergerade i synnerhet till den s.k. österrikiska och neoösterrikiska skolan, företrädd av Friedrich August von Hayek m.fl, och senare Milton Friedmans monetaristiska Chicagoskola, (jfr. nyliberalism). Sin ekonomiska intervetionism till trots var Keynes inte socialist men liberal, tillika medlem av Liberal Party.

Innehåll

Biografi

Uppväxt

Keynes föddes på 6 Harvey Road i Cambridge[1] och var son till John Neville Keynes, en universitetslektor i ekonomi vid Cambridges universitet och Florence Ada Brown, en författare och samhällsreformator. Hans yngre bror Geoffrey Keynes (1887–1982) var en kirurg och bibliofil och hans yngre syster Margaret (1890–1974) gifte sig med den nobelprisbelönade fysiologen Archibald Hill.

Keynes visade sig redan som ung vara en stor begåvning, framförallt i matematik. Han läste vid Eton och 1902 blev han antagen vid King's College vid Cambridge University.

Första världskriget och mellankrigstiden

Under första världskriget arbetade Keynes som rådgivare till den brittiska regeringen. Efter kriget skrev han The Economic Consequences of the Peace. Där argumenterade han för att det krigsskadestånd som Tyskland ålagts att betala var fullständigt orealistiskt och skulle ruinera landets ekonomi.

General Theory

Mest känd är Keynes för boken The General Theory of Employment, Interest and Money, som han publicerade 1936 och där han lägger grunden för keynesianismen. Med boken ville Keynes förklara den stora depressionen. Boken innehöll kritik mot den försiktiga ekonomiska politik - Treasury view[2] - som de konservativt dominerade brittiska regeringarna drev på 1930-talet, då han ansåg att denna inte skulle råda bot på grundproblemet: arbetslösheten.

Huvudbudskapet i General Theory var följande:

  1. Arbetslösheten i marknadsekonomin. Keynes menade att en marknadsekonomi aldrig kunde bli tillräckligt stabil för att kunna nå full sysselsättning. Tvärtom så menade han att en marknadsekonomi var så instabil att även om full sysselsättning skulle ernås så skulle den situationen inte bestå under någon längre tid. Den ohämmade marknadsekonomin skulle ofelbart från och till hamna i depression.
  2. Orsakerna till arbetslösheten. En storskalig arbetslöshet är en effekt av för låg efterfrågan på varor och tjänster.
  3. Statlig upphandling. För att komma till rätta med arbetslösheten måste staten aktivt gå in och finasiera upphandling av varor och tjänster. Orsakerna till den låga efterfrågan stod, enligt Keynes, främst att söka i det finansiella underskottet på marknaden. Detta kunde staten korrigera genom att öka sin upplåning.

Bretton Woods-konferensen

John Maynard Keynes var Storbritanniens representant vid Bretton Woodskonferensen 1944 och den som tillsammans med Harry Dexter White utformade Bretton Woods-systemet, byggt på frihandel och fasta växelkurser. På konferensen lade Keynes fram idéer rörande en gemensam valuta, bancor, vilket dock inte vann gehör. Keynes vände sig också mot 21 av de 45 länder som bjudits in av USA till konferensen, då han inte såg någon poäng i att de deltog.[källa behövs]

Inflytande och kritik

Keynes teorier för offentlig stabiliseringspoltik vann stort inflytande och tillämpades mer eller mindre i hela västvärlden efter andra världskriget.

Efter att USA dragit sig ur avvecklades Bretton Woods-systemet 1971. De efterföljande 1970- och 80-talens olje- och kostnadskriser medförde att keynesianismen successivt kom att överges till förmån för monetarism och avregleringar, främst i USA under Ronalad Reagans presidentskap, och i Keynes hemland under Margaret Thatchers regering.

Keynes modell har blivit kritiserad för att vara baserad på antaganden från en tid då världsekonomin var i kraftig gungning, vilket skulle medföra att hans teorier inte stämmer överens med hur ekonomin senare utvecklade sig. Detta betyder dock inte att han gjorde en korrekt analys av det ekonomiska förhållandet under hans egen tid, har vissa hävdat. [3]

Efter den internationella finanskrisen 2008 har Keynes idéer vunnit förnyat intresse.[4]

Stockholmsskolan

Keynes inspirerade en grupp ledande nationalekonomer i Sverige till att grunda den så kallade Stockholmsskolan. Namnet Stockholmsskolan lanserades av Bertil Ohlin (professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, mottagare av Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1977) i artikeln "Some notes on the Stockholm theory of savings and investment" i Economic Journal 1937. Detta skedde i direkt respons på att Keynes publicerat sin General Theory året innan, och hade till syfte att väcka världens uppmärksamhet på de svenska forskningsresultaten inom ämnet. Ohlin och Gunnar Myrdal (professor i nationalekonomi vid HHS och Stockholms universitet, nobelpris i ekonomi 1974) var de två drivande krafterna i Stockholmsskolan, men även nationalekonomen Dag Hammarskjöld (FN:s generalsekreterare 1953-1961, Nobels fredspris 1961) var verksam inom gruppen.

Keynes invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1924.

Till minnet av skolans femtioårsdag hölls en internationell konferens i Stockholm 1987. Föreläsningarna gavs av professor Lars Jonung ut i bokform, The Stockholm School of Economics revisited (Cambridge 1991).

Bibliografi

Källor

Noter

  1. ”John Maynard Keynes”. John Maynard Keynes. http://www.maynardkeynes.org/keynes-career-timeline.html. Läst 2008-05-20. 
  2. Dudley Dillard, Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia, Malmö 1996, s 457
  3. Att läsa kapitalet politiskt, Harry Cleaver (Roh-Nin bokförlag 2007).
  4. "Welcome back, Keynes" Aftonbladet 2009-01-26, hämtad 2009-02-02

Externa länkar

Se även

Personliga verktyg