Islands geografi
Från Rilpedia
Island är Europas näst största ö med en total yta av 103 000 km². Den ligger nära polcirkeln och har cirka 300 kilometer till Grönland, 400 till Färöarna, 800 till Skottland och 1 000 till Norge. Ön är belägen nära gränsen mellan den relativt varma Atlanten och det kalla Ishavet. Utmed syd-, väst- och nordkusterna flyter Golfströmmen med varmt vatten söderifrån medan den kalla östgrönländska strömmen stryker längst nordost- och ostkusterna.
Kuststräckan är 6 600 kilometer lång, men det största avståndet på fastlandet sträcker sig cirka 300 kilometer i längd och 500 kilometer i bredd. Kustbandet sönderskärs av ett flertal fjordar och bukter, med undantag av sydkusten. Därtill finns talrika öar (se även Islands ytterpunkter).
Islands inland är obebott med högplatåer och fjäll. Den högsta fjälltoppen reser sig cirka 2 100 meter över havet. Livsbetingelserna finns runt kusterna. Island har gott om central- och sprickvulkaner i mittzonen av landet. Flera av dessa är fortfarande aktiva såsom Hekla. Jordskalv uppkommer rätt så ofta då Island befinner sig i gränsområdet mellan de amerikanska och europeiska kontinentalplattorna som sakta glider ifrån varandra.
En fjärdedel av Islands totala yta är permanent bevuxen, medan lite mer än hälften betecknas som ödemark och dit räknas inte glaciärer, lavafält, sjöar och olika typer av älvar. Högtemperaturkällor och höga vattenfall är ekonomiskt utnyttjbara. Det ogynnsamma klimatet med den subarktiska växtlighetens begränsningar ger inte goda förutsättningar för traditionellt jordbruk, men 19 procent av landets yta räknas som odlingsbar även om en mycket liten del av den brukas för detta ändamål. Odlingar i detta fall gäller även skogsbruk.
Det isländska landskapet är omväxlande. En bilresenär färdas ofta över marker som betas av får och hästar, men vägarna går även via kärr, träsk, sten- och sandöknar, lavafält, moar, lavar och kala klippor.
|
|||||||||||
